SCHWEITZER f) o. a. ork.-verk; kammarmusik ss. stråkkvart, f (1932) och kvint, för oboe, klar., fag., horn och piano (var. över ett tema av Padre Mar-tini); kantater, motetter o. a. a cap.-körer ss. Von Baum des Lebens; orgel- och pianostycken samt sånger. — Biogr. av K. Rehberg i M 1951 (m. verkfört.). G. M. Schwe'back, Barthold Julius An-dersen, operasångare, tenor, av norsk börd (1878—1952), uppskattad särsk. som Wagnersångare; anställd vid K. teatern i Sthlm 1906—08 och 11—21. Efter stud, i Oslo och engagemang vid operettsällskap, bl. a. hos Ranft, deb. S. 1905 på K. teatern som Tonio i Regementets dotter och fullföljde sedan sin utbildning för G. Bratt. Åren 1908—11 tillhörde han Oscarsteatern. Efter några år i USA och Berlin bosatte han sig som sångpedagog i Malmö. Schwegel, S c h w i g e 1, ty. (eng. tubor-pipe, fr. galoubet). 1. En liten långflöjt med 3 grepphål, som trakterades med ena handen, medan spelaren skötte en trumma med den andra. Instr. begagnades till folklig dansmusik under medeltiden fram till 1700-t. och var då mycket populärt i Sydtyskland, England, Frankrike och de baskiska provinserna. I de två sistn. områdena kan det ännu anträffas, likaså i vissa delar av Östeuropa. ->Galoubet. — 2. Orgelstämma ->Svegel. Å. L-y Schweitzer [Jva^tsar], Albert, tysk teolog, filosof, läkare, musikskriftställare och orgelspelare (f. 1875 i4/i), en av nutidens främsta kulturpersonligheter, som med sitt omfattande kunnande och sin höga etiska livssyn gjort bestående insatser även på musikaliskt område. — Dr phil. 1899, dr theol. 1902, dr med. 1912 jämte flera hdrsdoktorat. LMA 1952. S., som i orgel var elev av bl. a. Widor, var urspr. präst i Strassburg, där han 1902 blev docent och 1903 prof, i exegetik. Han var dessutom 1906 medgr. av det fr. Bach-sällskapet i Paris. År 1913 började S. sin verksamhet som läkarmissionär i Lambaréné (Fr. Ekvatorial-afrika), där han alltjämt förestår ett eget sjukhus. För att bl. a. anskaffa nödiga medel härtill har S. sedan 1894 framträtt som orgelspelare och föreläsare, varvid han i hög grad bidragit till en djupare förståelse av bl. a. Bachs orgelkonst. Sverige besökte han redan på 1920-t. och konserterade här senast 1951. Blev 1946 president i det s. å. gr. Internat. Bach-Gesellschaft i Schaffhausen. Som orgelspelare företräder S. ett kultiverat spelsätt, som står den fr. orgeltraditionen nära och som nått sin höjdpunkt i hans samverkan med A. Cavallié-Colls orgelsträvanden. S. har även i tal och skrift varit en av ->orgelrörel-sens pionjärer i och med sitt framhävande av 697 Albert Schweitzer. Silbermann-orglarnas företräden. I sitt skrift-ställarskap är han främst känd genom sitt arbete J. S. Bach, le musicien poète (1905; 41923; ty. utökad uppl. 1O1934; eng. uppl. 21932), där han även upptagit fr. synpunkter (Pirro). Har vidare skr. Deutsche und französische Or-gelbaukunst und Orgelkunst (1906; 21927) och Die Reform unseres Orgelbaues (1909), varjämte han tills, m. Widor utg. en kritisk-praktisk uppl. av Bachs orgelkomp. Litt.: De självbiogr. Selbstdarstellung (i Phi-losophie der Gegenwart... h. 7, 1924), Aus meinem Leben und Denken (1931; många uppl.; sv. uppl. 1936) och Autobiography (1933). — C. T. Campion, A. S. (1928); J. Eigenhuis, A. S. (1929); W. Gurlitt, art. i Musik und Kirche 1929; O. Kraus, A. S.... (21929); H. Christal-ler, A. S. (1931); J. D. Regester, A. S. (1931); K. Raab, A. S. (diss. 1937); G. Sutherland, The Schweitzerian heresy (i ML 1942); art. av K. Hasse i Straube-Festschrift (1943); A. S. Ju-bilee book (1946; utg. av A. A. Roback); G. Saever, A. S. ... (1947; ty. uppl. 1950); E. Valentin, Der Musiker A. S. (i ZfM 1949/50); A. S. Denken und Tat (1949; sv. uppl.: Vördnad för livet, 1950); H. Hagedorn, A. S. Prophet in the wilderness (1950; sv. uppl.: A. S. forskaren, musikern, tropikläkaren, s. å.); Music in the life of A. S. ... (1951; utg. av C. R. Joy). B. Hbs Schweitzer [fva^tsar], Anton, tysk tonsättare (1735—87), en av pionjärerna för en nationell tysk opera. S. stud, i Italien 1764—66 och blev 1778 hov 698