SE QU E N T I A Tullio Serafin. Rudolf Serkin. Sequentia ->Sekvens. Sera fin, Tullio, italiensk dirigent (f. 1878 8/12), internat. ryktbar. Som dirigent vid Metropolitan 1924—35 introducerade han talrika operor för amer. publik. Efter stud, vid MK i Milano och anställning som altviolinist vid La Scala var T. opera-kapellm. i Ferrara (från 1900), Turin och Rom, kapellm. vid La Scala 1909—24, dir. för Teatro Reale i Rom från 1935 samt ånyo kapellm. vid La Scala (till 1947). Han har dirig. i Paris, vid Covent Garden, i Salzburg, Buenos Aires och annorstädes. G. B. Serafonstämmor, en grupp labialstäm-mor i orgeln, byggda för extra stark tonutveckling, utbildade omkr. 1900. Den avsedda verkan erhålles genom breda, vinkelställda labier el. enkla dylika, upptagande pipans halva omkrets. De anblåsas vanl. med luft av normalt tryck. S:s beteckningar ange den allm. klangkaraktären och konstruktionen i övrigt: Serafonprinci-p a 1, -flöjt, -g a m b a, -g e d a c k t etc. (Jfr Högtrycksstämmor.) B. K. Serbien ->Jugoslavien. Séré, Octave, pseud. för ->Poueigh, J. Serenad (ty. Serenade, fr. sérénade, it och sp. serenata), aftonmusik. I populärt språkbruk är s. numera vanl. liktydig med en en- el. flerst. sångarhyll-ning utförd i det fria efter mörkrets inbrott. Från slutet av 1700-t. skrevos s. (även benämnda »notturno») för mindre instr.-besättningar av Haydn, Mozart, Beethoven m. fl. Satsernas antal växlade, och i anläggningen påminde s. om divertimentot och kassationen. I nyare musik (av Brahms, R. Strauss o. a.) bet. s. ett orkesterstycke av mindre komplicerad byggnad än symfonin. S e r e n a't a kallades i äldre tid även ett stycke för scenen, av lösare formbyggnad än operan. Handlingen var ofta utförd som pastoral med karaktär av mus. festspel. Ett ex. 743 därpå är Mozarts Ascanio in Alba (Köch. 111), komp, för ett furstligt bröllop. Jämförande art.: Aubade, Divertimento, Kassation, Notturno. E. S-m Serge'jeff, Frida Henriette Therese, f. Boeckel, finländsk sångerska, koloratursopran (f. 188 7 27/ø), elev till Mme Skilondz i Petersburg, lärare vid Viborgs musikinst. 1930—36 och vid Sv. teaterns i Hfors elevskola sedan 1945; har kon-serterat och framträtt som orkestersolist. Serge'jev, Nikol a j Grigorevitj, rysk dansör och balettmästare (1876—1951), till 1917 solodansör och régisseur-géné-ral vid Mariinskijteatern, Petersburg; från 1918 huvudsaki. verksam i England. Första tiden efter sin emigration medv. S. i Djagilevbaletten men etablerade sig sedan i London, där han som balettm. blev eng. av såväl Sadler’s Wells som International Ballet för att återuppliva en rad klassiska verk, bl. a. Svansjön (1934, 43, 47), Giselle (1935), Nötknäpparen (1937) och Coppelia (1940, 47). Serinette [-ne'tt] (av fr. serin, fink), en liten mekanisk musikapparat av positivtyp från slutet av 1700-t. Namnet kommer av att instr. användes för att lära fåglar sjunga populära melodier. Å. L-y Serkin, Rudolf, amerikansk pianist av rysk härkomst och österrikisk börd (f. 190 3 28/3), en av vår tids främsta pianister, berömd för sin glänsande teknik och sitt inträngande, högt kultiverade föredrag. Blev 1939 lärare vid Curtis Inst. of Music, Philadelphia. S. är utbildad av R. Robert (piano), J. Marx och Schönberg (komp.), deb. som solist med ork. i Wien 1915 och började sina turnéer 1920 (USA ffg. 1933, Sverige 1935). Han har som kammarmusiker framträtt med svärfadern A. Busch o. a., gjort grammofoninsp. samt skrivit en stråkkvartett m. m. — Schw. medb. 1939. Amerik. medb. 1949. Å. B. Serly, T i b o r, amerikansk tonsättare av ungersk börd (f. 1900 el. 01 25/n), kom redan som barn till USA men stud, senare vid MA i Budapest för Bartok, Ko-dåly och Hubay; 1925—37 altviolinist i amer. orkestrar. Verk: Baletten The vacant chair (1939); 2 symf. (1931, 32), va-kons. (1929), sviter ss. Mississippi (1944) o. a. ork.-verk; kammarmusik, pianostycken och sånger. Fullb. Bartéks va-kons. o. 3. pianokons. de Sermisy [da sermizi'], Claude (även kallad Claudin), fransk tonsättare (omkr. 1490—1562), musiker vid 744