SANDVIK, P. Arild Sandvold. tona (1941), österdalsmusikken (1943), Gregoriansk sang (1945), Agathe og O. A. Gröndahl 1847—1947 (1948), L. M. Lindeman og folkemelodien (1950), Setesdalsmelodier (1952); bland art. efter bibliogr. i festskriften märkas (alla i NM) Aimar Grönvold 1846— 1946 (1943—46), Melodier til Kingos salmebok (1947—50), Nordiske Musikblade (1947—50), Den unge L. M. Lindeman (1947—50). — Bearb. och utgåvor: Graduale (1925), Koralbok for den norske kirke (1926), Sven Moren, skolsångbok (1930) o. a. dyl., Vesperale ... (1941) m. m. — Litt.: Festskrift til O. M. S. (1945; med bibliogr. över S:s skrifter). H.K. Sandvik, Paul, norsk dirigent (1847 —1936), skolman, far till O. M. S., från 1877 verksam i Hamar, i vars musikliv han gjorde betydande insatser. S. var skollärare och organist till 1880, klockare 1880—98 samt rektor 1880—1918 och därefter skolinspektör i Hamar. Ären 1877—1922 undervisade han i musik vid Hamar lärar-skola, var 1907—14 Statens sånginspektör och ledde dessutom skilda körer ss. Mjösegnenes Sangerforbund och Hamar korforening 1889— 1923. Sina omfattande musikaliesaml. donerade han 1935 till Hamar folkbibi. H. K. Sandvik, Rasmus, norsk dirigent (1863—1926), halvbror till P. S., skolman i Drammen 1893—1923. S., som 1898—1922 även var kantor vid Tångens och Strömsö kyrkor, gr. 1894 Drammens Ynglingeforenings kor; ledde dessutom andra körer, däribl. från 1898 Sandviks manskör, senare kallad Orfeus. S. framträdde även som tonsättare av populära sånger ss. Drammen, Fremad, fremad (Björnson; 1897) Killingdans (1912) och Gud signe Norigs land, bearb. av folkmel. och utg. Sangbok for ungdommen (1896). H.K. Sandvold, Arild Edvin, norsk organist, tonsättare och kördirigent (f. 1895 2/e), en av Skandinaviens främsta orgelspelare; sedan 1917 lärare i orgel vid MK och sedan 1947 i liturgisk sång vid univ:s praktisk-teol. sem. i Oslo. S. stud, vid MK i Oslo, där han avlade org.-ex. 1912, och var 1921—22 och 1927 elev av Straube; deb. i nämnda stad som org. 1916, som pianist 1918. Han var org. i Calmeyergatens misjonshus 1914—17, i Hauges församl. 1917— 22, i Fagerborg kirke 1922—33 och är sedan sistn. år domorg. och stadskantor i Oslo. Blev 1922 dirig. för Landskoret, 1928 för Caecilia-foren. och leder sedan 1933 Oslo domkor; ordf, i Norske musikklaereres landsforb. 1930—36 och 1946—52, i Norges organistforb. sedan 1936. S. har även framträtt i utlandet (som orgelspelare ffg. 1933 i Sverige) samt utg. en orgelskola (1944—46). S. har utbildat ett stort antal yngre no. org. och som konsulent vid de flesta ny- och ombyggnader av orglar haft avgörande inflytande på orgelrörelsen i Norge. Som tonsättare har han en säker känsla för den stränga stilen, formen är klar och översiktlig, i harmoniken användas emellanåt romantiska uttrycksmedel, men S:s kontrapunktiska skicklighet håller verken inom den kyrkliga ramen. Verk: Kantater till Baekkelagskirkens invigning (1923) och Norges kristelige ungdoms-forb:s jubileum (1930), Misjonskantaten (1942), kantaten Guds rike (1950; till återinvigningen av Oslo domkirke), 2 motetter (1927), Det store Gloria (1928) o. a. körverk; stråkkvart. (1923), pianotrio (1919), vl.-sonat (1918); för orgel: sonat f op. 9 (1916; omarb. 1931), Jule-pastorale (1923), 2 orgelstykker (1925), Intro-duksjon og passacaglia op. 4 (1927), 6 impro-visasjoner over norske folketoner op. 5 (1929), 30 inn- og utgangsspill op. 6 (1930) samt orgelmusik för gudstjänstbruk. Ö. G. San Francisco [sän fransfskå], USA:s främsta hamnstad vid Stilla havet (omkr. 760 000 inv. 1950), har sedan ett sekel uppvisat ett livaktigt musikintresse. Gr. av spanjorerna 1776 och i sin utveckling till storstad kraftigt gynnad av guldrushen 1848 gästades S. redan från omkr. 1850 av 580 579