H. Berlioz, A. Dvofåk, A. Bruckner, G. Verdi och G. Fauré. Ett tyskspråkigt r. med fritt valda bibeltexter är Brahms' Ein deutsches Requiem. I vår tid ha r. skrivits av bl. a. G. Raphael och B. Maderna samt i Sverige av O. Lindberg, K. Atterberg m. fl. Jämförande art.: Dödsmässa. Litt.: P. Wagner, Geschichte der Messe (bd 1, 1913); C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932); C. W. Fox, The polyphonic requiem before 1615 (i Bulletin of the American Musicological Society, 1943). B. Hbs. Relåche [rala/f], balett. Scenario av F. Picabia, koreografi av J. Börlin, musik av E. Satie. Uppförd ffg.: Paris 1924 av Svenska baletten ss. det sista nya verket i dess repertoar. Relativt ffehör ->Gehör. Re'llstab [-[ta:p], Johan Carl Friedrich, tysk tonsättare och musikskriftställare (1759—1813), stud, för bl. a. C. Fasch och upprättade år 1778 ett nottryckeri och en musikhandel, 1785 ett mus. lånebibliotek i Berlin. R. komp. bl. a. kantater och publ. Versuch über die Vereiniaung der musikalischen und oratorischen Deklamation (1786), Anleitung für Klaviersmeler... (1790) m. fl. skr.; även musikkritiker. — Litt.: O. Guttmann, J. K. F. R. (diss. 1911). R:s dotter C a r o 1 i n e (1794—1813) var sångerska och anställd vid operan i Breslau 1810— 13. Sonen Heinrich Friedrich L u d w i g (1799— 1860), känd som skald och romanförfattare, verkade även som musikskriftställare, bl. a. kritiker i Vossische Zeitung från 1826: ådrog sig fängelse genom sina satiriska skrifter mot Henriette Sontag och Spontini. Han red. 1830 —41 musiktidn. Iris im Gebiet der Tonkunst. Skrifter (utom musik-noveller): Henriette oder die schöne Sängerin... (1826), Über mein Verhältnis als Kritiker zu Herrn Spontini ... (1827), Franz Liszt (1842), Ludwig Berger (1846), Musikalische Beurteilungen (1848), Die Gestaltung der Oper seit Mozart (1859), Aus meinem Leben (2 bd, 1861). M. T. Relä (av fr. relais, hästombyte, skjutshåll), i orglar med ej mekanisk traktur och registratur använd apparat för förstärkning el. omvandling av impulserna i manöverorganen. I förra fallet gäller det vanl. rörpneumatiska r. (->-Rörpneumatik), medan rent elektriska r. äro mindre ofta förekommande, i det senare elektropneumatiska r., vars elektromagneter sätta ventiler i ett pneumatiskt system i rörelse. Re'ményi [-menh], Eduard, ungersk violinist (1830—98) med osedvanlig teknik och gnistrande temperament. R., som stud, för J. Böhm vid MK i Wien, reste 1853 med den 20-årige Brahms på en kon-365 REN NER, J. sertturné; senare följde turnéer runt hela världen. Är 1854 blev han soloviolinist vid kungl. kapellet i London och 1860 vid kejs. kapellet i Wien. R:s transkr. av bl. a. Fields nocturner och Chopins valser, polonäser och masurkor ha utg. under tit. Nouvelle école du violon. Skrev en vl.-kons. m. m. — Litt.: G. Kelley & G. Upton, E. R. ... (1906). H.M-g Rémy, W. A., pseud. för W. ^Mayer. Ren, betr, intervall ->Intervall, Into-nation, Skala. Jfr även Tonsystem. Rena'rdy, Ossy, eg. Oskar R e is s, amerikansk violinist av österrikisk börd (f. 1914 4/3), uppträdde först som underbarn i Wien och Italien och har senare turnerat i Europa (Sverige och Khmn ffg. 1935), USA och Canada; sedan 1937 bosatt i USA. Grammofoninspelningar. Renaud [ronå'], M a u r i c e, fransk operasångare, baryton (1861—1933), en av de ledande artisterna vid Manhattan Opera House i New York 1906—-10. R., som utbildats vid MK i Paris och Bryssel och varit anställd bl. a. vid Stora operan i Paris 1891—1902, återgav med samma framgång såväl komiska som seriösa partier och gjorde ett stort antal fonografinsjungningar. Renault [ronå'], Michel, fransk dansör (f. 1927), en av de främsta vid Stora operan i Paris. Utbildad under Lifar har R. varit premiärdansör sedan 1946, då han som partner till Yvette Chauviré i Suite en blanc definitivt bröt igenom. Har haft ledande roller i bl. a. Castor et Pollux, Guignol et Pandore, Palais de Cristal, Escales och Les mirages. K. R-n Rendahl, Claes Wilhelm, skol- och kyrkomusiker (1848—1926), energiskt verksam för den svenska kyrkosången, bl. a. genom bearb. av Haeffners koralbok (1889). LMA 1900. Litt. et art. 1922. Efter avlagda examina vid MK i Sthlm var R. verksam i Karlstad som musiklärare och domkyrkoorganist (från 1877); ordf, i Sveriges allm. organist- och kantorsfören. 1901—20. Han framträdde som tonsättare med kantater, sånger och pianostycken. — Skrift: De antika tonarterna, kritiska studier (1878). L S. Rener, Adam, nederländsk tonsättare (f. omkr. 1480), i Fredrik den vises tjänst i Weimar 1507—17; en del av hans verk utg. i saml.-verk av E. Oeglin 1512 och G. Rhau 1542 o. 45 (nytr. i EDM 1: 21). — Litt.: T. W. Werner, Die Magnificat-Kompositionen A. R:s (i AMW 1919/20; med notbilaga). Renner, J o s e p h d. y., tysk tonsättare (1868—1934), son till musikpedagogen 366.