RIMS Kl J-K O RSAKOV tersburg, räknas som ett av den nationella ryska musikens största namn. Som operakompositör fullföljde han Glinkas nationella traditioner, inom den symf. tonkonsten och programmusiken representerar han den Berlioz—Lisztska riktningen och den »ungryska skolans» principer. Hans mångåriga ped. verksamhet har varit av den största betydelse för den nyare ryska musikens utveckling. Bland hans omkr. 200 lärjungar vid MK i Petersburg märkas bl. a. Glazunov, L jado v, Arenskij, Ippolitov-Ivanov, Gre-tjaninov, Tjerepnin, Mjaskov-skij, Prokofjev och Stravinskij. — LMA 1906. Rimskij-Korsakovs far var en hög statstjänsteman, som avskedades av Nikolaj I på grund av sin liberalism. Sonen utbildades till sjöofficer men bedrev samtidigt privat-stud. i piano och komp. I Petersburg kom han i beröring med Ba-lakirev och hans krets, och på dennes inrådan påbörjades hans 1. symf. i ess-moll. År 1862 avslutade Rimskij -Korsakov sin utbildning vid sjökrigsskolan och företog en världs-omsegling på 3 år. Efter hemkomsten fullb. han 1. symf., som spelades med framgång 1865 under Balakirevs ledning. Efter en rad romanser och ork.-verk skrev tonsättaren under intrycket av Musorgskijs Boris Godunov sin 1. opera, »Flickan från Pskov». År 1871 utnämndes Rimskij-Korsakov till prof, i komp, och instr. vid Petersburgs MK och gifte sig året därpå med pianisten Nadezjda Nikolaj evna Purgold (1848—1919). Vid sidan av sin ped. verksamhet vid MK var han lärare vid kejs. hovkapellet och inspektör för marinens biåsorkestrar 1873—84. Åren 1874—81 förestod han den av Balakirev gr. musikskolan i Petersburg. Samtidigt bedrev han efter ett av Tjajkovskij för honom utarb. program intensiva musikteor. och kontrapunktiska stud, samt harmoniserade ry. folkvisor. Efter fullbordandet av operorna »Majnatten» efter Gogol (1878) och »Snöflingan» efter Ostrovskij (1880—81) övergav tonsättaren under några år den musikdramatiska genren för att ägna sig åt den symf. musiken. Samtidigt som han skrev sina bästa symf. verk, Capric-cio espagnol (1887) och Scheherazade (1888), bearb. och nyinstr. han en rad operor av Dar-gomyzjskij, Borodin och Musorgskij. I början av 1880-t. kom Rimskij-Korsakov i kontakt Nikolaj Rimskij-Korsakov. med den rike konstmecenaten och musikförläggaren M. P. Beljajev och blev snart centralfiguren i den s. k. »Beljajevkretsen», som energiskt propagerade för den nya ry. musiken. Av stor betydelse för Rimskij-Korsakovs utveckling blev ett tyskt operagästspel i Petersburg 1888—89 under Mucks ledning. Han hörde nu ffg. Nibelungens ring o. a. Wagneroperor. Wagners inflytande kan spåras i balettoperan Mlada (1889), urspr. ett ofullb. kollektivverk, som tonsättaren skrev i början av 1870-t. tills, m. Borodin, Cui och Musorgskij. Mlada, som är byggd på fantastiska trolleri- och feeri-effekter, betydde en påtaglig tillbakagång jämförd med »Majnatten» och »Snöflingan». Först med »Julnatten» (1895) nådde Rimskij -Korsakov höjdpunkten som musikdramatiker. Bland de främsta operorna från hans sista period kunna nämnas Sadko (1896), »Mozart och Salieri» (1897), Tsarbruden (1898), »Legenden om den osynliga staden Kitezj» (1903) och »Guldtuppen» (1907). Rimskij-Korsakov deltog aktivt i den revolutionära rörelsen 1905. Han protesterade offentligt mot den reaktionäre konservatoriedir. Bernhards åtgärder och krävde större frihet och autonomi för de ry. musikkonservatorier-na. Följden blev hans avskedande, som framkallade en häftig reaktion hos de övriga professorerna och studenterna. Åtsk. av de förra, 405 406