SCHÖNNING, S. piano (1929), sonat för klar, och fag. (1932), manskvartetter och sånger m. m. H. M-g Schönning, S o f f i, norsk operasångerska, sopran (f. 1898 2/io), har även framträtt som konsertsångerska. S. stud, för Borghild Langaard samt i London, Paris och Milano. Hon deb. 1924, var anställd vid K. teatern i Sthlm 1927—28 samt i England vid bl. a. Covent Garden 1930 och i Glyndebourne 1935—36. Var 1942—45 knuten till den no. informationstjänsten i London. Schörg, Franz, tysk violinist (1871— 1923), elev till bl. a. Ysaye och gr. av ->Brysselkvaretten; från 1914 lärare vid MK i Würzburg. Gästade Gbg 1922. Schött, E 1 s e Marie, dansk operasångerska, sopran (f. 1895 24/3), deb. 1923 på Det kgl. teater i Khmn, där hon var anställd till 1951. — Kgl. kammersange-rinde 1934. S., som stud, för A. Höeberg, Lona af Gyl-denkrone, Anna Norrie, senare i Praha och Berlin, har gjort sig känd som en levande dramatisk och samtidigt själfull sångerska, även på konsertestraden. Gästspel i Praha, Lybeck och Sthlm (K. teatern 1949). Roller: Pamina i Trollflöjten, Leonore i Fi-delio, Agathe i Friskytten, Elisabeth i Tann-häuser, Eva i Mäster sångarna, Sieglinde i VaZ-kyrian, Marie i Brudköpet, fru Ingeborg i Drot og marsk o. a. Er-l Scordatura [skårdato'ra], it., »felstämning», en i vissa fall förekommande omstämning av stränginstr. för att underlätta spelet i svårare passager el. ernå spec. effekter. Inom 15—1600-t:s lutmusik var s. mycket vanlig, och även violinlitt. från 16—1700-t. uppvisar många ex. härpå. Bet. kan avse instr:s alla strängar el. endast en. Ex. på det första fallet är W. A. Mozarts Konzertante Sinfonie (Köch. 364) för vl. och va, där det sistn. instr. är uppstämt en halvton, varvid det klingar i Ess-dur med notering i D-dur. Analog härmed är användningen av ->capotasto på lut-instr. I J. S. Bachs svit nr 5 för vlc. är s. föreskriven endast för en sträng, a-strängen, som stäms ned till g. I nyare musik förekommer även s., t. ex. soloviolinen i C. Saint-Saens’ Danse macabre, som stäms g-d'-a'-ess-’. — Jfr även Förstämning. Å. L-y Scotney [skå'tni], Harold, engelsk tonsättare (f. 1888), territoriell inspektor för Frälsningsarméns hornmusikkårer och sångkörer i Australien. Verk för blåsork.: Potpurrier, ss. Boundless love, The old home, A seeker’s prayer, My refuge samt marscher ss. Wollongong citadel, Victory, Our inspiration. P.A. Scott [skått], Cyril Meir, engelsk 719 tonsättare och musikskriftställare (f. 1879 27/0), främst känd genom sina pianostycken och sånger. S. vann redan vid 12 års ålder inträde vid Hoch’s MK i Frankfurt a. M., där han stud, piano samt komp, under I. Knorr. Efter återkomsten till hemlandet slog han sig ned i Liverpool som pianolärare samt uppträdde sporadiskt som pianist i egna verk. S., som under studieåren tillhörde kretsen kring R. Quilter och P. Grainger, influerades som tonsättare såväl av fr. impressionism som av exo- tiken. Med den senares uttrycks- och formvärld var han f. ö. förtrogen genom stud, i österländsk filosofi och ockultism. Särsk. pianostyckena bygga gärna på pentatoniska och orientaliska melodibildningar. Ehuru mera uppskattad på kontinenten har dock S. haft ett betydande inflytande på modern eng. musik. Som skriftställare har han bl. a. sysslat med problemet om relationerna mellan färg och ton. Verk: Operorna The alchemist (Essen 1925; till egen text), The shrine (1925) och The saint of the mountain, baletten The incompetent apotechary, skådespelsmusik; 2 symf.: nr 1 (1900; indragen) och nr 2 (1903; omarb. till Three orchestral dances), Christmas overture (1910), Aubade op. 77 (1911), Two passacaglias on Irish themes (1916), Britain’s war march (1914), pianokons. (1913—14), oboekons. (1948) o. a. ork.-verk; körverk, ss. Nativity hymn (1910; tills, m. Christmas overture) och La belle dame sans merci (J. Keats; 1915—16); pianokvint, op. 57 (1911—12; urspr. pianosext.), pianokvart, e, op. 16, vl.-sonat op. 59 (1908— 10), Tallahassee suite (1911), Three pieces op. 73 (1910), Cherry ripe (1911), The gentle maid-en (1912), Two sonnets (1914), Fantaisie orien-tale (1937), alla för vl. och piano, Pierrot amoureux för vlc. och piano, Scotch pastoral för fl. och piano (1914) m. m. — För piano: sonat op. 66 (1908), Two pieces op. 47 (häri: Lotus land), Over the prairie (1911), Sphinx op. 63, Five impressions from the Jungle book (1912), Egypt (1912), Poems (1912), Pastoral suite (1913), Prelude solennelle (1913), Cava-tina (1913), Second suite op. 75 m. fl. — Sånger: Two poems op. 24 (1903), A last word op. 30:1, Two songs op. 36 (därur Sorrow), My captain op. 38:1, Three songs op. 43 (däribl.: A gift of silence och The white knight), Two Chinese songs op. 46 (därur: A song of wine), An old song ended (1911), Three songs op. 52 (med A blackbird song), Lilac time (1914), Two songs op. 68 (med Daffodils), Two songs op. 70 (My lady sleeps och Mirage), The sands of Dee (1917) o. a. — Skrifter: My years of in-discretion (självbiogr.; 1924), The influence of 720