SACHS, H. Curt Sachs. Erna Sack. alter Musikinstrumente vid dess MH; 1921 e. o. prof. År 1934 emigrerade han till Paris, där han innehade en lärostol vid universitetet och samtidigt som vetensk. ledare förestod grammofonskivserien L’Anthologie Sonore. Sedan 1938 är S. knuten som konsult till musik -avd. vid New York Public Library. Kännetecknande för S:s vetensk. författarskap är hans strävan att finna vägar till större synteser. Ett vittnesbörd härom är t. ex. det år 1913 utgivna Reallexikon der Musikinstrumente, vilket ffg. erbjuder en alfabetisk-lexikalisk översikt över det hart när oöverskådliga material, som bildas av musik -instr. inom alla folk och epoker, el. den tills, m. E. von Hornbostel offentliggjorda Systematik der Musikinstrumente (i Zeitschrift für Ethnologie 1914). Genom omfattande användning av ikonografiska metoder nådde S. i sin Handbuch der Musikinstrumentenkunde (1920; s1930), huvudsaki. ägnad eur. instr., fram till en avrundning av stoffet och dessutom till ett inrangerande därav i det universella instru-mentariet. Geist und W er den der Musikinstrumente (1929) och The history of musical in~ struments (1940) utgöra försök att på grundval av kulturgeografiska metoder kronologiskt ordna såväl de eur. som utomeur. musikinstrumenten och giva en översikt över deras utbredningsområden. Utgående från instrumentforskningen kom S. in på ytterligare ett arbetsfält, näml, de gammalorientaliska kulturernas samt antikens musik, vilka han ägnat en rad grundläggande verk. Skrifter (u. n.; för tidskr.-uppsatser före 1940 hänvisas till bibliogr. i MQ 1941)): Mu~ sikgeschichte der Stadt Berlin bis zum Jahre 1800 (1908), Lituus und Karnyx (i Liliencron-Festschrift, 1910), Musik und Oper am kur-brandenburgischen Hof (1910), Die Musikinstrumente Indiens und Indonesiens (1915), Die Musikinstrumente Birmas und Assams (1917), Die altägyptischen Namen der Harfe (i Kretzschmar-Festschrift, 1918), Die Musikinstrumente des alten Ägyptens (1921), Katalog der Staatlichen Sammlung alter Musikinstrumente (1922), Das Klavier (1923), Die Musikinstrumente (1923), Die modemen Musikinstrumente (1923), Musik des Altertums (1924), V ergleichende Musikwissenschaft (1930), 543 Antike Musik (i Handbuch der Musikwissenschaft 1932; utg. av E. Bücken), Eine Welt-geschichte des Tanzes (1933; eng. uppl. 1937), Les instruments de musique de Madagascar (1938), The rise of music in the ancient world east and west (1943), The commonwealth of art (1946), Our musical heritage (1948), Die Geheimnis der babylonischen Notenschrift (i Stimmen 1948), Rhythm and tempo... (i MQ 1952) m. fl. — Utg. The evolution of piano music (1944; jämte en skivkollektion med samma tit.). — Litt.: E. Hertzmann, A. Einstein and C. S. (i MQ 1941; m. bibliogr.). E.E. Sachs, Hans, tysk mästersångare (1494—1576), till yrket skomakare och verksam i Nürnberg. Hans Sachs-ge-stalten återkommer i idealiserad utformning hos bl. a. Goethe och i Wagners Mäster sång ar ne i Nürnberg. S. utvecklade en oerhörd litterär produktivitet (4 275 mästerdikter, 1700 berättelser, 210 dramatiska dikter m. m.). I motsats till sina flesta föregångare bland mästersångarna besatt han en aktningsvärd humanistisk skolning. S:s melodier höra till de bästa inom ty. minne- och mästersång, ehuru de i allmänhet ej äga någon större originalitet. Nytr.: Melodier till S:s mästersånger i Das Singebuch des Adam Puschmann utg. av G. Münzer 1906. Der gülden Ton i HAM 1. Sil— berweise i SchGMB. Litt.: W. Sommer, Die Metrik des H. S. (1872); R. Genée, H. S. und seine Zeit (21903); E. Mummenhoff, Musikpflege und Musikauf-führungen im alten Nürnberg (1908). B. Hbs Sachsse [za'ksa], Hans, tysk tonsättare (f. 1891 3/8), lärare i teori vid MA i München 1935—45 (prof. 1939), där han utbildats av bl. a. Hausegger och Cour-voisier. S., som bl. a. undervisat vid Trappsches Kons, i München, har skrivit radiooperan Weg in der Nebel (1937), filmmusik, 2 symf. (1926 och 38), Elegisches Vorspiel, ork.-var., Concer-tino för piano och ork. (1937) m. fl. ork.-verk, kammarmusik, däribl. 9 stråkkvart., oratoriet Der Morgen (1933), kantater, körer, sånger samt piano- och orgelstycken. — Litt.: Art. av W. Zentner i ZfM 1941. G. P. Sack, Erna Dorothea, brasiliansk opera- och konsertsångerska, koloratursopran, av tysk börd (f. 1898 e/2), sedan 1947 bosatt i Rio de Janeiro; brasiliansk medborgare 1951. S., som blivit kallad »den tyska näktergalen», ägde på höjden av sin karriär under 1930-t. en kristallklar, frisk och smidig stämma med sällsynt höjd (upp till c'). Hon deb. på Städtische Oper i Berlin, var eng. i Wies-baden, Berlin, Breslau och från 1935 vid Staatsoper i Dresden, där hon s. å. vid urpremiären 544 Tryckt iVm 52