SKOTTLAND S. stud, vid MK i Sthlm, där han avlade militärmusikdir.-ex. 1929 och var lärare i flöjt 1932—42; ledare av J. S:s b 1 å s o r k. från 1934 och av Sjömansoktetten (Karlskrona) sedan 1944, vilka ofta ha framträtt i radio. Musikdir. vid Kungl. Gotlands kustartillerikår i Fårösund 1942—44. Å. B. Skogman, Magna, ->Lykseth-Skogman. Skogsrud, Even, norsk tonsättare (f. 1873 14/0), har bl. a. samlat och instr. en mängd bygdemusik för salongsorkester. S., som stud, vid MK i Oslo, var musikinstruktör i Oslo indremissjon 1901—09, gr. och ledde 1921—23 Nittedal sangforeh. samt har skrivit 2 symf. a och d, Barcarole för ork. (1938), Hedemarksmarsch och Sangermarsch (1944) för militärorkester. H. K. Skolmusik, gemensam bet. för den musik (instrumental el. vokal) som av ålder bedrivits i skolorna. Förutom den rent ped. s. (->Musikpedagogik) existerar även en mer konstnärligt syftande s., som bl. a. tagit sig uttryck dels i spec. typer av tonkonst ss. skoloperor och -oratorier och dels i bildandet av skol-orkestrar. Med skolopera avses ett musikdramatiskt arbete, koncipierat och komp, särsk. med tanke på dess framförande av skolungdom. Genren, som har sina rötter i den lat. skol-komedin och dess arvtagare under medeltiden och början av nya tiden, har spec. omhuldats i de germ. länderna, över verk av Mozart, J. A. Hiller och G. Reinecke upplevde skolope-ran en renässans under 1900-t., inledd av K. Weills Der Jasager (1930), P. Hindemiths Wir bauen eine Stadt (1930) och W. Fortners Cress ertrinkt (1932). England följde efter med bl. a. C. de Fleming, The echoing green (1934) och framför allt B. Brittens Let’s make an opera (1949), och av amer. skoloperor kan nämnas A. Coplands The second hurricane (1937). I Norden ha främst danskarna odlat denna musiktyp; som ex. må framdragas J. L. Em-borgs Kaerestefolkene (1931), K. Clausons Klokken (1934; även i Sthlm 1935), F. Höff-dings Pasteur (1935), K. Senstius’ Den danske stil (1942) samt flera verk av S. Kock. Bland sv. företrädare kunna nämnas B. Anrep-Nor-din och O. Lindberg (De sjungande löven, 1911). — S koloratorier resp, -kantater ha skrivits av bl. a. P. Höffer och J. Haas. Intresset för skolorkester har i nutiden främst väckts i USA, som alltjämt står i spetsen för utvecklingen på detta område. Serier av musik, spec. lämpad för skolornas mycket varierande orkesterbesättningar ha utg. (även i Sverige), och spec. musik har där som annorstädes komp, med tanke på skolornas resurser. Som ex. kunna nämnas Hindemiths Schulwerk für Instrumental-Zusammenspiel 821 op. 44:1—4 (1927) och Plöner Musiktag (1932), Höffers Musik der Bewegungen (1935) och i viss mån Schönbergs var. för stråkork. op. 43 a och Kammersinfonie nr 2 op. 43 b. Litt.: H. Smethurst, Opera production for amateurs (1951); A. Carse, The school or-chestra... (1926); H. Miessner, Führer durch die Litera tur für Schulorchester (1931); H. Clifford, The school orchestra... (1939); M. Wolschke, Der Weg zum Schul- und Jugend-orchester (1952). G. P. Skolmusik, tidskr., sedan 1936 utg. i Sthlm som organ för Stockholms sång-lärarfören., från 1939 även för Musiklärarnas riksförb., under red. av Annie Peterson m. fl., från 1946 Alva Sandberg-Norrlander m fl. Skoogberg, Gun Harriet Beatrice, dansös (f. 1920 18/4), anställd vid K. teatern i Sthlm 1937; premiärdansös 1949. Utbildad i teaterns balettelevskola blev S. först uppmärksammad i Törnrosa 1942 och har senare haft prominenta partier i bl. a. Syl-fiderna, Petrusjka, Gala performance och Fröken Julie. K. R-n Skotska symfonin, populär benämning på Mendelssohns symfoni nr 3 a-moll op. 56, komp. 1830—42; Leipzig 1842. Idén till verket erhöll tonsättaren under sin skotska resa 1829 och komp, påbörjades 1830 i Italien. Namnet häntyder även på symf:s balladartade, mörkstämda karaktär. G. P. SKOTTLAND. Konungariket Skottland (eng. Scot-land), den nordligaste av Storbritanniens huvuddelar (omkr. 5169 200 inv. 1948), utgör i kulturhistoriskt avseende en från England i väsentliga avseenden skiljaktig enhet. På musikaliskt område har särsk. dess folkmusik (^-Storbritannien) tidigt observerats på grund av dess särprägel. Källor från 1100-t. omvittna redan ett rikt skotskt musikliv. Odlingen av polyfon musik hade ett centrum i klostret i S:t Andrews på östkusten, varifrån bl. a. den. viktiga hdskr. Wolfenbüttel 677 stammar, huvudsaki. upptagande verk av Notre Dameskolans företrädare. Även från 1500-t. finnas viktiga ms.-saml. av mässor, motetter och hymner, vari flera av Skottlands främsta kyrkomusiker från denna tid äro representerade, ss. R. Carver, R. Johnson och D. Peebles. Ehuru samtida dokument bestyrka musikens framskjutna plats i skotskt kulturliv från 1500-t. och framåt, finnas endast obetydliga rester bevarade av tonsättningar från dessa sekel. Först mot slutet av 1800-t. infogas mera prominenta skottar ss. A. 822