SHEFFIELD Shaw [Jå:], George Bernard, engelsk författare (1856—1950), tidvis verksam även som musikkritiker. S. växte upp i ett mus. hem; modern var god sångerska och musiklärare. Hans mus. utbildning var dock självförvärvad. År 1888 inträdde han i den radikala tidningen The Star ss. mus. krönikör under pseud. C o r n o di Bassetto men övergick 1890 till The World, där han kvarstod till 1895. Hans kritiker, givetvis av hög litterär halt, vittna om S. som fackmässigt kunnig, som ironisk bespottare av virtuos- och primadonneväsendets oarter och av den victorianska epokens mus. medelmåttighet och indolens samt som kvick och skicklig vapendragare för Wagner, Bach och Beethoven. Skrifter: The perfect Wagnerite (1898); London music in 1888—89... (1937); Music in London 1890—94 (3 bd, 1932; omtr. 1949—50). Litt.: W. Irvine, G. B. S:s musical criticism (i MQ 1946); F. E. Loewenstein, B. S., music critic (i HY 1949/50); S. Goddard, G. B. S. (i Chesterian 1950/51); S. Williams, B. S. as music critic (i MT 1951). Å.L-y Shaw [Jå:], Martin, engelsk tonsättare (f. 1875 ö/3), en av den nationella tonkonstens främsta förkämpar i England. Elev av Royal Coll. of Music i London var S. till 1924 verksam som organist och körledare där; gr. 1900 Purcell Operatic Society. S. medföljde 1906—08 Isadora Duncan på dennas turnéer, bl. a. i Danmark och Sverige. Utg. The English carol book och skrev The prin-ciples of English church music compositions (1921) samt självbiogr. Up to now (1929). Verk: Operor, bl. a. Mr Pepys (London 1926), en operett o. a. scenmusik; körverken Sursum corda (1933), Master Valiant (1936), The re-deemer (1944), God’s grandeur (1948) m. fl., kammarmusik, sånger m. m. G. P. Shawn [Jå:n], Edwin (Ted), amerikansk dansör och koreograf (f. 1891 21/io), en av de främsta fria dansartis-terna i USA. S. öppnade 1912 egen dansskola i Los An-geles, gjorde 1913—14 en turné som solist över amer. kontinenten, ingick 1914 äktenskap med Ruth St. Denis och gr. tills, m. henne den berömda Denishawn-skolan (->St. Denis). Åren 1930—31 turnerade han i Europa (Tyskland och Schweiz), och efter skilsmässa från St. Denis bildade han 1933 en danstrupp av enbart män för att med den under 7 år bedriva intensiv propaganda för den maskulina dansen. Centrum för denna trupp var S:s egendom »Jacob’s Pillow» i Lee (Mass.), vilken 1940 övertogs av ett bolag, som fortsatte undervisningen och arr. årliga dansfestivaler med S. som konstnärlig ledare 1941—45 samt från 1948. — Bland S:s koreogr. kompositioner kunna nämnas Xochitl, Feather of the dawn, Job, O Libertad!, Dance of the ages och The Dome. — Skrifter: Ruth St. Denis, pioneer and prophet (1920), The American ballet (1926), Gods who dance (1929), Fundamental of a dance education (1937), Dance we must (1940) o. a. K. R-n Shearer (King) [Ji'ara], Moira, skotsk dansös (f. 1926 17/i), en av de mest prominenta i England, sedan 1944 knuten till Sadler’s Wells-baletten. Utbildad av bl. a. Legat och vid Sadler’s Wells balettskola var S. först, från 1941, eng. vid International Ballet. I Sadler’s Wells-baletten gjorde hon sin entré som Odette i Svan-sjön och har därefter uppträtt i bl. a. Gisel-le, Coppelia, Törnrosa, Symphonic variations, Cinderella och Mam’-zelle Angot. Som gäst hos Ballets de Paris har hon bl. a. framträtt i R. Petits Carmen (1950) och på vita duken i balettfilmen De röda skorna (1948). — Litt.: P. Crowle, M. S. (1949). K. R-n Shearing [Ji/rins], George, engelsk jazzpianist och -dirigent (f. 1920), sedan 1947 bosatt i USA, där han blivit synnerligen uppskattad. S. leder en kvintett av amer. elitmusiker, bestående av piano, vibrafon, gitarr, bas och trummor. Den spelar i en elegant, välpolerad och mycket personlig stil, där mel. ofta ligger unison i piano, vibrafon och gitarr. O. H. Sheffield [Je'fi:ld], industristad i grevskapet Yorkshire, n. ö. England (omkr. 512 300 inv. 1949), som musikort främst känd för sina vart 3. år sedan 1899 återkommande festspel. S:s trol. äldsta musikinstitution, Amateur Musical Society, gr. 1864, utvecklades från ett slutet sällskap till en viktig faktor i musiklivet. Under bl. a. H. Wood och J. A. Rodgers (från 1904) samt J. F. Staton (från 1921) ha många större körverk introducerats av fören. En betydande insats gjorde även den 1876 bildade Musical Union, som leddes av H. Coward och under Weingartner o. a. företagit vidsträckta turnéer. En del av dess personal har biträtt vid festspelen sedan 1897. Dessa festspel inleddes av Coward på försök 1895 men slogo igenom som institution först 1899, då de gåvos sin nuv. form. Som dirigenter ha bl. a. verkat A. Manns, Wood och Weingartner. För organisationen svarar Sheffield Musical Festival Association. Ytterligare körsammanslut-ningar i S. äro Victoria Hall Choral Society och Sheffield Orpheus Male Voice Choir. Intresset för annan tonkonst än körmusik är däremot lamt. En Grand Opera Society, gr. 757 758