R i MUR däribl. Glazunov och Ljadov, avgåvo en soli-daritetsförklaring för Rimskij-Korsakov och lämnade sina befattningar vid MK. Regeringen tvangs till eftergifter och beviljade konserva-torierna en viss begränsad självständighet. Glazunov efterträdde nu Bernhard som dir. för MK i Petersburg, och på hans anmodan åter-upptogo Rimskij-Korsakov och de övriga lärarna sin verksamhet. Revolutionen 1905 satte spår i tonsättarens verk från denna period, bl. a. i hans sista operor samt i bearb. av den revolutionära arbetarsången Dubinusjka för ork. och kör. Rimskij-Korsakovs kompositionsstil utgör en syntes av ry. folkmusik, klassisk ry. tradition (Glinka) och västeur. högromantik (Wagner— Liszt). Som musikdramatiker odlade han framför allt den episka ry. sago- och legendoperan, som har sitt ursprung i Glinkas Ruslan och Ludmila. Samtidigt äro några av hans sago-operor (»Tsar Saltan», »Kasjtjej», »Guldtuppen») bitande politisk-satiriska allegorier, riktade mot det reaktionära tsarväldet. Rimskij-Korsakov upptog i sina operor i stor utsträckning ry. folkvisor både i original och i fria bearb. Hans egna visor i bl. a. »Snöflingan», Sadko och Tsarbruden skilja sig knappast från de äkta folkmel. i hans övriga musikdramatiska verk och romanser. I 2. symf. (Antar) och i operan Mlada införde han orientaliska originalmel. Både i operorna och i de symf. dikterna utnyttjade han i stor utsträckning ledmotivtekniken. Rimskij -Korsakovs ledmotiv äro dock inte som hos Wagner huvudsaki. förlagda till ork.-satsen utan dominera även vokalpartierna. I »Mozart och Sa-lieri» skapade han en egendomlig mus.-psykologisk studie, baserad på Dargomyzjskijs realistiska recitativoperor. Rimskij-Korsakov var en briljant instru-mentatör. Hans färgrika ork.-sats har märkbart influerat Debussy och Ravel samt i än högre grad Ljadov och den unge Stravinskij, i viss mån även Glazunov. Hans verk ha även befruktat den unga nationella musikkulturen i Ukraina, Georgien och Armenien. Bland hans litterära verk märkas läroböcker i harmoni- och instrumentationslära, en omfattande självbiogr. och åtsk. mus. uppsatser och skisser. Verk: Operor (där intet annat uppgives ffg. i Petersburg): »Flickan från Pskov» (1873; omarb. 1894), »Majnatten» (1878—79; 1880), »Snöflingan» (1882), Mlada (1889/90; 1892), »Julnatten» (Moskva 1895), Sadko (1897; Moskva 1898; Sthlm 1934), »Mozart och Salieri» (Moskva 1898), Vera Sjeloga (Moskva 1898), Tsarbruden (Moskva 1899; Sthlm 1945), Tsar Saltan (Moskva 1900), Servilia (1902), »Den odödlige Kasjtjej» (Moskva 1902), »Vojevoden» (1904; 1905), »Legenden om den osynliga staden Kitezj» (1907) och »Guldtuppen» (1908; Moskva 1910). Ork.-verk: 3 symf.: nr. 1, ess, op. 1 (1867; omarb. och transponerad till e 1884), 2 (Antar), op. 9 (1868; omarb. 1897 och 1903) samt nr 3, 407 C (1873—74; rev. 1885—86), Sinfonietta, a, op. 31, den symf. dikten Sadko op. 5 (1867; rev. 1891), »Serbisk fantasi» op. 6 (1867; rev. 1888), Conte féerique op. 29 (1879—80), Capriccio espagnol op. 34 (1887), Scheherazade op. 35 (1888), »Rysk påsk» op. 36 (1888), Sur la tombe, preludium (till M. P. Beljajevs minne) op. 61 (1904), sviter ur egna operor m. m.; pianokons., ciss, op. 30 (1882—83), »Fantasi över ryska temata», h, för vl. och ork. op. 33 (1886); Dubinusjka för ork. (1905; m. kör ad lib.). — Vokalverk: Med ork.: »Sången om Alexej» op. 20 (1877), »Bordssång» op. 21, Svitezjanka, kantat, öp. 44 (1897), »Ur Homerus», kantat op. 60 (1901), »Kantaten om Oleg» op. 58 (1899; m. manskör), »Gräshoppan» op. 53 (3-st. damkör). Övriga vokalkomp.: körsånger, däribl. »4 var. och fughetta över en folkvisa» för damkör op. 14, manskvartetter, duetter, solosånger, 2 saml. ry. folkvisor m. m. — Kammarmusik: Stråk -sext., A (1876), stråkkvart., F, op. 12 (1875), pianokvint., b (1876), Serenade för vlc. och piano op. 37 m. m.; pianostycken. Bearb. och nyinstr.: Dargomyzjskijs »Sten-gästen» (1870), Borodins Furst Igor (1887), Mu-sorgskijs Chovansjtjina (1882) och Boris Go-dunov (1892—96). Skrifter (alla på ry.): »Praktisk lärobok i harmonilära» (1888; ty. uppl. 21912), »En krönika över mitt mus. liv» [1844—1906] (1909; utg. av M. Stasjulevitj; 21928 utg. av sonen A. R.-K.; eng. uppl. 1924; fr. uppl. 1937), »Instrumentationens grunder» (2 vol., 1913; utg. av M. Steinberg; även eng. uppl.), »Samlade uppsatser och skisser» (1911; utg. av F. Gnesin). Litt.: N. Findeisen, R.-K. (ry.; 1908); N. van Gilse van der Pals, R.-K. (ty.; 1914); V. Ja-strebzev, N. A. R.-K. (31917; m. verkfört.); I. Glebov, »Symfoniska etyder» (1922); dens., R.-K. (1922); J. Lapsjin, »2 studier över R.-K.» (1922; alla på ry.); P. Panov, Der nationale Stil N. R.-K:s (i AMW 1926); E. Istel, R., the Oriental wizard (i MQ 1929); N. van Gilse van der Pals, R.-K:s Opernschaffen (1929); I. Mar-kevitj, R.-K. (1935); G. A. Poljanovskij, R.-K. (1948); A. Rimskij-Korsakov, R.-K. (ry.; 5 bd ff., 1933-46 ff.). M.S. Rimur, isl., el. r i m o r, en karakteristisk isländsk dikt- och sångart, som leder sitt ursprung från tiden kort efter 1300 och som varit mycket populär långt in på 1800-t. Den består av långa dikter, vanl. av episkt men stundom även av religiöst innehåll. R:s urspr. meter (isl. ferskeytt) stammar från den antika lat. poesin men förlänades tidigt typiskt isl. drag (rim, allitteration). Inom dens. existerar även ett stort antal versmått utan paralleller i någon utländsk diktkonst. Ehuru r:s längsta stanser endast bestå av 4 rader, ha dess metra indelats i 23 »familjer» med sammanlagt 2 267 varianter, av vilka 588 räknas till ferskeytt-»familjen». R. reciterades (isl. kveöa) på mel., som präg- 408