SOMERVELL lings Klaverinst. och dirigent för sång-fören. A Cappella, Handelsförbundets Sangforen. och Songlaget til Bondeungdomslaget i Oslo. S. stud, piano för Nils Larsen och Reimar Riefling (deb. 1934), orgel för Sandvold (deb. 1933) och teori för G. Lange. Han har givit egna konserter, framträtt i skand. radio samt givit sonataftnar tills, m. violinisten Alf Sjöen. Somervell [sa'mavil], Sir Arthur, engelsk tonsättare (1863—1937), lärare i harmonilära och kontrapunkt vid Royal Coll. of Music i London 1893—1901, därefter musikinspektor vid Board of Edu-cation (till 1928) och Scottish Educa-tion Dep. — Knight 1929. S. blev Mus. D. 1903 vid King’s Coll. i Cambridge, vid vars univ. han stud, för Stanford, samt var elev av Kiel och Bargiel vid MH i Berlin och av Parry vid Royal Coll. of Music i London; utg. Songs of the Four Nations (50 folksånger från England, Skottland, Irland och Wales). Verk: 4 barnoperetter; ork.-musik; oratoriet The Passion of Christ (1914) o. a. körverk; sånger, bl. a. cykeln Maud (Tennyson). A.L-ll Somes [såumz], Michael, engelsk dansör (f. 1917 28/9), en av de främsta i Sadler’s Wells-baletten. S., som sedan 1938 tillhört nämnda balett och medv. vid dess gästspel i Malmö 1947, har med stor framgång uppträtt i bl. a. Horoscope, The wise virgins, Dante sonata, Hamlet, Miracle in the Gorbals och Symphonic variations. Somis, Giovanni Battista, italiensk violinist (1686—1763), elev till Corelli, kungl. kapellm. i Turin och mest bekant som lärare till K. Fri(t)z, F. Giar-dini, G. P. Guignon, J. M. Leclair och G. Pugnani. S., som var en av sin tids ryktbaraste violinvirtuoser, särsk. berömd för sin stråkföring, skrev bl. a. vl.-sonater (op. 1—2, 4 och 6, 1722 —34) och triosonater (1733); nytr. i G. Jensen, Klassische Violinmusik 3. Även S:s bror, Lorenzo S. (1688—1775), hertiglig violinist i Turin 1724—70, skrev vl.-och triosonater. I. S. Sommarkanon ->Sumer is icumen in. Sommer [zå'mar], Hans, eg. Hans Friedrich August Zincke, tysk tonsättare (1837—1922), prof. 1859—84 vid Tech-nische Hochschule i Braunschweig. S. är särsk. betydande som tonsättare av lieder (omkr. 200), därav flera cykler ss. Die Rattenfänger von Hameln op. 2, Tannhäuser op. 5, Eliland op. 33, vartill komma scenverk, främst sagooperan Rübezahl und der Sackpfei-fer von Neisse (Braunschweig 1904); även verk 851 sam som musikskriftställare. — Litt.: E. Valentin, H. S.... (1939; m. verkfört. o. bibliogr.). Sommerfeldt, Ö i s t e i n, norsk tonsättare (f. 1919 25/n), en av de mest lovande bland de yngre, vars stil är modern, dock utan överdrifter, och nationell, utan att därför direkt bygga på folkmusik. S. har stud, vid MK i Oslo, där han avlagt kapellm.-ex. Han har flitigt verkat som vägledare för musikintresserade, skriftställare och föredragshållare. Verk: Konsertouverture (1950) och Symfonisk dans (1951) för ork., Liten svit för vl. och piano (1949), duetter för vl. och va, Musikk for strykere (1948), 2 miniatyrsviter och en bam-svit för piano, sånger ss. Juninatt, Gauke-mann, Fattig er mitt liv, Bånsull. — Skrift: Lytt og laer (1949). H.K. Sommerfeldt Jacobsen, Ruth, norsk sångerska, sopran (f. 190 7 30/9), deb. i Oslo 1937 efter stud, där och i Sthlm och har konserterat i hemlandet. — Utg. Kom skal vi spille (1940) och Musikalsk far-vebok for barn (1941). ö.G. Sommerfelt, Valdemar Ebbesen, norsk tonsättare (1885—1919), lärare i piano vid London Coll. of Music och re-petitör vid Covent Garden 1909—18. S. stud, piano för Agathe Backer Gröndahl samt i Dresden, där han även stud. komp, för G., Schjelderup, och blev 1907 operarepetitör i Frankfurt a. M. Verk: Operan Mellem slagene (1909; Björnson), den symf. dikten Sommeraften (1905) och Norsk brudefaerd (1912) för ork. samt pianostycken ss. Norsk dans, Höifjeldspsalme, Preludium och Trois morceaux. H. K. Sonarklarinett ->Labiala tungstämmor. Sonat (av it. suona're, ljuda), instrumental, cyklisk formtyp, vanl. omfattande 3 el. 4 (ev. 2, mindre ofta flera än 4) satser, vilka inbördes avvägas till ett organiskt helt. Namnet s. användes eg. endast för cykliska komp., skrivna för ett soloinstr. med el. utan klaver, alltså för piano solo el. ett oackomp. melodiinstr. (vl., vlc., fl. etc.), el. för ett so-listiskt melodiinstr. och piano (t. ex. »vl.-sonater», »vlc.-sonater»; hos wienklassikerna, Brahms m. fl. heter det i sådana fall vanl. »s. för klaver och vl.» el. »s. för klaver och vlc.»). Emellertid föreligger principiellt sett ingen skillnad mellan sådana s. och likartade cykliska verk skrivna för större kammarmus. ensembler el. för ork. I det förra fallet benämnes dock s. vanl. efter ensemblens sammansättning (t. ex. stråkkvart., pianokvint., pianotrio, blås-kvint. etc.), i det senare fallet benämnes s. ->symfoni. I sv. språkbruk har det visat sig fördelaktigt 852