DE SÉVERAC m. P. L, Åkerman hade han 1857—60 fabrik i Strängnäs, varefter han återvände till Hallsberg. Slutligen förlädes fabriken till Örebro, där sonen Gustaf Adolf S. (1842—1906) ingick som delägare 1874 under firmabet. E. A. Setterquist & Son. Dennes son, Erik Gustaf Gunnar S. (1879—1936), övertog i sin tur firman och efterträddes av sin son Gunnar S. d. y., vilken dock redan 1937 lämnade ledningen till J. Göransson. Firmanamnet ändrades då till E. A. Setterquist & Sons Eftr. Fam. S., varav Erik Adolf 1883 och Erik Gustaf Gunnar 1920 erhöllo Litt. et art. och den förre 1884 blev AssMA, har vid sidan av den Åkermanska firman innehaft en ledande ställning inom den senromantiska, franskbe-tonade orgelbyggnadsepoken i vårt land med en totalproduktion av omkr. 500 verk. Av de äldsta finnas flera med fint arbetade slejflådor bevarade, bl. a. i öja, Södermanlands län (1853; 2 manualer och pedal), Värmskog, Värmlands län (1857) och Vrena, Södermanlands län (1863; 5 stämmor). Bland firmans större arbeten under 1900-t. kunna nämnas de i Kri-stine kyrka, Falun (1906), Engelbrektskyrkan (1913), S:t Jacob (1914) och Gustav Vasa (1915), samtl. i Sthlm, Fors kyrka i Eskilstuna (1921), Södertälje (1927), Bollnäs (1928), Linköpings domkyrka (1929), Staffan, Gävle (1932), Olaus Petri, Örebro (1914, ombyggd 1938) samt Hudiksvall (1897, ombyggd 1944). B. K. Sevcik [Jä'ft/ik], Otakar (Otto-kar), tjeckisk violinist och violinpedagog (1852—1934), i den senare egenskapen en av samtidens märkligaste. Han undervisade vid MK i Prag 1892—1906, ledde MA:s i Wien Meisterschule für Violine 1909—19 och var därefter ånyo lärare vid nämnda kons. S. utbildades av bl. a. A. Sitt och A. Ben-newitz vid MK i Prag, var 1870—73 konsertm. vid Mozarteum i Salzburg och konserterade i bl. a. Österrike (deb. i Wien 1873) och Ryssland, undervisade 1875—92 vid Kejs. ry. musiksällskapets musikskola i Kiev och 1922—31 i USA. — S. bidrog i hög grad till senare års storartade utveckling på violinspelets område genom sitt undervisningssystem, som var baserat på med sträng konsekvens genomförd progressivitet. (C. Flesch upptog hans idéer i Das Skalensystem.) S:s ped. arb. äro ännu av stort värde för violinundervisningen. Bland hans elever märkas Marie Hall, Erica Morini, Jaroslav Kocian, J. Kubelik, F. Ondficek m. fl. Med 6 av sina elever gav han 1911 en framgångsrik konsert i London. Ped. arb.: Schule der Violintechnik op. 1 (4 d., 1883), Schule der Bogentechnik op. 2 (6 d., 1903; omfattar 4 000 övningar), Halbtonsystem. Violin-Schule für Anfänger op. 6 (sv. uppl.>, Triller-Vorstudien... op. 7 (2 d.), Lagen- Otakar Sevcik. wechsel- und Tonleiter-Vorstudien op. 8, Dop-pelgriff-Vorstudien op. 9 (flera även på eng., fr., ry. och tj.) o. a. »S e v c i k-k v a r t e 11 e n» gr. 1900 av B. Lhotsky och kallades från 1904 »S.-L h o t s k y-kvartette n». Primarie var Lhotsky, 2. violinist Karel Prochåzka (f. 1878), altviolinist K. Moravec — alla elever av S. — och violoncellist Bohuslav Våsek. Den sistn. ersattes 1911 av Ladislav Zelenka (f. 188111/3) och denne i sin tur 1913 av Antonin Fingerland. Ensemblen var bosatt i Prag och turnerade i Europa (Sverige 1921) och Egypten. Å. B. The Seventh symphony [<ja se'van]^ si'mfåni], balett av L. Mjasin, baserad på Beethovens 7. symfoni. Koreografi av Mjasin. Uppförd ffg.: Monte Carlo 1938 av Ballet Russe de Monte Carlo. de Séverac [da sevara'k], Joseph Marie D é o d a t, fransk tonsättare (1873— 1921), utbildad vid MK i Toulouse samt vid Schola Cantorum, Paris, av dTndy och Magnard. S. tog under studieåren starka intryck av Debussy men utvecklade sedan som impressionist en klart särpräglad stil. Hans personliga linje blev den sydfranske regionalistens. Som utomordentlig improvisatör på piano skrev S. en mängd musik blott för stunden och bekymrade sig föga om offentligheten. Hans tr. produktion blev därför jämförelsevis 750 749