SPETSFLÖJT Olga Spessvitseva. dansös (f. 1895), verksam till 1933 som en av de såväl dramatiskt som tekniskt yppersta balettartisterna under sin epok. Utbildad i dess balettskola anställdes S. 1913 vid Mariinskij-teatern, Petersburg, solodansös 1916 och 1918—23 dess prima ballerina, ytterligt uppskattad för sina insatser i bl. a. Giselle, Esmeralda, Svansjön och Törnrosa. År 1921 gästade hon ffg. Djagilevbaletten, och sedan hon 1923 definitivt lämnat Ryssland dansade hon först en tid på Teatro Colon i Buenos Aires i bl. a. Thamar och Eldfågeln, därefter på nytt i Djagilevs ensemble till 1929, var 1931—32 ballerina vid Stora operan i Paris och dansade 1932 även hos Camargo Society i London. Från 1939 bosatt i USA. K. R-n Spetsflöjt. 1. ->Långflöjt. 2. öppen, konisk labialstämma i orgeln av normalmensur och med ljus, något spetsig klang. Tonhöjden vanl. 8' el. 4'. Spetsgamba, öppen, konisk labialstämma i orgeln av trång genomskärnings-mensur och med låg uppskärning. I fråga om tonhöjd och klangfärg ->Gamba. Spetsgedackt, täckt, konisk labialstämma i orgeln av medelvid genomskärnings-mensur, som förekommer i 16'—4'-läge. Enär s. — liksom de öppna stämmorna — har en fullständig övertonsserie, närmar sig dess klang en öppen stämmas. Spetsharpa (ty. Spitzharfe, eng. point- ed harp, fr. arpanette), ett litet ->psalte-rium i hög flygelform, avsett att ställas på ett bord. Resonansbottnen var besträngad på båda sidorna med de höga strängarna på ena sidan och de lägre på den andra. Instr. förekom under 1600- och 1700-talen. Å. L-y Spetskvint ->Kvinta. Spicca'to, it., tydligt åtskilt (ty. Spring-bogen, fr. sautillé), namn på en ->stråk-art, varvid tonen frambringas genom ett kort, hastigt stråk vid stråkens mitt, på så sätt att denna gives en lätt studs från strängen; varje ton är tydligt skild från den andra. S., som är en ofta begagnad virtuos effekt, bet. med en punkt över eller under resp. not. Spies [fpi:z], Hermine, tysk sångerska, alt (1857—93). Utbildad av bl. a. J. Stockhausen deb. S. 1882 och framstod snart som en av tidens främsta tolkare av Brahms’ sånger. — Litt.: Marie Spies, H. S. ... (1904). Spiess, Johann, ->Harzverein. Spikharpa, spikharmonika (ty. Nagelgeige, eng. nail violin), ett till strykidiofonerna hörande instr. bestående av en halvcirkelformad resonanslåda, vari ett antal (vanl. 12, 18 el. 24) järnstift av olika längd och grovlek slagits in utefter den konvexa kanten. Stiften bringas i vibration med en stråke. S. uppfanns omkr. 1740 av tysken P. J. Wilde och vann stor popularitet för sin rena och eteriska klang. Verk komp. spec. för instr., t. ex. F. W. Rusts kvart, för s., 2 vl. och vlc. (nytr. i EDM, Reihe 2: Mitteldeutschland). Å.L-y Spilga, Maria, svensk sångerska, mezzosopran, av litauisk börd (f. 1904 15/i), sedan 1937 verksam i Sthlm, där hon framträtt bl. a. med uppmärksammade sångcykelprogram (t. ex. Schuberts Win-terreise o. a.). — Sv. medb. 1946. S. stud, i Italien och Berlin och deb. 1928 som Carmen i sistn. stad; därefter eng. vid ty. och it. operascener, där hon bl. a. sjungit Ortrud i Lohengrin, Brangäne i Tristan och Isolde, Azucena i Trubaduren och Amneris i Aida. Efter vidare utbildning i Milano har S. främst verkat som konsertsångerska (bl. a. i radio) samt som sångpedagog i Sthlm. Hon har vunnit stora framgångar tack vare fin stilkänsla, konstnärlig fantasi och äkta inlevelse. — Bild sp. 882. Spillflöjt (ty. Spillflöte, -pfeife, Spiel-flöte), från äldre orgelbyggeri återupp 879 880