SCENARIO der tit. La chinese smarrita. Bland senare verk märkas La serva scaltra (Venedig 1759), Arta-serse (Lucca 1763), Gli strdvaganti (Wien 1765) och La moglie padrona (Wien 1768). E. S-m Scarla'tti, D o m e n i c o, italiensk tonsättare (1685—1757), son till A. S. och en av sin tids mest berömda cembalospelare. S. ägnade nästan hela sin skapande verksamhet åt klaveret, och hans 546 ensatsiga »sonater» uppvisa en påfallande stilistisk och framför allt teknisk utveckling; ej utan orätt har S. därför blivit kallad »den moderna pianoteknikens grundare». Uppgifterna om S:s levnad gå starkt isär. Han var elev till sin far och Gasparini, träffade Händel 1708 i Rom och trädde där i tjänst hos drottning Marie av Polen, för vilkens privata teater han skrev operor. År 1715 blev han kapellm. i Peterskyrkan, uppehöll sig 1719 möjl. i London, vistades från 1721 som hovmusiker i Lissabon och kallades 1729 till det sp. kungahovet. Om S:s följande levnad har man inga detaljer; det, har uppgivits, att han 1740—41 vistades i Dublin, och han skall 1754 ha återvänt till sin födelsestad Neapel; enl. en annan uppgift besökte han Italien efter 1719 endast år 1724. S:s klaverkomp. skilja sig från närmast föregående epokers kontrapunktiska verk genom sin »friare» stil, sin lätta, genomskinliga faktur och sitt snabba passagespel. Melodiken är ofta lekande och bekymmerslös, och komp, byggs gärna upp med utgångspunkt från korta motiv. »Sonaterna» bestå av korta stycken, ofta i två delar. Utmärkt väl förtrogen med cembalons tekniska möjligheter, utvecklade han speltekniken bl. a. genom sådana effekter som händernas korsande, snabbt repeterade toner, löpningar i terser och sexter. — De flesta verk av S. ha bevarats i ms.; själv publ. han Pièces pour le clavecin och Eserci-tici per gravicembalo. En stor mängd utgåvor av S:s klaververk ha publ.; viktigast är Opere complete, utg. av A. Longo i 10 bd + suppl. och tematisk fört, över samtl. 546 sonater (1937). Litt.: A. Longo, D. S. ... (1913); W. Gersten-berg, Die Klavierkomp. D. S:s (diss. 1933); Luise Bauer, Die Tätigkeit D. S:s in Spanien (diss. s. å.); S. Sitwell, A background for D. S. ... (1935); C. Valabrega, Il clavicembalista D. S. ... (1937); S. A. Luciani, D. S. (1939); F. Ma-lipiero, D. S. (i MQ 1927); R. Newton, The English cult of D. S. (i ML 1939); Kathleen Dale, Hours with D. S. (i ML 1941); R. Kirk-patrick, D. S:s early keyboard music (i MQ 1951); dens., D. S:s harmony (i The score 1951—52). L S. Scarlatti, Rosa, ->Uttini. Scatsång, eng. scatsinging, en sångtyp inom jazzmusiken, där exekutören er- Domenico Scarlatti. sätter de i meloditexten ingående orden helt el. delvis med rytmiskt accentuerade stavelser utan språklig mening. O. H. Scelsi [ Je'lsi], G i a c i n t o, italiensk tonsättare (f. 1905 8/i), elev av bl. a. G. Sallustio och i sitt skapande påverkad av Schönbergs tolvtonsteknik. S. org. i Rom 1937, jämte Petrassi, konserter med avancerad musik. Verk: Concertino för piano och ork. (1934), Preludio, arioso e fuga (1936), Ballade för vlc. och ork. (1945) o. a. ork.-verk; La naissance du verbe för kör och ork. (1946—48); kammarmusik, bl. a. en stråkkvart. (1942—44), och sånger m. m. G. M. Scen (av grek, skene', eg. tält, barack, lat. scena), den plats i teatern, där skådespel framföras; bet. även ett avsnitt ur en akt. En s. varar i allmänhet så länge som samma skådespelare agera i oförändrad miljö. — Lyrisk s. bet. stundom ett avsnitt i en kantat. E. S-m Scena'rio, it., eg. teaterdekoration, i överförd bemärkelse namn på utkast till en dramatisk handling, stundom — ss. inom filmen — upptagande såväl fullständig text som scenanvisningar (s y n-o'p s i s). Termen scena r i um begagnades tidigare som sammanfattande bet. för regissörens pla 601 602