RÖNISCH rivande temperament i en rad dans-filmer. Av R:s i Sverige visade filmer må nämnas Der Bettelstudent (Tiggarstudenten, 1936), Der Tanz mit dem Kaiser (En natt i Siebenbür-gen, 1942), Hab’ mich lieb (Håll mig kär, 1944), Fregola (Dansens drottning, 1950) och Das Kind der Donau (Valsen från Donau, 1951). H. M-g Rönisch, Carl, tysk pianofabrikör (1814 —94 el. 92), gr. 1845 en berömd pianofabrik i Dresden. R. efterträddes av sönerna Albert (1853— 1917) och Hermann R.; en andra fabrik gr. i Petersburg 1899. Företaget övergick 1918 till Ludwig-Hupfeld-AG, Böhlitz-Ehrenberg (vid Leipzig). F. n. (1952) framställas instr. av Leip-ziger Pianofortefabrik därstädes. Å. B. Rönnebäck, Tore Gunnar, fagottist (f. 1919 17/a), solofagottist i Gbgs ork.-fören. 1942—43, därefter i Sthlms radioork. R. var elev av E. Strömblad vid MK i Sthlm och Oubradous vid MK i Paris 1949. Han har varit solist bl. a. i Konsertfören. i Sthlm 1942 och i sv. radio; gr. 1946 Stockholms b 1 å-sar kvintett, som f. ö. består av C. Achatz, flöjt, T. Lännerholm, oboe, Karl-Gustav Petersson, klarinett, och Rune Kårvall, valthorn. Ensemblen har framträtt i Sthlm samt i sv. och da. radio (1951). Å.B. Röntgen, Julius, holländsk tonsättare, pianist och musikpedagog (1855— 1932), från 1877 verksam i Amsterdam, inom vars musikliv han gjort stora insatser; pianolärare vid MK där 1886 och dess dir. 1918—24. Son till violinisten Engelbert R. (1829— 97), som från 1869 var 2. konsertm. vid Ge-wandhausork. i Leipzig, utbildades R. i denna stad bl. a. av Plaidy, Reinecke (piano) och Hauptmann (teori) och stud, därefter komp, hos F. Lachner i München. Vid sidan av sin lärarverksamhet i Amsterdam framträdde han som kördirigent, från 1886 med »Toonkunsts» kör, och konserterade med största framgång som pianist i in- och utlandet. R., som tillhörde kretsarna kring såväl Brahms som Grieg och Carl Nielsen, utg. Brahms im Briefwechsel mit Th. W. Engelmann (1918) och en biogr. över Grieg (1930). — Hdr vid univ. i Edinburgh 1930. G. 1. ggn m. den svenska violinisten Amanda Maier (1853—94), av vilken en violinsonat publ. 1877. Verk: 3 operor, däribl. Agnete (1914), 12 symf., Nordische Ballade, 2 pianokons., en vl.- och en vlc.-kons., talrika kammarmusik-och körverk, sånger, pianostycken o. a. Bearb. av äldre holl. folkmusik, bl. a. för 4 filmer. Av J. R:s 6 söner blevo 5 musiker. Bland dessa märkes violinisten Julius R. d. y. (1881—1951), vilken efter stud, för modern samt vid MK i Amsterdam och Berlin (Joachim) bl. a. var konsertm. i Düsseldorf 1903—07 och. 535 lärare vid Inst. of Musical Art i New York 1907—12. Från 1918 var han prof, vid MK i Amsterdam. Brodern, violoncellisten E n g e 1-b e r t R. (f. 1886 12/s), var elev av MK i Amsterdam och Leipzig (Klengel) och kom efter anställningar i ty. orkestrar 1916 till New York, där han verkat som lärare och konsertm. bl. a. i Metropolitans ork. — Amer. medb. J. R:s yngste son, violinisten Joachim R. (f. 190 6 27/i0), utbildades vid MK i Amsterdam och MH i Köln (Eldering) samt för Flesch. Han var från 1928 konsertm. i Winterthur och är känd som kvartettspelare i flera ensembler, bl. a. R ö n t g e n-k vartetten (gr. 1939) vilken, förutom R. som primarie, består av violinisten PietNijland (f. 1916 28/ii), altviolinisten Wim de Zoete (f. 1890 31/ö) och violoncellisten Cornelis Preuyt (f. 1913 1S/12). Ensemblen har uppträtt i Europa, Asien, Afrika och Sydamerika. G. P. Rörbladsinstrument, den grupp av blåsinstr., hos vilka tonen alstras genom att luften tvingas passera en tunn vibrerande tunga (»rör»), R. indelas i två undera vd.: instr. med dubbel och instr. med enkel tunga. ->Blåsinstrument. Rörflöjt, ofta förekommande halvtäckt labialstämma i orgeln av täml. vid men-sur samt med kort och smalt rör. Tonhöjd 16'—1'. R:s klang, karaktäriserad av genom det korta röret i mössan framhävda, oharmoniska övertoner, är säreget ljus och spröd. I det lägre registret, där dessa övertoner separeras mera, klingar r. hornartat. (Jfr Halvtäckta stämmor, Rörgedackt, Rörkvintadena.) B. K. Rörgedackt, halvtäckt labialstämma i orgeln av omkr. normalmensur samt med långt och smalt rör. På grund av rörets längd framträda övertonerna föga, varför klangen blir besläktad med ->ge-dacktens. Tonhöjd 16'—4'. (Jfr Rörflöjt.) Rörkvintadena, halvtäckt labialstämma i orgeln av täml. trång mensur. Denna i förening med ett kort och smalt rör, som av övertonerna särsk. framhäver duodeciman, ger en klang liknande -> kvintadenans. Tonhöjden vanl. 8'—2'. (Jfr Rörflöjt.) B. K. Rörpneumatik (av grek, pneuma, luft), inom orgelbyggeriet sedan omkr. 1870 använd metod att helt ersätta de mekaniska förbindelserna mellan spelbordet och orgelns ljudande delai’ med i rörledningar distribuerad, komprimerad luft. R. medför ett lättare spelsätt och utökade möjligheter till spelhjälpmedel (->Koppel) samt tillåter en friare placering av pipverket. Dess 536