SARGENT SAOK, förk. för -^-Sveriges allmänna organist- och kantorsförening. Saraband (fr. sarabande, sp. zarabanda), en av barocktidens mest representativa danser, som sällskapsdans i värdig 3/4-takt lanserad mot slutet av 1500-t. i Spanien, varifrån den snart nog spreds till andra länder, främst Frankrike. I sin första sp. form — dansad enbart av kvinnor till bjäller- och kastanjettackomp. — torde s. ha varit av orientalisk härstamning. Till en början en rätt vild dans av ohöljt sexuell karaktär fick den efterhand lugnare tempo och en sådan hövisk utprägling, att den kunde anses typisk för spansk grandezza. Dess orientaliska ursprung röjdes då framför allt i det karakteristiska, gång på gång återkommande initialsteget: en snabb, tvär vrid-ning av fotterna (tårna utåt — tårna inåt). För övrigt dansades den långsamt glidande, och i den fr. varianten blev tempot småningom allt sävligare. Som sällskapsdans trängdes s. vid 1600-t:s slut undan av nyare danstyper, men på balettscenen bibehöll den sin ställning även under 1700-t. Som representativ dansform fick s. en markant plats i den klassiska instrumentalsviten, och att dess tempo i Frankrike blev mera gra-vitetiskt berodde mycket därpå att fr. lutspelare och cembalister med förkärlek infogade s. som kontrast mellan de snabba svitsatserna courante och gigue. Lully valde som balettkompositör helst moderato för sina s., men hos ej blott hans närmaste fr. efterföljare utan även de ty. »lullisterna», fördes retarderingen vidare. Samtidigt vidmakthöll dock it. tonsättare i regel ett rörligare tempo. Genomgående karakteristiskt är en stark betoning av andra noten i takten. I senare tiders tonkonst har s. och s.-rytmen återkommit hos bl. a. Grieg, Debussy, Roger-Ducasse och G. de Frumerie. Litt.: C. Sachs, Eine Weltgeschichte des Tan-zes (1933; eng. uppl. 1937); P. Nettl, The story of dance music (1947). K. R-n Sarabhai, M r i n a 1 i n i, indisk dansös (f. 1918 20/8), ledare för dansakad. i Ahmedabad och för en därifrån utgången balettrupp, som turnerat i Europa och med vilken hon 1949 uppträdde i Sthlm. Särangi, indiskt stråkinstrument, förfärdigat ur ett enda trästycke, med bred, klumpig hals och kraftigt indragen korpus, över vilken spänts hud. S. har 3—4 spelsträngar och 11—15 resonanssträngar. Trol. utvecklat ur ^-särindä har instr:s förekomst kunnat beläggas i Indien först sedan 585 slutet av 1600-t. I de n. delarna av landet har det blivit oumbärligt vid alla bajadärdanser. Söderut synes det undanträngas av den eur. violinen. E. E. de Sarasa'te, Pablo (Pablo Martin Meliton S. y Navascuez), spansk violinist och tonsättare (1844 —1908), inom den fransk-belgiska violinskolan en av 1800-t:s främsta virtuoser, under vidsträckta turnéer i Europa (Sverige 1878 och 1903), Amerika, Sydafrika och Orienten oerhört uppskattad och berömd för sin sköna ton och perfekta teknik. — LMA 1879. S. var 1856—59 elev till Alard vid MK i Paris. Medan hans repertoar länge begränsades till arr. av operamelodier m. m. (Carmen- och Faustfantasi, Chopins Ess-durnocturne), övergick han från omkr. 1870 även till den gängse konsertlitt. (Lalos 1. vl.-kons. och Symphonie espagnole liksom Bruchs 2. vl.-kons. m. m. skrevos för S.). — S:s verk, Zigeunerweisen op. 20 för vl. m. ork. el. piano, är ännu mycket populärt. Litt.: A. Hartmann, The perfect virtuoso (i Musical America 1940), L. Zårate, S. (1945; roman); C. Nordberger, S. (i Slöjd och ton 1945—46). I.S. Sarda'na, spansk dans, utpräglad i Ka-talonien, i sin genuina form en snabb, temperamentsfull ringdans med livligt hoppande och saxande steg. K- R~n Sarg, sidoväggen mellan botten och lock på stränginstrumentens ljudlåda hos violininstr., gitarr, cittra etc. Sargent [sa/dgant], Sir Harold M a 1-c o 1 m Watts, engelsk dirigent (f. 1895 2fl/4), intar som orkester- och kördiri-gent en ledande position inom sitt lands musikliv. S. blev 1923 lärare i dirig. vid Royal Coll. of Music i London och 1950 ledare för BBC Symph. Orch. — Hdr vid univ. i Oxford 1942. Knight 1947. LMA s. å. S. stud, vid univ. i Durham (Mus. D. 1919) och Oxford samt för Mojsejvitj; konserterade en tid som pianist och gjorde sin dirigentdebut i London 1921. Han var därefter eng. vid ett par operasällskap och 1927—30 knuten till Djagilev-baletten. S. har lett bl. a. Lei-cester Symph. Orch. och Philharm. Choral Society 1922—39, Royal Choral Society i London från 1928, Courtauld-S. Concerts där 1929 586