SPESSVITSEVA Utseendet av s. till en äldre, mekanisk orgel framgår av bild till art. Bach, J. S., sp. 222. Ex. på en modern form av samma typ är s. i Friedenskirche i Nürnberg (se bild). Jämförande art.: Orgel, Orgelstämma. B. K. Speldosa ->Mekaniska musikapparater. Spel Gulle ->Gulliksson. Spelmansmusik. Till spelmansmusik räknas vanl. de låtformer som huvudsaki. kommit till användning vid allmogens bröllop o. a. fester samt vid dans och utföras av bondespelmän. Till dessa former höra främst polskan, den mest omhuldade dansen under 17- och 1800-t., valsen, kadriljen och angläsen, som började odlas under 1800-t:s första decennier, samt ett antal mera provinsiellt betonade danser. Därtill kommo marscher och gånglåtar, stek- och skänklåtar jämte mel. av beskrivande art, stridsskildringar som Bohus belägring, Slaget vid Hälsingborg och Stenbocksmelodierna samt med magiskt syfte. De instr. som mest begagnades voro violin, klarinett och nyckelharpa samt i mindre utsträckning flöjt. I Skåne förekom träskofiol, och under 1700-t. synes säckpipan haft en viss utbredning i Dalarna och angränsande landskap. Vidare förekommo vallhorn och låt- el. spelpipa, psalmodikon, företrädesvis som ac-komp. till psalmsången i skolorna, samt det under 1850-t. till landet införda dragspelet; se även art. Folkliga musikinstrument, Låt och Sveriges spelmäns riksförbund. En hist. översikt över s. i de nord, länderna återfinnes i suppl. O. A. Spelur ->Mekaniska musikapparater. Spelventil ->Luftlåda. Spencer [spe'nsa], Kenneth Lee, amerikansk sångare, basbaryton, av negerhärkomst (f. 1911 25/4), förfogar över en mjuk och smidig stämma av ovanligt omfång. S. deb. i Los Angeles i början av 1940-t. som Joe i Teaterbåten; har även framträtt so-listiskt och medv. i filmerna Cabin in the sky (Svart extas, 1944) och Bataan (Bataanpatrul-len, s. å.). Under en eur. turné 1951 besökte han ffg. Sthlm. H. M-g Spendia'rov, Aleksandr, armenisk tonsättare (1871—1928), från 1924 verksam i sitt hemland, inom vars musikkultur han intar en förgrundsställning. S. stud, urspr. juridik i Moskva, därefter komp, för Rimskij-Korsakov i Petersburg. Under en långvarig vistelse på Krim bedrev han ingående folkloristiska stud, av bl. a. krim-tatarernas musik. Hans flesta komp, följa den ungry. skolans programmatiska stil med talrika orientalisk-exotiska inslag. Hans enda opera, Almast (1926; Moskva 1930), som bygger 877 på ålderdomliga armen, legender och folkmel., har blivit Armeniens nationalopera. Verk: Konsertuvertyr op. 4 (1901), »Skisser från Krim» op. 9 (1903) och 23 (1912), »De tre palmerna», symf. dikt op. 10 (1904), »Studier från Erivan» (1925); sånger, ballader och körverk med ork. M. S. Spennert, Jenny Juliana, finländsk sångerska, sopran (1879—1950). Först varietéartist (Hfors, Paris, Petersburg) framträdde S. före 1. världskriget framgångsrikt som konsert- och operasångerska i Hfors, Paris (Stora operan), Monte Carlo och Sthlm (Thais på K. teatern 1912). — Utg. Mitt liv och min sång (1946). G.D. Spera'ti, P a o 1 o, norsk dirigent och tonsättare av italiensk börd (1821—84), under många år en drivande kraft inom teater- och militärmusiken i Oslo. S. var från 17-årsåldern knuten till olika operasällskap; åren 1841—50 i Khmn med ett it. sällskap, som 1848 besökte Sthlm, 1849 Gbg och Oslo. I Oslo var han bl. a. dirig. för Christiania Theaters ork. 1850—66, musikinstruktör vid Det norske Theater 1851—62, senare dirig. vid Folketheatret och Tivolis opera samt instruktör, senare musikkapten, för 2. brigadens och kavalleriets musikkorps 1854—82; även org. vid katolska kyrkan och eftersökt pedagog. — S. skrev scenmusik till Ibsens Gil-det på Solhaug och kantater, bl. a. till Thor-valdsens begravning (1844). H. K. Spero'ntes, pseud. för Johann Sigismund Scholze, tysk diktare (1705—50), verksam i Leipzig som rätts-biträde, i musikhistorien bekant för sång-saml. Singende Muse an der Pleisse (d. 1, 1736; d. 2, 1742—45 och 51; flera uppl.; nytr. av E. Buhle i DDT 35/36). Detta verk vann vidsträckt spridning som en rik källa för sin tids hemmusik. Sami, består av nära 250 musikstycken, till vilka anpassats ett (ännu större) antal dikter; av dessa har S. skrivit flertalet (-»-Parodi 2). Mel. äro av den mest olika art, it. canzoner, menuetter, studentvisor, polonäser, marscher etc.; en del hämtades ur J. F. ->Gräfes odesaml. (1737—43). Några av styckena hos S. återfinnas senare i 1700-t:s folklustspel; själv förf, han f. ö. 3 herdespel och ett sångspel. — För S:s samtid var hans verkliga namn okänt (man gissade på L. C. Mizler). I en uppsats i VJ 1885 (omarb. i Musikgeschichtliche Aufsätze, 1894) avslöjade P. Spitta diktarens identitet. Litt.: E. Buhle i DDT 35/36 (1909); H. von Hase, S., Singende Muse an der Pleisse (i ZIMG 1912/13); A. Schering, Zwei Singspiele des S. (i ZMW 1924/25). I. S. SpessviTseva (Spessiva), Olga, rysk 878