SE AS HO RE music on history and morals... (1928), Music. Its secret influence throughout the ages (1938; -1950) m. m. Litt.: D. C. Parker, An English impressio-nist (i Musical standard 1916); A. Eaglefield Hull, C. S. ... (1918); G. M. Gatti, Musicisti moderni.. . (21925). G. P. Scotta, Frida, ->Schytte. Scotti, Antonio, italiensk operasångare, baryton (1866—1936), en av Metropolitans främsta krafter 1899—1933. Elev av bl. a. Lombardi deb. S. på Malta som Amonasro i Aida 1889, sjöng därefter i Europa och Sydamerika och kom 1899 till USA. Från sistn. år till 1914 delade han sin tid mellan Metropolitan och Covent Garden, firande triumfer som Don Juan, Rigoletto, Falstaff och Scarpia i Tosca. Har även gjort bemärkta grammofoninsjungningar. G. P. Scotto (S co tus), italiensk nottryc-karfamilj, verksam i Venedig 1480— 1607. Octavianus d. ä. (d. 1498) var den tidigaste. Trol. sonson till denne var Ottaviano d. y. (verksam omkr. 1535 —39), vars son sannolikt var G i r o 1 a-m o, tryckare och tonsättare av madri-galer och canzonettor 1539—73. M. T. Scotto [skåtå'], Vincent, fransk tonsättare (f. 1878 22/4), har bl. a. skrivit musik till omkr. 250 filmer. S. har vidare komp, ett 70-tal operetter, bl. a. Suzy (1913), Un de la Canebière (1934), Vio-lettes impériales (1947) och La danseuse aux étoiles (1950), samt omkr. 4 000 populära chansons, av vilka särsk. Sous les ponts de Paris och J’ai deux amours blivit »klassiska» i sin genre. K. R-n Scriabin ->Skr jabin. Scribe [skrib], Augustin Eugène, fransk författare (1791—1861), känd som librettist. S. blev särsk. berömd genom texterna till Aubers operor (Den stumma från Portici, Fra Diavolo m. fl.) och Meyerbeers romantiska, på spännande intriger byggda scenhandlingar (Robert av Normandie, Hugenotterna, Profeten och Afrikanskan). S. efterbildades i Tyskland av S. H. Mosenthal. Jämförande art.: Libretto. — Litt.: J. G. Prod’homme, Wagner, Berlioz and monsieur S. ... (i MQ 1926). E.S-m ScriptoTes, lat., författare (plur.) -> Coussemaker, Gerbert, von Jan och Musikhistoria, källor, i suppl. Scuderi [sko'-], G asp are, italiensk tonsättare (f. 1889 2/J2), elev av bl. a. d’Arienzo vid MK i Neapel, dir. för MK i Parma; även musikskriftställare. Verk: Operan Donata (Genua 1938); ork.- verk, kammarmusik m. m. — Beethoven. Le sonate per pianoforte (1933) o. a. skrifter. Sczuka [Jo:'ka], Karl, tysk tonsättare (f. 1900 15/e), sedan 1946 anställd som tonsättare i Südwestfunk, Baden-Baden. S., som stud, vid univ. i Breslau, blev 1929 medarb. i Breslauer Rundfunk. Utom radiomusik har han skrivit en opera efter Holbergs Jeppe på b jer get, baletten Maskerade (1938), ork.-verk, kammarmusik och sånger. G. M. Searle [sa:l], H u m p h r e y, engelsk tonsättare (f. 1915 28/8), elev till Ireland i London och von Webern i Wien, sekr. i eng. sektionen av ISCM 1947. Verk: Pianokons. (1944), Fuga giocosa (1948), 2 sviter för stråkork. (1942, 44), 2 nocturner (nr 2 1945), den symf. melodramen The River-rum (1951), Gold Coast customs (Edith Sit-well) för recitation, kör och ork. (1949), kammarmusik ss. Put away the flute för tenor o. 6 instr., kvint, för fag. och stråkar, kvart, för klar., fag., vl. o. va, pianostycken och sånger. — Skr. om nutida musik. G. M. Seashore [si:'Jå:'], eg. Sjöstrand, Carl Emil, svensk-amerikansk psykolog (1866—1949), en av banbrytarna på den moderna musikpsykologins område, där han utarb. en metod för mätning av musikbegåvningen och även konstruerade erforderliga apparater. — Jur. hdr 1927; hdr vid univ. i Pittsburgh 1931 och Yale-univ. 1935. S., som kom till USA vid 3 års ålder, genomgick Gustavus Adolphus Coll. i S:t Peter, Minnesota, och blev 1895 fil. dr vid Yale-univ., New Haven, där han undervisade i psykologi och filosofi till 1902; från 1902 lärare vid och 1905 ledare av psykologiska inst. vid State Univ. i lowa City. S. ansåg, att musikbegåvningen kan delas upp i ett stort antal komponenter, av vilka en del direkt kan mätas, andra blott uppskattningsvis bestämmas. På grundval av de sålunda erhållna värdena kan en musikbegåv-ningsprofil uppställas. S. har varnat för att addera värdena av de olika komponenterna och anse poängsumman som ett mått på musikbegåvningen. Likaså har han påpekat, att de mätningsbara delegenskaperna icke ensamma kunna företräda musikbegåvningen. Av de mätbara egenskaperna äro de flesta av statisk, tonpsykologisk natur, och det är för dessa som S:s testbatteri är konstruerat. Detta har efter åtsk. överarb. kommit att bestå av grammofonskivor med uppgifter avseende tonhöjd, tonstyrka, tidslängd, klangfärg, rytmminne och melodiminne. De enbart uppskattningsvis mätbara egenskaperna äro av mera dynamisk natur och ha samband med musikupplevelsens djup och intensitet, skapande inbillning och förmåga att finna me- 721 722