Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Rigacci ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RINGNES
Verk: 3 symf. (1939, 44 o. 48) o. a. ork.-verk;
kammarmusik (en stråkkvart., Duo för vl. o.
va, en blåssext.); Till livet för bl. kör och
stråkork., sånger m. m. — Skrifter:
Helsingfors orkesterföretag 1882—1032 (1932), Säveltaide
(1945), Sibelius (1948) samt tidskr.-art. E. B.
Ringnes, Inge Rolf, norsk pianist (f.
1894 25/2), har på senare tid särsk. ägnat
sig åt botandet av arbetsnevroser med
pianotekniken som utgångspunkt och
hållit föredrag härom flerst. i Norden.
R. stud, för bl. a. Dagmar Walle-Hansen i
Oslo, vid MH i Berlin och för A. Schnabel,
deb. 1917 i Oslo och har givit talrika
konserter i Norden, Tyskland, Österrike, Holland och
USA. Ordf, i Oslo musikklaererforen. 1929—35
och Norske musikklaereres landsforb. 1936—
46. — Skrifter: Klaverteknikk og
yrkesnev-rose (1944), Yrkesnevrose i förbindelse med
kontorarbeide (1945). H. K.
Ringvall, Axel Wilhelm Leopold,
operettsångare och skådespelare (1860—
1927), son till militärmusikern Fredrik
Vilhelm R. (1825—93). R. var en av
svensk operetteaters originellaste
personligheter med en outtömlig förmåga att
variera sina komiska figurer genom
maskering och karakteriserande detaljer.
R. deb. 1880 som Briquet i Nya garnisonen
hos C. J. Fröberg på Uppsala teater, tillhörde
1882—83 Tivoliteatern i Oslo, 1883—87
Djurgårds-, Södra och Nya teatern i Sthlm, 1887—
94 F. Carlbergs och M. Fröbergs resande
sällskap, 1894—95 Vasateatern, 1895—98 H.
Selanders lyriska avd. och 1898—1918 (under A.
Ranft) Vasa-, Östermalms- och
Oscarsteatrar-na i Sthlm. Förutom gästspel i Hfors,
Petersburg, Danmark och Norge företog R. turnéer
i sv. landsorten med egna vis- och
deklama-tionsaftnar. — G. 1883 m. operettsångerskan
Olivia Augusta (Bertha) Wallin (1861—
1942).
Roller: Frank i Läderlappen, Lambertuccio
i Boccaccio, Ollendorff i Tiggarstudenten,
Zsupån i Zigenarbaronen, Baron Zeta i Den
glada änkan, furst Basil i Greven av
Luxemburg, Calchas i Den sköna Helena, Pietro i
Frihetsbröderna, Maroufle i Lille hertigen,
Gar-gousse i Surcouf, titelr. i Mikadon o. a. H. M-g
Ringve Musikkhistoriske Museum i
Norge gr. 1946 genom testamentarisk
gåva av konsul C. A. Bachke och hans
hustru.
Donationen består av den hist. egendomen
Ringve invid Trondheim jämte penningmedel.
Sami, omfatta musikinstr., ms., noter,
musik-litt. och bilder. Särsk. rum ägnas tonsättare
ss. Beethoven, Chopin, Mozart, Tjajkovskij
o. a. Föreståndare Victoria Bachke. H. K.
Rfnkama, Nils (Nisse) Richard,
fin-411
ländsk dirigent (f. 1920 4/i2), kormästare
vid Finska operan i Hfors sedan 1946.
R. har stud, i Hfors vid Sibeliusakad. och
univ. Han har dirig. operor, operetter och
konserter samt fungerat som körledare och
ackompanjatör. R. har komp, solosånger och
filmmusik. V. H-o
Rinuccini f-not/i'-], Ottavio,
italiensk diktare (1562—1621), tillhörde
kretsen kring greve Bardi i Florens
(*>Camerata) och var den florentinska
operans första textdiktare.
Efterbildare av Tasso och själv litterärt och
mus. högt kultiverad, var R. sålunda en
inflytelserik rådgivare vid de preliminära
försöken att utforma en dramatisk stil och skrev
bl. a. med musik av L. Marenzio intermezzot
Apollo e il pitone (1589). Med sina bägge
libretti Dafne (tonsatt av J. Peri 1597 och
M. da Gagliano 1608) och L’Euridice (Peri
1600, G. Caccini 1602) lade han även
grunden till den tidiga traditionen av operan
såsom ett sjunget pastoraldrama. För Monteverdi
skrev han Arianna (1608) och delvis Ballo
delVingrate (s. å.). En textbok, Narcisso,
trycktes först 1829. Om R:s betydelse för den tidiga
operan vittna Peris och da Gaglianos företal
till Euridice resp. Dafne.
Litt.: A. Solerti, Gli albori del
melodram-ma 1 (1904); dens., Musica, ballo e
dramma-tica alla corte Medicea dal 1600 al 1637 (1905);
R. Rolland, Histoire de 1’opéra en Europé
avant Lully et Scarlatti (21931). E.S-m
Ri'o de Janeiro [- Öa ganä^ro],
Brasiliens huvudstad (omkr. 2 052 700 inv.
1948) och sedan 1800-t:s början
huvudort för landets kulturella odling.
Grundlagt av fransmännen 1555, kom R. 12
år senare under port, överhöghet och blev 1763
säte för den port, vicekonungen av Brasilien.
Musiklivet, som dittills florerat huvudsaki. i
kyrkans hägn, erhöll nu viktiga impulser även
från hovet: ett hovkapell grundades, och
operaföreställningar togo sin början. Denna
verksamhet fick ytterligare stimulans, sedan Joäo
VI av Portugal år 1808 slagit sig ned med sitt
hov i R. Hovkapellet reorganiserades, och den
gamla teatern ersattes med den tidsenligare
Teatro Säo Joäo, invigd 1813. Är 1841 gr.
F. M. da Silva Conservatorio de Musica,
landets viktigaste undervisningsanstalt för
musik, vilken från 1889 under namn av Instituto
Nacional de Musica intensifierade sin
verksamhet och numera som Escola Nacional de
Musica är knuten till univ. (gr. 1920); nuv.
dir. är Joanidia Sodré.
Under 1900-t. har musiklivet givits allt
bredare underlag. Opera spelas på Teatro
Muni-cipal, som under ledning av bl. a. E. Szenkar,
M. Grau och S. Guerra nått en hög standard.
Fast ensemble saknas alltjämt, och
verksamheten upprätthålles med gasterande artister.
Andra scener äro öpera de cåmera do Brazil
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0222.html