SERV AIS Ludvig XII:s och Frans I:s hov, blev 1508 präst och sångare i Sainte-Chapelle och 1545 hovkapellmästare. Elev till Josquin des Prez, var S. en skicklig kontrapunktiker, och som tonsättare av på sin tid populära flerst. chansons anses han ss. en av Jannequins mest betydande samtida. S. skrev även mässor, motetter m. m., utg. i saml.-verk och separat. — Nytr. i MMRF 1, PÄPTM 23, RiMB; även av F. Commer, A. Smijers, C. Bordes m. fl. — Litt.: O. Kade, Die ältere Passionskomposition (1893); M. Bre-net, Les musiciens de la Sainte-Chapelle du Palais (1910). K. R-n Sero'v, Aleksandr Nikolajevitj, rysk tonsättare och musikkritiker (1820—71), företrädare för den Wagner—Lisztska skolans idéer i Ryssland och samtidigt energisk vapendragare för bl. a. Glinka, Dargomyzjskij, Balakirev och Rimskij-Korsakov. — Lärare vid MK i Petersburg 1859 och 64 samt Moskva 1865. S., som urspr. var jurist, publ. från 1851 i Petersburg art. om ry. och västerl. musik, där han i likhet med V. Stasov hyllade ovann, tonsättare, men polemiserade mot den ungry skolan som helhet. Mot Musorgskij och Borodin intog han en fientlig hållning, varjämte han i sin tidskr. »Musik och teater» (1867—68) bekämpade det kejs. ry. musiksällskapet. S. intog en isolerad ställning mellan Laroches akad. konservatism och Stasovs progressivnationella läger och deklarerade sin oavhängighet och »opposition åt alla håll». Som tonsättare var S. autodidakt och eklektiker. Först under sina senare år hade han framgång med operorna Judith (1863), Rogneda (1865) och »Fiendens makt» (1871), alla i Petersburg och till egna texter. S. skrev vidare skådespels-, ork.- och körmusik samt pianokomp. Hans musikkritiska art. publ. i urval på ry. (4 vol., 1892—95). — Litt.: O. von Riese-mann, Monographien zur russischen Musik 1 (1922); G. Abraham, Masters of Russian music (1936; tills, m. M. D. Calvocoressi); ry. mo-nogr. av N. Findeisen (21902) som även utg. en brevsaml. (1896) och G. Chubov (1950). G. 1867 m. tonsättaren och musikkritikern Valentina Semjonovna B e r g m a n n (1846 —1927), som stud, vid MK i Moskva för maken; medarb. i dennes tidskr., komp, operor, bl. a. Uriel Acosta (Moskva 1885), pianostycken och publ. S:s efterlämnade verk samt skrev bl. a. Reminiscences (1914). M.S. Scrpe'nt, fr., »orm», ett blåsinstr., begagnat under 1500—1800-t. huvudsaki. i Frankrike och England. S. är en basform till ->sinkan och fick sin karakteristiska, slingrande utformning för att möjliggöra täckning av de 6 grepphålen på det 2 m långa, koniska ljudröret, som tillverkades av metall el. läderbeklätt trä. S. anblåstes med Serpent. ett basunmunstycke. På grund av dess råa, genomträngande ton och tvivelaktiga renhet — trots försök med klaffanordningar — ersattes det i mitten av 1800-t. med ophicleid och tubor. — Dess omfång var D—a1. Å. L-y Serra'no, Rosita, chilensk vissångerska, sopran (f. 1914 10/0), dotter till Sofia del Campo, sedan 1950 bosatt i USA. Efter ett par framträdanden i Lissabon och Paris turnerade S. från 1937 i Tyskland (bl. a. med P. Kreuder). Under 2. världskriget vistades hon i Sverige och gjorde stor succé med sitt virtuosa föredrag av sydamer, och sp. visor till eget gitarrackomp. Under senare turnéer har hon bl. a. gästat Khmn 1947 och Sthlm 1948. S. har gjort talrika grammofon -insp. och framträtt i film. H. M-g Serra'o, P a o 1 o, italiensk tonsättare (1830—1907), från 1863 uppskattad lärare i komp, vid MK i Neapel. S. skrev operor och körverk m. m. de Serres [do sä:r], Louis Arnal, fransk tonsättare (1864—1942), biträdde dTndy i ledningen av Schola Cantorum i Paris; 1935 ledare för École Césai’ Franck. S. stud, för Giraud och César Franck vid MK i Paris. I hans sparsamma produktion intar vokallyriken första platsen, bl. a. med cyklarna Le jardin clos och Les heures claires. Skrev även ett par ork.-verk samt sakral musik, motetter och hymner. K. R-n Servais [särvä/], Adrien Fran-gois, belgisk violoncellist (1807—66), en av 1800-t:s främsta, från 1848 prof, vid MK i Bryssel, där han även fått sin utbildning. S. deb. som konsertsolist i Paris 1834 och turnerade därefter med lysande framgång i Europa (Skandinavien 1862). För sitt instr. skrev han 3 kons, och 16 fantasier med ork., duetter, studieverk m. m. — Hans son, violoncellisten Joseph S. (1850—85), utbildades av fadern, deb. tills, m. denne 1867 i Warszawa och blev slutl. 1872 prof, vid MK i Bryssel. En adoptivson till A. F. S. var dirigenten och tonsättaren Fran?ois (Franz) Matthieu S. (1846—1901), som bl. a. introducerade Wag-ners verk på Théåtre Royal de la Monnaie i Bryssel och ledde egna ork.-konserter. — Litt.: E. Michotte. Au souvenir de F. S. (1907). G.P. 745 746