REV U E LT AS »tonhöjd» och en periodiskt i oktaver återkommande »tonkvalitet». Skrifter (om musik): Zur Grundlegung der Tonpsychologie (1913), Erwin Nyiregyhäzy. Analyse eines musikalisch hervorragenden Kindes (1916), Prüfung der Musikalität (i Zeit-schrift für Psychologie 1920), Das frühzeitige Auftreten der Begabung und ihre Erkennung (1921), The psychology of a musical prodigy (1925), Musikgenuss bei Gehörlosen (1926; tills, m. D. Katz), Einführung in die Musikpsycho-logie (1946), De Creative begaafdheid (1946) o. a. M. T. Revueltas [-voeltas], Silvestre, mexikansk tonsättare (1899-—1940), vars modernt färgade verk anknyta till en viss inhemsk, rytmisk accent. R., som stud, vid Cons. Nacional de Musica i Mexico City och Chicago Musical Coll. under Borowski, blev 1929 bitr, dirigent vid Or-questa Sinfönica de Mexico, 1933 lärare vid kons, där och gr. 1936 en ny ork., Orquesta Sinfönica Nacional. Verk: Baletterna El renacuajo paseador (1936; Mexico City 1940) och La coroncla (1940; därst. 1941); filmmusik; en rad smärre ork.-verk ss. Cuauhnahuac (1930), Esquinas (s. å.), 8 x radio (1933), Pianos (1934), Caminos och Janitzio (1936); kammarmusik ss. 3 stråkkvart.; sånger och barnmusik. — Litt.: O. Mayer-Serra, S. R. ... (i MQ 1941). G.M. Revu'tskij, Lev, ukrainsk tonsättare (f. 1889 8/2), vars verk i stor utsträckning bygga på den ukrain. folkmusiken men även äro påverkade av Glière, Pro-kofjev och Mjaskovskij. R. stud, för N. Lysenko och 1913—15 för Glière vid MK i Kiev, i vilken stad han verkar sedan 1924 som lärare till en stor del av den yngre ukrain. tonsättargenerationen. Han har skrivit scenmusik, 3 symf., 2 pianokons., »Sången om Stalin», kantat för kör och ork., fosterländska sånger, filmmusik samt bearb. ukrain. folkvisor. M. S. Isländska nationalteatern i Reykjavik. Rey-Colago [reLkåla^å], Alejandro, portugisisk pianist och tonsättare, trol. av marockansk börd (1854—1928), ivrigt verksam för kammarmusikintressets stärkande i landet och för den inhemska folkmusikens främjande. Särsk. populära blevo hans fados och utgåvor av port, folkmusik. Reyer [räjä/r], eg. R e y, Louis Éti-enne Er ne st, fransk tonsättare och musikkritiker (1823—1909), anknöt i sin musik till Berlioz och Gluck men är dock närmast att betrakta som en independent. R. var som tonsättare autodidakt och uppnådde icke något tekniskt mästerskap men manifesterade i sin dramatiska musik en omisskännligt personlig uttryckskraft och karakte-riseringsförmåga. Som kritiker i Journal des débats, Paris, var han en av sin tids mest betydande; föreståndare för Stora operans i Paris bibi. — R:s essayer äro saml. i Notes de musique (1875) och Quarante ans de musique (1909; postumt). Verk: Operor, bl. a. den komiska operan La statue (Paris 1861; fl. ggr omarb.), Sigurd (Bryssel 1884) och Salammbö (Bryssel 1890), balettpantomimen Sacountala (Paris 18'8); kör-symf. Sélam (1850); en mässa, kantaten Vic-toire (1859) o. a. — Litt.: P. Lalo, De Rameau å Ravel (1947). K.R-n Reykjavik [rä4'-], republiken Islands huvudstad (omkr. 57 500 inv. 1951) och centrum för musikodlingen i landet. Intill 1950 var den orkestrala aktiviteten i staden begränsad till sporadiskt verkande amatör- el. halvprofessionella ensembler, vilka stått under ledning av S. Einarsson, P. Isolfs-son, F. Mixa, V. Urbancic o. a. År 1950 gr. emellertid på initiativ av den statl. radion (isl. ->Rikisütvarpiö) »Isländska symf.-ork.» (isl. Sinfönfuhljömsveit Islands), som f. n. (1952) räknar omkr. 50 yrkesmusiker; den har från begynnelsen åtnjutit kommunalt understöd och mottager nu även statsbidrag. Ork. har de 2 första åren letts av Urbancic och R. A. Ottosson men även av gästdirigenter ss. K. Bendix, J. Jalas, A. Chatjaturjan och O. Kielland. Den sistn. har från 1952 övertagit ledningen av ork. År 1950 stod även »Isländska nationalteatern» (isl. fcjööleikhü-s i ö) färdig, varigenom operarepresentationer blivit möjliga i R. Dess första säsong upptog bl. a. ett gästspel av K. teatern i Sthlm, varvid »Isländska symf.-ork.» svarade för beledsagningen. Operaverksamhe-ten har omfattat föreställningar av Rigoletto och Läderlappen, varvid huvudsakligen isl. artister anlitats; 379 380