ROBESON övertygade allt starkare om sin begåvning inte bara för det spirituella utan även för en allvarligare tonkonst. Som medgrundare av och president för den kammarmus. konsertfören. Triton i Paris har R. även organisatoriskt bidragit till att stärka den moderna musikens ställning i Frankrike. Verk: Operabuffan Vénitienne (Paris 1937), baletten Le réparateur de radio (1949); skåde-spelsmusik för radio; 5 symf. (1932, 37, 38, 47, 47; flera för enbart stråkar), Chant funèbre (1927), Danse du Tchad (1928), Ouverture pour un Don Quichotte (1929), Ouverture pour une operette imaginaire (1931), Paysage pour une Jeanne d’Arc ä Domrémy (1936), Quatre portratts de peintres, 2 pianokons. (1940, 50), 2 vl.-kons. (1942, 50), vlc.-kons. (1942) o. a. ork.-verk; Psaume LVI för soli, kör och ork. (1937), Bollade des amants désespérés för kör och ork. (1945) m. fl. körverk; 2 stråkkvart. (1924, 39), stråktrio (1933) o. a. kammarmusik; pianostycken; sånger till texter av bl. a. G. Apollinaire och A. Rimbaud; filmmusik m. m. K. R-n Rivolto ->Riverso. Rixner, Josef (Joe), tysk populärkompositör (f. 1902 Vs), har skrivit operetten Der Vagabund von Wien (1942), underhållningsmusik och schlager samt bearb. Millöckers Stackars Jonathan. Robbia'ni, I g i n o, italiensk tonsättare (f. 1884 18/4), dir. för musikförlaget Ca-risch i Milano 1938. R., som stud, för Setaccioli i Rom, har främst skrivit operor, bl. a. Anna Karenina (Rom 1924; sv. radio 1950), Romanticismo (Venedig 1933), Guido del popolo (Milano s. å.) och Roma dei Cesari (EIRA 1941); ork.-verk ss. Sin-fonia in 4 tempi, Suite in stile antico (för stråkar) m. m. — Litt.: G. da Nova, »Anna Karenina» di G. R. (1925). G.M. Roberday [råbardä'], Fr an g o is, fransk tonsättare och organist (omkr. 1620—omkr. 1690), lärare till Lully. R. var anställd vid hovet och franciskankyr-kan Église des Petits-Pères i Paris. Under påverkan av Frescobaldi och Froberger komp, han företrädesvis i fugans form och gav bestående prov på sin drivna kontrapunktik i Fugues et caprices ä 4 parties mises en par-tition pour 1’orgue (1660; nytr. i A. Guilmant, Archives des maitres de 1’orgue ... 3). K. R-n Robert-Hansen, Emil, dansk violon-cellist och tonsättare (1860—1926), bror till Agnes Adler, var 1892—1918 solovio-loncellist vid Gewandhaus-ork. i Leipzig; även prof, vid MK där. R. framträdde redan som 11-åring, stud, senare för Rüdinger, F. Neruda och Grützma-cher och var 1877—92 medl. av Det kgl. kapel i Khmn; från 1918 verksam i Aarhus, bl. a. som kapellm. vid Philharm. selskabet. Verk: Operan Frauenlist (Sondershausen 1911), operetten Die wilde Komtesse (Eisenach 1913); symf., vlc.-kons. (1881), pianokons. (1885) o. a. ork.-verk, kammarmusik, sånger m. m. Er-l Roberton [rå'batan], Sir Hugh, skotsk tonsättare och kördirigent (f. 1874 23/2), framstående kännare av skotsk folkmusik. R. gr. och ledde den 1906—51 existerande Glasgow Orpheus Choir, med vilken han företog turnéer, främst med skotsk musik. Han har utg. över 300 kör- och solosånger samt förf. Prelude to the Orpheus (1947), Choir training m. m. — Knight 1931. G. P. Robertson [rå'batsan], Alec, engelsk musikskriftställare (f. 1892 3/6), verksam inom det mus. folkbildningsarbetet sedan 1919, bl. a. i The Gramophone Co., och känd genom sina kommentarer till musikverk i engelsk radio sedan 1939. Skrifter: The interpretation of plain-chant (1937), Dvorak (1945; ty. uppl. 1947; m. verkfört. o. bibliogr.), Sacred music (1950), tidskriftsartiklar m. m. — Biogr. av J. Chissell i MT 1952. M.T. Robertson [rå'batsan], L e r o y, amerikansk tonsättare (f. 1896 21/i2), utnämndes 1948 till ledare för musikavd. vid Univ. of Utah. R. har stud, vid New England Cons. i Boston under bl. a. Chadwick och Converse, senare för Ernest Bloch och Leichtentritt. Bland hans verk märkas en vl.-kons. (1948), Trilogy (1940), Prelude, scherzo, ricercare (s. å.), Rhapsody för piano och ork. (1944); ett oratorium (1948) o. a. körverk samt kammarmusik: pianokvint, a (1933), stråkkvart, e (1940), American ser enade för stråkkvartett (1947) m. m. G.M. Robertson, Rae, ->Bartlett. Robeson [råTjson], Paul B., amerikansk sångare, bas, av negerhärkomst (f. 1898 9/4), har vunnit världsrykte genom sin mäktiga, klangfulla stämma och sitt gripande föredrag framför allt av negro spirituals. — Hdr vid Hamilton Coll. 1940. Urspr. jurist övergick R. sedan till teatern och vann stort erkännande som karaktärs- skådespelare. Som sångare deb. han i New York 1925 och har därefter företagit världsomspännande turnéer (Khmn ffg. 1935; Sthlm ffg. 1939). R., som blivit kallad »den svarte Sjaljapin», har gjort talrika grammofoninsjungningar samt medv. i filmer, av vilka i Sverige givits bl. a. The song of freedom (Frihetens sång, 1934), 417 14. Musik. IV. 418