RUDOLF ca 30 år med början, strax efter hans hemkomst från Leyden. Musikverken av välkända dåtida ty. tonsättare, ss. R. Ahle, S. Capricornus, W. Fabricius, A. Hammerschmidt, J. Rosenmül-ler, S. Scheidt, J. H. Schmelzer, voro huvudsaki. avsedda för studenternas medv. vid gudstjänster och liknande off. högtider samt — i form av sona tor, sviter och danser — vid uppvaktningar på slottet och fester i stadens akad. och borgerliga kretsar. — R. synes ej heller ha saknat insikter i orgelbygge och uppsatte själv den i Tyskland köpta och av Karl XI 1698 skänkta praktorgeln (3 manualer, pedaler med ca 50 stämmor) i domen, varvid han lär ha tillämpat egna uppfinningar för att ge org. möjlighet att sitta mitt på läktaren bland alla musikanterna med ansiktet åt altaret. Hur R. — utan en senare tids pneumatiska och elektriska redskap — skulle ha kunnat genomföra en sådan transmission från spelbord (»en liten skiva») till pipverk är en gåta. Också för studenternas musikövningar sörjde R. genom att ordna sådana i sitt hem och förmå myndigheterna att bygga ett excercitie-hus, 1663. Även om han ej själv ledde musik -uppföranden (vilket dock hände), var han den ledande kraften organisatoriskt och programmässigt. R:s smak synes därvid ha bestämts av den konsertanta stilen med växling mellan flera solist- och ensemblegrupper, gärna uppställda på skilda platser (»kolossalstil»), en stil som uppenbart harmonierade med R:s storsvenska »yverborenhet». På detta sätt var musiken ordnad vid jubelfesten 1693 till firande av Uppsala möte, vid firandet av Karl XII:s kröning 1698 och segern vid Narva 1702. Det är också sannolikt, att R. på liknande sätt disponerat sina komp, vid Karl X Gustafs begravning 1660, vid kanslern Magnus Gabriel De la Gardies sons begravning 1663 och vid kanslerns egen jordfästning 1686. Tyvärr har blott en tidig komp, av R. bevarats, näml. Sorg- och klagesång vid Axel Oxenstiernas begravning 1654, i dialogiserande stil efter mönster av Scheidt och Hammerschmidt. — R:s betydelse för 1697 års koralbok blev däremot ej stor annat än indirekt, i det att dess eg. skapare var R:s skyddsling och elev, prof. Harald Vallerius. Litt.: C. Annerstedt, Upsala universitets historia 1—2:1, bih. 1—2 (1877—1910); Bref af O. R. d. ä. rörande Upsala universitet (4 d.; utg. av Annerstedt i Uppsala univ:s årsskr. 1893, 1899 och 1905) jämte Efterskörd (utg. av A. Grape i samma årsskr. 1930); C. Annerstedt, O. R. d. ä. (1905); Rudbecksstudier... (1930). C.-A.M. Rudbe'rus, Jonas, orgelbyggare (1636 —97), prästman, har bl. a. byggt orgeln i Karlstads domkyrka (1669—74). R. har även medv. i Bolls orgelverk i Ma-riestad samt biträtt vid tillkomsten av verken i Lyrestad (1674—82) och Lidköping (fullb. 1687; ett av stormaktstidens största). — Litt.: B. Wallner, Saga och sanning om orgelbyggaren J. R. (i STM 1950). B.W-r Rude, Lars Albin, organist och repe-titör (f. 1888 28/7), från 1910 verksam vid K. teatern i Sthlm, bl. a. som repetitör och bitr, kormästare. Efter org.- (1906), musiklärar- och kyrko-sångarex. (1912) vid MK i Sthlm samt stud, för L. Lundberg, Ellberg och Hallén (komp.) är R. sedan 1915 org. i Saltsjöbadens kyrka och från 1916 musiklärare vid läroverket där; sedan 1943 dirigent för Saltsjöbadens ork.-förening. Repetitör och ackompanjatör vid Nya filharm, sällskapet 1907—20. G. P. Rudhyar [ra'dh’9], D a n e, eg. Daniel Chennevière, amerikansk tonsättare av fransk börd (f. 1895 23/3), sedan 1916 verksam i USA; även musikskriftställare. R. har skrivit en symf., symf. dikter o. a. ork.-verk, kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. Rudnev, Andrej, rysk musikforskare (f. 1878 1/3), sedan 1919 bosatt i Finland. Vid sidan av sin verksamhet som filolog har R. varit musikpedagog, -forskare och -kritiker i Viborg och Hfors. Särsk. har han under vidsträckta forskningsresor i Asien ägnat den mongol, musiken ingående studium. R. har skrivit »De mongoliska stammarnas melodier» (ry.; i »Anteckningar från Kejs. ryska etnografiska sällskapet» 1909) samt arr. Sibelius’ symf. o. a. ork.-verk för 2 pianon 8 händer. A. F. RudnPtskij, A n t i n, rysk tonsättare och dirigent (f. 1902 7/2), sedan 1939 bosatt i New York. R. stud, vid MH i Berlin för Schreker, Pe-tri och Schnabel, senare vid univ. där. Han var 1927—30 dir. för statsoperan och prof, vid MH i Charkov, 1930—32 i Kiev och 1932—37 i Lwöw och Warszawa. Gästdirig. i Europa och gr. den ukrainska sektionen av ISCM. — Har skrivit operan Dovbusj (1937), baletten »Storm över väster» (1932); 3 symf. (1936, 41 och 42), vlc.-kons. (1942), stråkkvart. (1929) m. m. G. M. Rudolf [ro/-], Max, amerikansk dirigent av tysk börd (f. 1902 15/«), sedan 1940 verksam i USA, från 1945 vid Metropolitan; amer. medb. 1946. Efter stud, vid univ. och Hoch’s MK i Frankfurt a. M. var R. 1922—35 operakapellm. i Freiburg, Darmstadt och Praha. Åren 1935— 40 bosatt i Gbg dirig. han i orkesterfören. och i radion där och var en tid ledare för Konserthuskören. R. har svarat för kompletta grammofoninsp. av Hans och Greta, Madame Butterfly o. a. och utg. The grammar of con-ducting (1949). H. M-g Rudolf, Waldemar Johansson, tonsättare (f. 1882 U3), från 1920 musiklärare vid Hälsingborgs lärov. och musikkritiker i Helsingborgs-Posten. 493 494