SIROLA 1940. — Huvudroller: Singoalla (mezzosopran), Erland (tenor), Sorgbarn (sopran), Assim (baryton), Pater Henrik (bas). Sinigaglia [-ga^a], L e o n e, italiensk tonsättare (1868-—1944), främst känd för sin instrumentalmusik, till stor del inspirerad av folktonen i hans hemprovins Piemonte. S. utbildades vid MK i Turin och bl. a. för Mandyczewski vid MK i Wien samt Dvorak i Prag. Mot slutet av 1890-t. uppmärksammades han för kammarmus. verk; vann 1901 sin första internat. framgång med vl.-kons. A-dur op. 20. S. tillhörde de få it. kompositörer i senare tid, som nästan uteslutande skrivit instr.-verk; hans ork.-sats är lättflytande och välbalanserad. Särsk. bekanta ha hans Danze piemontese op. 31 (1905) blivit. Verk (u. n.): Uvertyr till Goldonis Le ba~ ruffe chiozzotte op. 32 (1905), sviten Piemonte op. 36 (1910), In memoria di un giovane artista op. 38 (1928), var. över ett tema av Brahms för stråkork. op. 22 (1901), 2 karaktärsstycken för stråkork. op. 35; Rapsodia piemontese op. 26 (1900), Romanza, A, op. 29 (1899) och Rondo op. 42 (1934), alla för vl. och ork., Romanza e umoresca för vlc. och ork. op. 16 (1898) o. a. verk m. ork.; Scherzo för stråkkvint, op. 8 (1892), stråkkvart., D, op. 27 (1900), Serenata för stråktrio op. 33 (1906), vl.-sonat op. 44 (1936), vlc.-sonat op. 41 (1923), 12 var. över ett tema av Schubert för oboe, klar, och piano op. 19 m. fl. kammarmusikverk; kör- och solosånger, däribl. Vecchie canzoni popolari del Piemonte op. 40 (4 h., 1913—22), pianostycken m. m. — Litt.: Art. i II pianoforte 1921. G. P. Sini'stra, förk. s., it., vänster, vänstra, i sammansättningar, huvudsaki. vid före-dragsbet. ss.: a (mano) sinistra, förk. a. s., it., med vänster hand; colla sinistra, förk. c. s., it., med vänstra (underförstått: handen). Sinka (ty. Zink, eng. cornet, fr. cor-net ä bouquin, it. cornetto), ett blåsinstr. med ursprung från djurhornet, som under 1500—1700-t. hade stor användning vid ensemblespel. S. hade rakt el. böjt, 8-kantigt, koniskt ljudrör utan klock-stycke, var tillverkat av trä el. elfenben med 7 grepphål samt anblåstes med trumpetmunstycke. S. förekom i följ, former: rak s. med munstycke (cornetto diretto) i diskant -läge med ett omfång av (g) a—a2, rak s. utan munstycke (cornetto muto, ty. Stiller Zink), ävenledes i diskantläge, krum- sinka (cornetto curvo), som utom diskant -instr. i a även har ett högt i d1 el. e1 (cornet-tino), ett S.-format tenorinstr. (cornetto tor-to) i d samt ett basinstr. i G. Familjens lägsta basinstr. var ->serpenten. Krumsinkorna voro av trä och överklädda med läder (cor-netti negri). S. hade en ädel och bärig klang i de högre stämlägena och begagnades därför tills, m. stråkinstr. och vokalensembler, även i kyrkomusik (Bach föreskriver cornetti i 11 av sina kyrkokantater), ofta som ersättning för de skråbundna och därför svåråtkomligare trumpeterna. Litt.: G. Karstädt, Zur Geschichte des Zinkens. .. (diss. i AMW 1937); G. Hart, Kultur-geschichte des Zinks (i M 1950). Å.L-y Siohan [s^a'11], Robert, fransk dirigent och tonsättare (f. 1894 27/2), lärare vid MK i Paris, där han själv stud., 1924 —32 ledare för en egen symfoniork. Concerts S. S. gjorde sig som dirigent först gällande genom Parispremiären på Honeggers Le roi David (1924). En markant personlighet i det parisiska musiklivet har han inte minst vinnlagt sig om modern tonkonst. — Kördirig. vid Stora Operan 1932—47 har S. sedan 1942 ofta framträtt med Pasdeloup-orkestern. Verk: Baletten Hypérion (med kör; 1945) o. a. scenmusik; en symf., en piano-, en vl.- och en vlc.-kons. o. a. ork.-verk; en stråkkvart, o. a. kammarmusik; Cantique au frère So~ leil för solo, kör och ork. (1928), sånger m. m. — Litt.: A. Machabey, Portraits de trente mu-siciens frangais (1949). K. R-n Sfpilä, Asser Adolf, finländsk oboist (f. 1912 5/3), efter stud, vid MK i Hfors och i Paris anställd vid Åbo stadsork. 1928—30, vid Radioork. i Hfors 1931—40; sedan 1940 1. oboist vid Hfors stadsork, och från 1947 lärare vid Sibeliusakad. SFpilä, Eero Aukusti, finländsk organist och musikpedagog (f. 1918 27/4), lektor i musik vid sem. i Kaj ana sedan 1945. S., som stud, i Hfors vid univ. (fil. kand. 1941) och Sibelius-Akad. (organistdiplom 1945), har givit orgelkonserter där och i landsorten. Har skrivit orgelverk och solosånger. J. K~nen Sirola [Ji'-], Bozidar, jugoslavisk tonsättare och musikskriftställare (f. 1889 20/i2), dr phil. vid univ. i Wien 1921, dir. för MK i Zagreb 1935—41 och för etnografiska museet där till 1945. Verk: 3 operor (Novela od Stanca, 1916), 2 baletter o. a. scenmusik; symf. (1945), Sinfo-nietta f. stråkar (1939) o. a. ork.-verk; körverk ss. 8 oratorier och ett rekviem; kammarmusik (4 stråkkvart, m. m.); sånger m. m. — Utg. arb. om bl. a. kroatisk folkmusik. 794 793