SKALD Skald, under hednisk tid och förra delen av medeltiden en diktarkomponist, knuten till de nordgermanska hoven, t. ex. i Uppsala. Liksom de s. k. ->lekarna ombesörjde s. den icke-kultiska, profana musiken. I ett slags recitationsmässig stil på regelbundet återkommande melodiska formler föredrog s. heroiska hyllningsdikter till sin herres ära och utförde härvid sannolikt för-, mellan- och efterspel på harpa. Bl. a. i poetiska Eddan omtalas s. som konungarnas hirdmän. Under hela folkvandrings- (från omkr. 400) och vikingatiden, då Sverige kom i intimare kontakt med eur. hovkultur, och ännu under romanskt kristen tid (inemot 1200-t.) existerade s. och åtnjöto, i skarp kontrast till lekarna, högt socialt anseende. — Jfr Bard, Mimer. S.-R. H. Skaldestycken satte i Musik, en av O. Åhlström i Sthlm 1794—1823 utg. samling solosånger med pianoackomp., omfattande 18 delar. Sami., som företrädesvis upptager komp, av sv. tonsättare, blev av utomordentlig betydelse för visans utveckling i Sverige. — Litt.: T. Norlind, Olof Ählström och sällskapsvisan på Anna Maria Lenngrens tid (i STM 1926). G. M. Skalmeja (ty. Schalmei, eng. shawm, fr. chalumeau). 1. I vidsträckt bemärkelse primitivare blåsinstr. med dubbelt rörblad. Som folkinstr. är s. spridd över hela Asien och fortlever även i vissa trakter av s. och s. ö. Europa. I inskränkt bemärkelse avses med bet. s. diskant- och sopraninoformerna av ->bombard. Å. L-y 2. En tungstämma i orgeln av huvudsaki. samma konstruktion som oboe men med något kortare ljudbägare. Klangen är som hos denna ljus, men något skarpare, tonhöjden vanl. 8', som pedalstämma även 4' och 2'. Skandinavisk Musikförlag A/S gr. 1910 i Khmn av den nuv. ledaren M. O. Rickfelt och H. Christiansen. En tid (från 1930) kallades firman Skandinavisk og Borups Musikförlag. H. G. Skap, förk. för ->Föreningen Svenska kompositörer av populärmusik. Skapelsen, ty. Die Schöpfung, oratorium med soli, kör och ork. av J. Haydn, komp. 1797(?)—98 till eng. text., övers, och bearb. av G. van Swieten. S. är ett av musiklitt:s mest kända och oftast framförda verk i sitt slag. Den från GT och J. Miltons Paradise lost härrörande texten bearb. urspr. av Lidley (el. Liddell) ev. för Händeis räkning. Uppf. ffg.: Wien privat 1798, offentligt 1799; London 1800; Paris s. å.; Sthlm 1801; Khmn s. å. Under tiden t. o. m. 1850 framfördes S. i Sthlm mer än 50 ggr. — Litt.: C. F. Hennerberg, Det första uppförandet i Stockholm av Haydns oratorium Skapelsen (i STM 1921). Å. B. Skara, stifts-, skol- och handelsstad i Västergötland, Skaraborgs län (8 325 inv. 1951), en av Sveriges äldsta städer och kulturcentra. Biskopssäte under förra hälften av 1000-t., blev S. vid denna tid huvudort för den kristna missionen i v. Sverige och utövade genom sina kyrkor (domkyrkan grundlagd på 1150-t.) och kloster vidsträckt inflytande under medeltiden. Här verkade »vår förste kyrkokom-ponist», Nordens främste medeltidsskald, biskop Brynolf (d. 1317). Reformationen drabbade staden hårt, och först med det 1641 gr. gymnasiet lyckades S. återfå något av sin forna ställning som kulturhärd. Först på 1700-t. synes musiken vid skolan och därmed i staden ha uppnått högre kvalitet och större omfattning. Bland de många skolmusikerna från omkr. 1750 må framhållas J. Ewerhardt, i 50 år lärare vid gymnasiet, och skolmannen Sven Hof (1703—86), som gjorde en betydande insats i stadens musikliv. Goda krafter efter 1800 voro B. Bero-nius, domkyrkoorg. S. M. Zanders och J. A. Mankell, som på 1850-t. organiserade både stråk- och mässingsork, inom skolan. Slutet av 1800-t. dominerades av manskvartettsången; verksam var då den 1886 gr. fören. Musikens Vänner. Redan 1807 gr. Musikaliska Sällskapet i Skara, men först genom bildandet av dess ork. 1944 fick dess verksamhet större betydelse. Ork:s initiativtagare och ordf, är E. Järnåker, och dess dirig. ha varit S. Schersten och H. Trulsson. — S. lärov. äger en betydande saml. av företrädesvis 1700-talsmusik. — Litt.: N. Beckman, Vår skolas historia (2 bd, 1926—31). I. S. Skarby, Johan Edvin, organist och pianopedagog (1880—1948), var 1910—48 organist i Kungsholms kyrka och 1906— 45 lärare i piano (ord. 1934) vid MK i Sthlm. — LMA 1928. Prof. 1939. S. stud. 1900—06 vid MK i Sthlm (piano för Hilda Thegerström och Lundberg), där han 1902 avlade org.-, kyrkosångar- och musiklä-rarex. Konserterade som pianist. Å. B. Skarseth, Dagny, f. Ohlsen, norsk sångerska, sopran (1873—1928), vars höga, klangfulla stämma, temperaments-fulla spel och strålande apparition gjorde henne utomordentligt anlitad i opera och operett på de olika teatrarna i Oslo åren 1900—20. Roller: Grevinnan i Figaros bröllop, Donna Elvira i Don Juan, Hans i Hans och Greta, 815 816