RET H BE RG tral dogmatisk betydelse. Jfr vidare Gregoriansk sång, sp. 689. De partier som utföras i r. äro i mässan ~^~graduale, ^-alleluia och -^tractus, i officiet responsoria prolixa och brevia. ->Responso-rium. G. B-t Rcsponsoria'1 sång (lat. ca'ntus respon-so'rius), en av den greg. sångens två huvudformer (till lat. responde're, svara). R. utföres som växelsång mellan solist el. försångare och unison kör i motsats till den antifonala sången, som utföres av två unisona körer (->Antifon sång; Antifonisk psalmodi). Den förekommer dels mellan läsningarna i mässan, där graduale, alleluia och tractus ha responsorial karaktär, dels i tidegärden. — Se vidare Responsorium. R- S. Responso'rium, växelsång mellan solist el. försångare och kör. R., som tillhör den greg. sångens fria melodiformer, består av ver sus (versen el. verserna), som sjunges av solist el. försångare, och corpus el. resp o'n s u m, som sjunges av kören och utgör dess svar. För r. i mässan se ->Graduale, Alleluia, Tractus. Officiets responsorier ha två former, responsorium prolixum, det långa r., och responsorium breve, det korta r. Det långa förekommer efter var och en av de nio läsningarna i matutinens tre nocturner. R. breve följer på textläsningen i de små tiderna samt i kompletoriet. R. prolixum har övervägande gruppmelodisk uppbyggnad med inströdda melismer. Versen har psalmodisk form med initium för båda halvverserna samt tuba på olika tonhöjd för resp, halvvers. R. breve har psalmodisk form i såväl responsum som verserna samt är av övervägande syllabisk uppbyggnad. R:s utförande skedde enl. urspr. romersk sed så, att försångaren intonerade responsum, varefter kören fortsatte till ver-sus. Denna sjöngs av försångaren, varefter kören repeterade hela corpus. Enl. gallisk (frankisk) sed, som sedan medeltiden är den brukliga, repeterar kören endast senare delen av responsum. R. breve har tre typmelodier för advent, påsk och övriga tider av kyrko-året. R. S. de Reszke [- räj-], É d o u a r d, polsk operasångare, bas (1853—1917), bror till J. de R., vann stor berömmelse genom sin mäktiga, omfångsrika, smidiga stämma och sin utomordentliga dramatiska framställningskonst i såväl seriösa som komiska partier. R. deb. 1876 på Théåtre des Italiens i Paris som kungen i Aida, framträdde därefter bl. a. i Turin, Milano, Paris och London och var 1891—1902 eng. vid Metropolitan. Rollei' (u. n.): Leporello i Don Juan, Plum- kett i Martha, Mefistofeles i Faust samt de stora wagnerska baspartierna. — Litt.: H. Klein, E. de R. ... (i MT 1917). H. M-g de Reszke [- räj-], Jean (Jan Mieczi-slaw), polsk operasångare, tenor (1850— 1925), bror till É. de R., en av sin tids yppersta operaartister, som med personlig charm förenade sällsynta kvalitéer som sångare och skådespelare. I fråga om stämmans välljud ej i paritet med de största it. tenorerna, överträffade han dem dock genom uttryckets intensitet. R. deb. 1874 i Venedig som baryton (Alfonso i Leonora) under namnet Giovanni di Reschi och sjöng senare bl. a. i London och Paris till 1879, då han efter fortsatta stud. deb. i Madrid som tenor i titelr. i Robert av Nor-mandie. Åren 1888—1901 sjöng han regelbundet på Covent Garden och Metropolitan och nådde höjden av berömmelse som Tristan, därmed ökande sin repertoar med de stora Wag-nerpartierna. Är 1902 bosatte han sig i Paris som världsberömd sånglärare. Roller (u. n.): Raoul i Hugenotterna, Romeo i Romeo och Julia, Radames i Aida, Canio i Pajazzo, Valentin i Faust, Don José i Carmen m. fl. — Litt. Clara Leiser, J. de R. ... (1933). En syster till É. och J. de R., operasångerskan, sopran, Josephine de R. (1855—91), uppträdde ofta tills, m. bröderna och var på 1870-och 80-t. mycket uppburen. Efter stud, för Hen-riette Nissen-Salomon deb. hon 1874 under namnet Giuseppina di Reschi i Venedig; framträdde därefter i bl. a. Paris och på Covent Garden i roller ss. Valentine i Hugenotterna, Alice i Robert av Normandie, Rachel i Judinnan, Margareta i Faust och Ofelia i Hamlet. Rethberg, Elisabeth (eg. L i s b e t h Sättler), amerikansk opera- och konsertsångerska, sopran, av tysk börd (f. 1894 22/i2), har vunnit världsrykte främst genom stämmans ovanliga glans och värme. Efter stud, vid MK i Dresden tillhörde R. 1915—22 Staatsoper där och gästade samtidigt bl. a. Wien, Prag och Salzburg. Från 1922 har hon tillhört Metropolitan samt framträtt i London, Sydamerika, USA, Canada etc. År 1930 hedersled, av de sachsiska statsteatrarna. Roller: Agathe i Friskytten, Elsa i Lohen-grin, Eva i Mäster sång ar na, Sieglinde i Val-kyrian, Fältmarskalkinnan i Rosenkavaljeren, titelr. i Die ägyptische Helena och Aida, Mimi i Bohème, Madeleine i André Chénier, titelr. i Madame Butterfly, Rachel i Judinnan o. a. 373 374