SCHANNE S. stud, för bl. a. Bruckner vid MK i Wien; opera- och konsertdirigent i Graz 1890—95, 1. kapellm. och ledare av de filharm. kons, vid Deutsches Landestheater i Prag 1895—98. Gäst-dirig. vid Covent Garden 1898, 1907 och 11 och var 1898—99 eng. vid Metropolitan. Framträdde vid festspelen i Salzburg, i vilkas organisering han deltog, och i utlandet (Sverige 1929 och 31), bl. a. i spetsen för Wienoperan och Wiener Philharmoniker (med dessa i London 1906 och Paris 1928). Hans Briefe und Betracht-ungen utgav Lilli S. 1935. — S. tillhörde den samtida dirigenteliten. Hans högt syftande och mångsidiga konstnärskap ställdes i bl. a. J. S. Bachs, Mozarts, Wagners och Bruckners tjänst. Uruppf. Bruckners 5. symf. i Graz 1894 och var överhuvud en av dennes yppersta och effektivaste förespråkare. S:s bror, pianisten Josef S. (1857—1911), lärare vid MK i Wien från 1884, arr. sin lärare Bruckners flesta symf. för piano 4 och 2 händer och befordrade därigenom och med skr. Anton Bruckner und die möderne Mu-sikwelt (1885) verksamt förståelsen för mästaren. Välmenad men missriktad var dock hans insats vid omarb. av brucknerska partitur. Å. B. Schall, Claus Nielsen, dansk dirigent, violinist och tonsättare (1757—1835), var violinist 1779-—1817 (konsertm. från 1792) och kapellm. 1818—34 i Det kgl. kapel, Khmn. — LMA 1801. Prof:s tit. 1816. S., som huvudsaki. var autodidakt, företog studieresor till Paris, Dresden, Prag och Berlin. Han blev figurant 1772 och balettrepeti-tör 1776 vid Det kgl. teater i Khmn, där han hade ett fruktbart samarbete med balettm. V. Galeotti; hofdansekompositör 1795. Utg. en rad klaverutgåvor av främst egna verk, bl. a. Nye Apollo (4 d., 1805 ff.). S. var en betydande, om än ej särdeles kritiskt sovrande tonsättarbegåvning, en fantasifull melodiker och uttrycksfull dramatiker. Hans stil präglades av fr. sångspel, Glucks, wienklassikemas och den virtuost-briljanta romantikens musik. I de senare baletterna märkas nord, tonfall. — Det kgl. kapel nådde under S:s ledarskap en hög standard och inhöstade bl. a. beröm av Weber vid uruppf. av dennes uvertyr till Friskytten i Khmn året före operans premiär i Berlin 1821. Verk: Sångspelen Kinafarerne (1792), Domherren i Milano (1802), De to Galninger (1816), baletterna Kaerlighedens og Mistankens Magt (1780), Laurette (1783), Hverv eren (1788), Va-skepigeme og Kedelflikkerne (s. å.), Den vae-gelsindede (1796), Lagertha (1801), Sigrid (1802), Ines de Castro (1804), Rolf Blaaskaeg (1808), Romeo och Julie (1811), Macbeth (1816) o. a. scenmusik; en symf., vl.-konserter, fag.-kons.; 6 sonater för vl. med b. c. och annan kammarmusik m. m. Litt.: A. A. Bournonville, Mit Theaterliv 3 (1878); V. C. Ravn, Koncerter og musikalske Franz Schalk. Claus Schall. Selskaber i aeldre Tid (i Musikforen:s fest-skr. 1, 1886); C. Thrane, Fra Hofviolonernes Tid (1908). S:s bror, violoncellisten Peder S. (1762— 1820), var från 1786 anställd i Det kgl. kapel. Som tonsättare av stycken för bl. a. gitarr samt sånger var han en fin melodiker. Er-l Schal(en)reuter [JailenråHar], P a u 1-(us), tysk tonsättare (f. omkr. 1520), trol. kantor vid skolan i Zwickau. I den av dess rektor G. Thymus utg. skol-sångboken Hymni aliquot sacri veterum patrum (1552) utförde S. den mus. bearb. samt komp, möjl. den mel. som även återfinnes i SvK 1939 som nr 154. Schandorf Petersen, F r e d e, dansk musikskriftställare (f. 1921 i4/s), sedan 1945 musikkritiker i Khmn, från 1949 i Politiken. S., som stud, piano och horn vid MK i Khmn, deb. som pianist 1941; sedan 1947 medred. av Dansk Musiktidsskrift och sedan 1952 av Nordisk Musikrevy. S. har skrivit Carl Nielsen — kunstneren og mennesket (2 bd, 1947— 48; tills, m. T. Meyer) samt art. om Nielsen i detta lexikon m. m. H. G. Schanne, Margrethe, dansk dansös (f. 1921 21/n) av internationell klass, sedan 1942 solodansös vid Det kgl. teater i Khmn. Utbildad vid teaterns balettskola, där hon redan väckte uppmärksamhet genom sin romantiska apparition som fjärilen i Valkyrien, gjorde sig S. alltmer gällande, bl. a. som den unga flickan i Rosendrömmen, i Chopiniana och Sylfiden, innan hon 1946 tog tjänstledighet och blev en av de prominenta dansöserna i Les Ballet des Champs-Élysées—samtidigt stud, hon i Paris för ledande ryska pedagoger. Återbördad till Det kgl. teater framstår hon nu som dess främsta kvinnliga kraft efter 605 606