SEVILLAN A begränsad men ändå tillräcklig för att övertyga om hans konstnärliga egenart. Allt han komp, genomträngdes av en intensiv känsla för hembygden Languedoc, och trots tydliga beröringspunkter har hans impressionistiska klangmåleri en annan karaktär än Debussys. Ett rätt starkt inslag av konfessionell religiositet bidrar till dess särprägel inom den fr. impressionismen. — Bild sp. 747. Verk: Operor, bl. a. Le coeur du moulin (Paris 1909) och Héliogabale (Béziers 1910), skådespelsmusik; symf. Méditerranée, symf. dikter; sakrala körverk; kammar- och orgelmusik; Le chant de la terre (1903), En Languedoc (1905), Cerdana (1910) o. a. pianomusik; sånger till texter av P. de Ronsard, C. Bau-delaire, P. Verlaine m. fl., o. a. — Folkvise-utgåvor: Chansons du 18a siècle (2h.), Vieilles chansons de France. Litt.: O. Séré, Musiciens francais d’au-jourd’hui (21921; m. verkfört, och bibliogr.); Blanche Selva, D. S. (1930; m. verkfört.); A. Cortot, La musique frangaise de piano 2 (1932); R. Dumesnil, Portraits de musiciens frangais (1938); Kajsa Rootzén, D. S. (i Musikvärlden 1945). K. R-n Sevillana ->Seguidilla. Sevftzky, eg. Koussevitzky el. Kusse-vitskij, Fabi en, amerikansk dirigent och kontrabasist av rysk börd (f. 1893 2B/h), brorson till S. Kussevitskij, leder sedan 1937 Indianapolis. Symph. Orch. och den av honom gr. Indianapolis Sympho-nic Choir; chef för orkesteravd. vid Arthur Jordan Cons. där. Amer. medb. 1928. S. stud, vid MK i Petersburg; som kontrabasist anställd i Kejs. operaork. i Moskva och stadd på konsertresor. Kom 1923 till USA, där han 1923—30 var knuten till Philadelphia Orch. och till 1937 ledde av honom 1925 gr. Philadelphia Chamber String S i n f o n i-e 11 a; org. i Boston bl. a. P e o p 1 e’s Symph. Orch., vars dirigent han var 1932—35. S. har dirig. även i Europa och Canada, skrivit kon-trabaskomp. samt gjort transkr. och arr. för olika besättningar. Å. B. Sext (av lat. sextus, sjätte; fr. sixième, ty. Sexte, eng. sixth), den 6. tonen från en given ton räknat i en diatonisk skala och intervall med svängningstalsförhål-landet 5/3 (stor sext) el. 8/5 (liten sext) i det renstämda tonsystemet. — ->Inter-vall. Jfr Sextackord. 1- B~n Sextackord, tretonigt ackord, bestående av ters och sext från grundtonen räknat. Vanl. kan s. betraktas som den första omvändningen av en ^-treklang i grundläge. I generalbasläran, bet. s. med el. 6, i stegläran med I®, II® etc., i funktionsläran med T3, D3 etc. S. är i harmonisk-funktionella sammanhang mindre »stabilt» än en treklang i grundläge, särsk. påfallande är detta i fråga om durtreklanger ss. sextackord, där tersens latenta ledtonssträvan förstärkes i och med att den blir baston (varvid alltså T3 får tendens att fungera som (D3) [S]). S. såsom penultima- el. antepenultima-ac-kord i kadenser har erhållit en utomordentligt rik differentiering genom aiterationer och tillsatser av toner; vissa av dessa modifikationer äro vanskliga att ge en adekvat funktionell tydning. I antepenultimaställning överväger den subdominantiska funktionen (1), ev. förstärkt genom sänkning av tersen (2) el. av både ters och sext (3, ->neapolitanskt s.); ofta förekommer sexten ss. tillagd sext till subdominan ttreklangen (4). En särsk. grupp bildar de altererade s. (5 och 6, varav den senare stundom kallas »French sixth»). Anmärkningsvärt nog kan emellertid på samma plats i kadensen genom höjning av bastonen uppträda ett ackord som enl. funktionslärans tolkning bör uppfattas ss. -> växeldominant (7). En i penultimaställning vanlig klangbildning med dominantisk funktion är s. på skalans andra ton (d-f-h i C-dur), vilken av stegläran betraktas som omvändning av en »förminskad treklang» och av funktionsläran som D7 »utan grundton». Ur hist. synpunkt äro båda dessa förklaringar otillfredsställande. Samklangen ifråga uppträder tidigt i trestämmig sats ss. produkt av stämmornas lineära förlopp (8), eventuellt med sin verkan förstärkt genom dubbla ledtoner (9; ->-Landino-kadens). I s. fördubblas i flerstämmig sats vanl. ackord- el. funktionsgrundtonen, däremot ogärna bastonen. Enär inga parallellförbud stå hindrande i vägen, är det mycket vanligt (särskilt under »generalbasepoken») att låta flera s. följa efter varandra. Jfr i detta sammanhang även ->Fauxbourdon. Jämförande art.: Ackord, Funktionslära, Harmonilära. I. B-n Sextackord. 751 752