ROBINSON Emperor Jones (Dödstrumman, 1935), Sanders of the river (Bosambo, s. å.), Show boat (Teaterbåten, 1936), King Solomon’s mines (ökenskattens hemlighet, 1938) och Proud valley (Männen i mörkret, 1942). — Biogr. av Marie Seton 1952. H. M-g Robinson [rå'binsan], Earl, amerikansk tonsättare (f. 1910 2/7), utbildad vid Univ. of Washington, Seattle. R. hai’ främst skrivit scen- och filmmusik (från 1943 anställd i Hollywood) samt körverk ss. Ballad for Americans (1939), The lonesome train (1943) och The wonder-ful machine (1948). Robinson [rå'binsan], Stanford, engelsk dirigent (f. 1904 ®/7), elev till Boult vid Royal Coll. of Music i London. R. har sedan 1924 innehaft olika anställningar vid BBC och även skrivit för dess räkning. Han har gästdirig. bl. a. i sv. radio 1939. — G. m. sångerskan, sopran, Lorely Dy er (f. 1910 17/i2). Rocca [rå'-], Lodovico, italiensk tonsättare (f. 189 5 29/n), elev av Orefice vid MK i Milano och sedan 1940 dir. för kons, i Turin. Verk: Operor, bl. a. La morte di Frine (1910; Milano 1937), Il Dibuk (1931; Milano 1934), In terra di leggenda (Bergamo 1936), Monte Ivnör (Rom 1939) och L’uragano (Milano 1952); de symf. dikterna Contrasti (1919), Aurora di morte (1920), La foresta delle samodive (1929) och sviterna Chiaroscuri (1924), La cella azzurra (1925), Interludio epico (1928) o. a. ork.-verk; kammarmusik ss. Biribü occhi di rana (1937), Schizzi francescani (1940; båda m. sång); pianostycken och sånger m. m. — Litt.: Art. av M. Castelnuovo-Tedesco och A. Damerini i II pianoforte 1925 resp. 27. G. M. Rochat [råfa'], Andrée, schweizisk tonsättare (f. 1900 12/i), sedan 1922 bosatt i Milano; även musikskriftställare. R., som stud, vid MK i Genève, för Gédalge i Paris och i Milano för Orefice och R. Bossi, har främst skrivit kammarmusik, vidare en kantat för alt, ork. och 2 pianon op. 17 (1946), Preludio, aria e finale för stråkork., piano, 3 klar, och trumpet (1948), sånger m. m. G. M. Rochester [rå't/isto], stad i staten New York, USA (omkr. 325 000 inv. 1940), vars musikundervisningsanstalt, Eastman School of Music, är en av landets främsta. En 1913 gr. privat musikskola, Inst. of Musical Art, skänktes 1918 av G. Eastman till stadens univ., det 1850 gr. Univ. of R., där den blivit en av dess 3 huvudsektioner. Vid sidan av sin främsta uppgift att utbilda yrkesmu-siker meddelar den musikvetensk. undervisning för akad. examina. Till inst. donerade 419 Eastman 1919 Eastman Theatre, inrymmande operascen och konsertsalong. Under skolan höra även Kilburn Hall för kammarmusikkonserter samt Sibley Musical Library. Som dir. ha verkat A. Klingenberg (1922—24) och sedan 1924 Howard Hanson. R:s musikliv har utvecklat sig i nära anslutning till musikskolan. Den 1922 bildade Rochester Symphony omorg. följ, år av Eastman till Rochester Philharmonic Orch.; dess dirigent sedan 1947 är E. Leinsdorf. Med denna ork. introducerade H. Hanson 1925 de s. k. American Composers’ Concerts, vilka 1931 ledde till den första Rochester Festival of American Music. Dessa festspel, som omfatta modern amer. musik inom alla tonkonstens områden, stå alltjämt under Hansons ledning. Ur Philharm. Orch. bildades 1929 en mindre ensemble, Rochester Civic Orch. under G. F. Harrison. Bland övriga musikinst. må slutl. nämnas Rochester Civic Music Association, som biträder vid org. av konserter. G. P. Rochlitz, Johann Friedrich, tysk musikskriftställare (1769—1842), stud, en tid teologi vid univ. i Leipzig för att sedan helt ägna sig åt litterär verksamhet, lierad med bl. a. Goethe och Beethoven. — Storhertigen av Weimar förlänade honom tit. Hofrat. På det mus. området gjorde R. sin främsta insats inom Allgemeine musikalische Zeitung (Leipzig), som han gr. 1798 och vars red. R. var till 1818, därefter medarb. till 1835. Tidn. vann under hans ledning vidsträckt anseende och inflytande på grund av ypperliga översikter över det eur. musiklivet — även det sv. Anmärkningsvärd är den förståelse R. visade sin tids moderna musik, inte minst Beet-hovens. Stor spridning nådde också hans Für Freunde der Tonkunst (4 d., 1824—32; 31868), med biogr. och estetiska uppsatser; R:s uppsatser om Bach utg. ss. Wege zu Bach av J. M. Müller-Blattau 1926. I d. 4 finnes även ett utkast till en Geschichte der Gesangsmusik, vartill han utg. en Sammlung vorzüglicher Gesangsstücke (3 d., 1838—40) med verk från Dufay fram till J. S. Bach, Händel och M. Haydn, ett tidigt vittnesbörd om det vaknande intresset för äldre tiders musik. — Litt.: Biogr. av A. Dörffel i Für Freunde der Tonkunst (31868); H. Ehinger, F. R. als Musik-schriftsteller (1928). S. W. Rockstro (till 1846 Rackstraw) [-[rå'kk-strå],-] {+[rå'kk- strå],+} William Smith, engelsk musikhistoriker, organist och tonsättare (1823—95), höll från 1891 musikhist. föreläsningar vid Royal Coll. of Music och Royal Acad. of Music i London. R. stud, vid bl. a. MK i Leipzig och verkade därefter som organist. Han framförde en rad kyrkomus. verk och tonsatte även själv kyrkliga körverk, sånger, pianostycken m. m., 420