SOUSA blev S. senare en av de första som sökte överflytta surrealism på musiken. Verk: Film- och radiomusik; symf. (1939) o. en rad smärre ork.-verk; Le marchand d’ima-ges för soli, kör o. ork. (1944); kammarmusik; pianostycken, sånger (även m. ork.) etc. G. M. Sousa [so:zsa], John Philip, amerikansk militärmusiker och tonsättare av portugisisk-tysk härkomst (1854—1932), världsbekant genom sina eldande, effektfulla militärmarscher, främst The stars and stripes forever, som i USA fått karaktär av nationalhymn. S:s far var basunisten i USA:s flottas musikkår Antonio S., som till sitt efternamn So lagt initialerna USA. S. stud, violin, olika blåsinstr., harmonilära och komp.; uppträdde vid 11 års ålder offentligt som violinist och 6 år senare som ork.-dirigent. Redan 1868 inträdde han i den amer. flottans musikkår, vars ledare han blev 1880; lämnade denna post 1892 och gr. egen ork., med vilken han 1900— 05 även företog konsertresor i Europa och 1910 —11 en jordenruntturné. Verk: Ett 10-tal operetter, bl. a. El capitan (1896) och The bride elect (1898); ork.-musik; ett 100-t. militärmarscher, bl. a. The Washington Post, King Cotton, The liberty bell, El capitan, Hands across the sea och Semper fi-delis; ca 50 sånger m. m. — Utgav National patriotic and typical airs of all countries (1890), självbiogr. Marching along (1928), musikped. arbeten m. m. Litt.: Grace Overmyer, Famous American composers (1945); S. Spaeth, A history of populär music in America (1948). H. M-g SousafoTi [so:-], en bastuba av helikontyp med mycket vid mensur och ett stort frontalvänt klockstycke. S. bygges som bas i Ess el. kontrabas i B. S. är uppkallad efter den amer. militärmusikern J. P. Sousa, som först använde instr. i sitt kapell. Det begagnas fortfarande i amer. blåsork. Under 1920-t. var det populärt som basinstrument i jazzork. Å. L-y Souzay [sozä'], Gérard, fransk sångare, baryton (f. 1918 8/12), en av Frankrikes f. n. främsta romans- och oratorie-sångare. S. utbildades vid MK i Paris samt för Claire Croiza och P. Bernac och deb. i Paris 1945. Sitt eg. genombrott fick han där 1949, då han av kritiken framhävdes som »den fr. Schlus-nus». S. har turnerat i Europa och Nordafrika samt gjort grammofoninsjungningar. G. P. Sovedrikken, sångspel av C. E. F. Weyse till text av A. Oehlenschläger efter C. F. Bretzners Der Schlaftrunk. Uppfört ffg.: Khmn 1809. Några av Weyses populäraste mel. ingå häri, ss. Skön Jom- 867 fru luk dit Vindue op och De klare Böl-ger rulled. Sowerby [såu'abi], Leo, amerikansk tonsättare (f. 1895 1/5), en av sitt lands främsta kompositörer av kyrklig musik. Hdr vid univ. i Rochester, N. Y., 1934. S. har stud, för bl. a. Grainger vid American Cons. of Music i Chicago, där han 1925 blev lärare i musikteori, nu ledare för kom-positionsklassen, och i Rom 1921—24; blev 1927 dessutom org. och körledare vid St. James’ Episcopal Church. Som tonsättare anknyter han närmast till dTndy. Verk: 4 symf. (1921, 27, 40, 48), 2 pianokons. (1919, 32), King Estmere för 2 pianon o. ork. (1922), vlc.-kons. (1933), orgel-kons. (1937), vl.-kons. (1943) och en rad smärre ork.-verk, där-ibl. Prairie (1929); Te Deum i d (1936), Can-ticle of the sun (1943) o. a. körverk; kammarmusik ss. biåskvint. (1916), 2 stråkkvart. (1923, 35) och sonater (2 vl.-sonater m. m.); orgelstycken, bl. a. en symf. (1930) m. m. — Skrev för P. Whitemans jazzork. Monotony och Sin-conata. G. M. Sovjetunionen ->Ryssland, sp. 512 ff. Spaeth [spä[>], Sigmund, amerikansk musikskriftställare (f. 1885 10/4), dr phil. 1910 vid Princeton Univ., rektor för Wurlitzer School of Music 1938. S. har särsk. arbetat för att popularisera musiken i vida kretsar, varit musikkritiker och föreläsare, under senare år främst i radio. Skrifter: Milton’s knowledge of music (diss.; tr. 1913), The art of enjoying music (1933), Great symphonies... (1936), Great program music... (1940), A guide to great orchestral music (1943), At home with music (1946; m. diskogr.), A history of populär music in America (1948), Dedication. The love story of Clara and Robert Schumann (1950) o. a. Utg. flera sångböcker, bl. a. Barber shop ballads (1925; 21940). M. T. Spalder, Frithj of Hansen, norsk organist, dirigent och tonsättare (f. 1896 21 /4), stud, i Oslo, Leipzig och Paris, avlade org.-ex. 1914 och deb. som orgelspelare i Oslo 1921. S. blev org. vid Akershus landsfengsel 1914, i Vaterlands kirke 1919, Lilleborgs 1921, Grönlands 1928, Sagene 1933 och Frogners 1949. Sedan 1914 har han bl. a. dirig. Filharm, sel-skaps kor och sedan 1931 Oslo Håndverker Sångförening i Oslo. Verk: Preludie (1924), Pastorale (1936), In memoriam (1937) och Scherzo (s. å.) för ork.; Erling Skjalgsson (1933), Kantate til Oslo Håndverk- og Industriforen:s 100-årsjubileum (1938) m. m. för kör och ork. o. a. körverk; orgelverken Var. over Sörg o kjaere Fader du, 10 melodiöse preludier, Toccata, Passacaglia og fuge samt Orgelkoraler; Serenade, Une fète å 868