SACHS, C. S. stud, för Orefice m. fl. vid MK i Milano, blev vid mycket unga år känd som tonsättare och avancerade som operakapellm. via Turin, Trieste, Bologna, Bryssel, Praha, Warszawa och Monte Carlo till La Scala (1927); leder Augusteo-konserterna i Rom. Som opera- och konsertdirigent har han gästspelat med sensationell framgång i Europa och Amerika (introducerade sig i USA 1927, Berlin 1936, Bayreuth 1939, i Konsertfören., Sthlm, 1947). S. förenar en högt uppdriven teknisk skicklighet och ett fantastiskt partiturminne med en intensiv, både lidelsefull och briljant gestaltning av högst personlig art. Han är bl. a. berömd som utomordentlig Wagnerdirigent. Verk: Operorna II macigno (även Driada; Milano 1917) och Lysistrata (Aristofanes), baletten Mille e una notte (Milano 1931), scenmusik till Shakespeares Köpmannen i Venedig (Venedig 1934); de symf. dikterna Juventus (1919), La notte di Platon (1924), Gethsemani (1925) o. a. ork.-musik; kammar- och pianomusik; sånger m. m. — Litt.: R. Muggi, V. S. (1937). G. B. Sabati'ni, R e n z o, italiensk altviolinist och viola d’amorespelare (f. 1905 20/4), en av nutidens främsta. S. , som stud, vid Cons. di S. Cecilia i Rom, är sedan 1949 lärare där efter att 1939—45 ha undervisat vid MK i Neapel. Under sina eur. konsertturnéer har han bl. a. gästat sv. radio ffg. 1946, Khmn 1948, Gbg 1949, Malmö och Sthlm 1950; han har visat stort intresse för sv. musik. S. har egen trio och kvartett, är f. ö. medl. av bl. a. Quintetto Luigi Bocche-rini och har skrivit en kons, för va och kammarork., bearb. konserter av Vivaldi och sonater av Ariosti samt utg. ped. arbeten. H. M-g Sacchini [saki:'-], Antonio Maria Gasparo, italiensk tonsättare (1730—86), var som operakompositör en av de tidigare efterföljarna till Gluck. Efter att ha fullgjort läroåren i sitt hemland med bl. a. Durante som lärare kom S. till Tyskland och därefter till England 1772, där han uppehöll sig under 10 år. Av trassliga affärer nödgad att åter emigrera, mottogs han mycket hjärtligt i Paris och inrangerades bland banerförarna i den just pågående striden mellan Piccinni och Gluck. S. motsvarade emellertid inte förtroendemännens förväntningar. Renaud (Paris 1783; fr. version av Armida, Milano 1772), Chimène (Fontainebleau 1783, en omarb. av ett äldre stycke, Il Cidde Rom 1769) mottogs kyligt, och Dardanus (Versailles 1784) blev ett fiasko. Under tiden hade S. lärt av sin store motståndare och vann en obetingad seger — dock först efter döden — i Glucks tecken, med operan Oedipe ä Colone (Versailles 1786), som blev en kassapjäs och tillhörde repertoaren till början av 1840-t. (Oe-dip i Athen, Sthlm 1800). Förebilden hade han närmast sökt i Glucks Alceste. Men S. är mycket vekare till lynnesläggningen, och det som hos Gluck är sträng klassisk skönhet, blir hos honom ibland till elegiskt färgad idyll, inmodellerad i en yppigt blommande melodik. S. skrev även mässor, oratorier, 2 sinfonior, kammarmusik m. m. Operor (u. n.): Alessandro nellTndie (Venedig 1763), L’Olimpiade (Padua s. å.), La contadina in corte (Rom 1765; Gbg 1793), Il finto pazzo per amore (Rom 1765), L’isola d’amore (Rom 1766; Colonien eller Nybygget, Sthlm 1783; Gbg 1784) o. a. Litt.: A. Jullien, La cour et 1’opéra sous Louis XVI (1878); J. G. Prod’homme, Écrits de musiciens des 15e—18e siècles (1912). E. S-m SACEM, förk. för ->Société des Au-teurs, Compositeurs et Éditeurs de Mu-sique. Sacher, Paul, schweizisk dirigent (f. 1906 28/4), gr. 1926 Basler Kammer-orch (m. Kammerchor fr. 1928), med vilken han givit impuls till och uppf. en rad verk av Bartok, Burkhard, Hin-demith, Honegger, Stravinskij m. fl. En annan betydelsefull insats har han gjort som ledare för den 1933 tillkomna Scho-la Cantorum Basi- liensis, ett undervisnings- och forsk-ningsinst. ägnat gammal musik. — Fil. hdr vid univ. i Basel 1951. S. var elev av R. Moser och Weingartner vid MK i Basel och av K. Nef vid univ. där; blev 1935 den schw. sektionens av ISCM president, 1941 ledare av Collegium Musicum i Zürich och var 1942—48 v. president i Schwei-zerischer Tonkünstlerverein. Har dirig. även i utlandet (Sverige ffg. 1930), bl. a. sin orkester. Sachs [zaks], Curt, amerikansk musikforskare av tysk börd (f. 1881 20/o), en av de främsta auktoriteterna på musikinstrumentforskningens område. S:s förtjänst består framför allt i att han fört fram denna forskningsgren från dess dit-tillsvarande empiriska form till en ny vetensk. disciplin och gjort dess resultat i största omfattning tillgängliga för den kulturhist. forskningen. S. stud, först konsthistoria vid univ. i Berlin (dr phil. 1904 på en avh. om it. renässansplastik). Först efter flera års utbildning för H. Kretzschmar och J. Wolf i Berlin publ. han musikhist. undersökningar, blev 1919 privat-dozent där samt föreståndare för Sammlung 541 542