Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Rotterdam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDOLPH
Efter org.-, kyrkosångar- och musiklärarex.
1913—14 vid MK i Sthlm och stud, vid MK i
Khmn samt i Berlin var R. 1916—20
musiklärare i Vimmerby. Bland hans verk märkas
sinfonietta e op. 24, Förspel D op. 19,
Variationer över en melodi — Drömde mik en dröm
i nat — op. 21, Komposition för vlc. och ork.
op. 12, Landskap op. 25, flera stråksviter o. a.
ork.-verk, stråkkvart., pianostycken och sånger
(även med ork.). G.P.
Rudolph -xRodolphe.
Rudorff [ro/-], Ernst Friedrich Karl,
tysk tonsättare (1840—1916), prof, i
piano vid MH i Berlin 1869—1910.
Elev av MK i Leipzig blev R. 1855 pianolärare
vid MK i Köln, där han 1867 gr. Bach-Verein;
ledde 1880—90 Sternscher Gesangverein i
Berlin. Som tonsättare företrädande en romantisk
linje skrev R. bl. a. 3 symf., 3 uvertyrer, 2
serenader, 2 variationsverk o. a. ork.-komp.,
kör- och pianoverk samt sånger. Utg. Briefe
von C. M. von Weber an Hinrich Lichtenstein
(1900), red. partiturutg. av Webers Euryanthe
samt biträdde vid red. av Mozarts pianokons,
och -sonater samt Chopins klaververk. R:s
brev till Brahms utg. av W. Altmann 1907;
hans brev till J. Joachim publ. i Briefe von
und an J. Joachim, bd 3 (1912). G.P.
Rudzi'nski, W i t o 1 d, polsk tonsättare
(f. 1913 14/3), den av Hindemith starkast
influerade i sitt land; även
musikskriftställare.
R., som stud, vid MK och univ. i Vilna, vid
Inst. Grégorien i Paris samt för Nadia
Bou-langer och Koechlin, blev 1939 lärare vid
nämnda kons., var 1941—44 lärare vid MK i
Warszawa och 1945—47 i Lodz, 1947—48 chef
för musikavd. vid undervisningsdep. och
därefter konstnärlig ledare för filharmonin och
operan i Warszawa.
Verk: 2 symf. (1938 och 44), 2 pianokons.
(1936 och 48); körverk; kammarmusik (bl. a.
non. för blåsare 1947, 2 stråkkvart. 1935 och 43,
pianotrio 1934 och 2 vl.-sonater); pianostycken
och sånger. G. M.
Ruelle [rye'll], Charles Émile,
fransk musikhistoriker (1833—1912),
kännare av antiken.
R. var 1856—68 bl. a. sekr. åt hellenisten J.
A. H. Vincent och började under dennes
överinseende sin serie övers, av grek, musikteor.
böcker, Collection des auteurs grecs relatifs å
la musique (6 bd, 1870—99, varav bd 1 upptar
Aristoxenos, 2 Nikomakos, 3 Kleonides och
Eu-klides, 4 Pseudo-Aristoteles’ mus. problem, 5
Alypius, Gaudentius, Bacchius sen. samt 6
Sextus Empiricus). — Skrifter: Études sur l’an-
cienne musique grecque (1875, 1900), La
solmi-sation chez les andens grecs (i SIMG 1907/08)
o. a. M. T.
Ruera (PFnart) [roe'-], José Maria,
spansk tonsättare (f. 1900 2/8), utbildad
i Barcelona och verksam som
musikpedagog och dirigent. Har skrivit ork.-verk
ss. Tres moviments simfdnics (1936),
kammarmusik och sånger (Poema
Mont-serrati, 1947) m. m.
Ruffo, Titta, ->Titta Ruffo.
Ruffo [ro'ffå], Vincenzo, italiensk
tonsättare (d. 1587), domkyrkokapellm. i
Verona, Milano och Pistoia; utgav en
mängd mässor, motetter och madrigaler.
Litt.: L. Torri, V. R. madrigalista e
compo-sitore di musica sacra ... (i RMI 1896—97); A.
Chiappelli, Il maestro V. R. a Pistoia (1899);
A. Einstein, V. R:s Opera nova di musica (i
JAMS 1950).
Rufst du, mein Vaterland [ro:fst do:
ma‘n fa/tarlant], ty., Kallar du, mitt
fosterland, inledningsorden till den
schweiziska nationalsången, diktad av J.
R. Wyss d. y. 1811 till den eng.
kungssångens melodi. Vid sidan av denna
hymn sj unges numera off. ofta den s. k.
Schweizerpsalm, ->Trittst im Morgenrot
daher.
Ruggeri ->Rogeri.
Ruggiero [rodg^eTå], namn på ett av
de ostinata basmönster som ofta
begagnades under barocken. — Se notex.
Namnet syftar möjl. på en vokalkomp., Aria
delVOrtolano o Ruggieri, vars melodistämma
passar precis till ifrågavarande baslinje. Då
emellertid andra tolkningshypoteser uppställts
måste termens ursprung betraktas som ganska
osäkert. I undantagsfall begagnas ordet även
som synonym till variation (t. ex. J. E.
Kindermanns R. sopra Fillis, från förra
hälften av 1600-t.). Några av de tidigaste
tonsättningarna över r.-bas återfinnas hos G. de
Macque, A. Cifra, S. Rossi, T. Merula m. fl.
B.Hbs
Ruggles [raglz], Carl, amerikansk
tonsättare (f. 1876 11/3), även målare,
blev 1937 lärare i komp, vid Univ. of
Miami, Florida.
Huvudsaki. autodidakt gr. R. 1912 och ledde
Winona Symph. Orch. i Minnesota. Bland hans
komp, må nämnas ork.-verken Men and ängels
Ruggiero.
495
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0264.html