ROM Konsertlivet, musikinstitutioner m. m. Organiserad stadsmusik nämnes i Rom från 1300-t. En direkt arvtagare till denna inst. blev den 1818 rekonstruerade Banda Della Truppa Capitolina, som under namn av Banda Comunale (från 1870) först indrogs 1926. Med oratoriets uppkomst vid 1600-t:s början inleddes Roms betydelse även som konsertstad. Namn som Carissimi inom oratoriet och Corelli inom instrumentalmusiken drogo musiker från hela världen till Tiberstaden. Väl övergick initiativet redan under 1700-t. till Neapel, men tack vare sin vokalmusik hävdade Rom dock sin ställning som konsertcentrum av rang. Under 1700-t. odlades instrumentalmusik främst i privata kretsar, där man även gjorde fåfänga försök att införa den tyska tonkonsten. Orkestrarna voro i första hand knutna till teatrarna, där 1700-tals-traditionen länge hölls levande. Under 1800-t. org. flera inst., av vilka de båda främsta, Accademia di S. Cecilia och Accademia Filarmonica Romana, ännu äro verksamma. Den förstn. återgår på den 1584 bildade Confraternitå ... di S. Cecilia, som efter en overksam tid omkr. 1'800 omorg. 1839 under nuv. namn; blev påvlig 1847, varvid dess verksamhet kom att omfatta även profan musik och musikundervisning. Från 1860-t. lades denna sistn. gren genom Sgambati o. a. på bredare basis, vilket 1877 ledde till öppnandet av Liceo Musicale di S. Cecilia. Detta, som letts av E. Terziani (till 1886), F. Marchetti (1887—1901), S. Falchi (1902-15), E. Bossi (1916 —23), O. Respighi (1924—25) och G. Mule (från 1926), kallades från 1919 Regio Conservatorio di S. Cecilia. En konsertsal invigdes 1895. Till inst. hör ett bibi., påbörjat 1846 och 1875 riktat med det s. k. Orsini-bibl.; öppnat för allmänheten 1878 (kat. av O. Andolfi i Bolletino As-sociazione dei Musicologi Italiani 1912—13). Accademia Filarmonica Romana, gr. 1821 av R. M. Papazzurri, har främst givit oratorie-och körkonserter under medv. av amatörer. Av politiska orsaker upplöst 1861 återupptog den 1869 sin verksamhet, från 1871 som »kungl.» akademi. År 1920 inleddes en ser. viktiga kammarmusikkons.; även större kompositionstäv -lingar ha utlysts. På privat initiativ tillkom 1905 en stadsork., som 1905—07 föranstaltade populärkons, i olika teaterlokaler. Ork. erhöll 1908 en egen sal i den då utbyggda amfiteatern Corea i kejsar Augustus’ mausoleum (Augusteo) och ställdes samtidigt under Cecilia-akad:s överinseende. Här skapades nu Italiens främsta konsertinst., Concerti dell’Augusteo, som under dirigenter som G. Martucci och B. Molinari (från 1912) vunnit världsrykte. Konsertlokalen undergick Teatro Reale dell’ Opera i Rom. 1934 en genomgripande restauration i syfte att återställa dess monumentalitet. Förutom ovannämnda inst. sågo under 1800-t. även andra organisationer dagen, ss. t. ex. So-cietå Bach, gr. 1857 av A. Costa för framförande av äldre körmusik, Societå Orchestrale Romana, en föregångare till Augusteokons., gr. 1874 och ledd av E. Pinelli till 1898, då den upplöstes, samt Societå Musicale Romana (1874— 89), bildad av D. Alari och dirig. av D. Mustafå. Bland musikskolor från denna tid må nämnas Istituto Nazionale di Musica, gr. 1899 och ledd av R. Scotti. Av fören. från 1900-t. kunna anföras Corporazione delle Nuove Musiche, gr. av A. Casella, Societå del Quar-tetto samt den 1946 av C. Respighi och L. Fei-ninger gr. Societas Universalis Sanctae Ceci-liae, som med anknytning till Vatikanen utger flerst. kyrkomusik före 1550. Kammarmusikintresset fick ett uppsving från 1850-t. och befästes genom flera organisationer, ss. den av Sgambati 1881 gr. Societå Romana del Quintetto, den 1893—1908 existerande Regio Quintetto di Corte samt de i våra dagar välkända Quartetto di Roma och Quintetto Luigi Boccherini. En viktig roll spelar den it. radion, vars symf.-ork., EIRA-ork., räknas till landets främsta. Rom har även synnerligen värdefulla musikbibi.; de främsta saml. ingå i Vatikanbibl. (kat. av G. B. de Rossi, 1884, F.X. Haberl i MM 1888 och H. Ehrensberger, 1897), i Peterskyrkans arkiv (kat. i VJ 1887 samt J. Wolf, Die Mu-sikbibliothek der Cappella in R. i KJ 1908) samt i Biblioteca Casanatense, som äger den viktiga Baini-samlingen. Jämförande art.: Grekland, avd. Antiken. Litt.: K. C. Schelle, Päpstliche Sängerschule in R. (1872); E. Tosti, Appunti storici sulla R. Accademia di S. Cecilia... (1885); F. X. Haberl, Die römische Schola cantorum... bis zur Mitte des 16. Jahrh:s (i Bausteine für Musik -geschichte, 1887); A. Ademollo, I teatri di Roma 433 434