SPIT ZMÜLLER Ludwig Spohr. i Göttingen 1924, elev till F. Ludwig, Grabner och A. Mendelssohn, kallades 1950 till lärare vid ped. högskolan i Lüneburg. Som företrädare för den moderna ty. Gebrauchs-musiken har H. S. skrivit körer, kantater, kammarmusik, sånger samt piano- och orgelstycken m. m. Han har publ. verk av H. Schütz. I. S. Spitzmüller (-Hamersback), Alexander, österrikisk tonsättare (f. 1894 22/2), dr jur., sedan 1928 bosatt i Paris, där han även framträder som radiodirigent. S. har stud, för Alban Berg och Kanitz. I sina verk visar han vissa impressionistiska drag. Bl. hans komp, må nämnas scenmusik till G. Büchners Leone et Léna (1948), symf. op. 19 (1939), Sinfonietta ritmica op. 11 (1934), 3 Hymnes å la paix op. 27 (1943), pianokons., sviten 40 me mai op. 25 (1942; för kammarork.) o. a. ork.-verk; körverk ss. Te Deum (1941) och Salve Regina (1947), kammarmusik (non. 1949, stråkkvart., saxofonkvart, och sonater), pianostycken m. m. G. M. Spivako^sky, J a s c h a, australisk pianist av rysk börd (f. 1896 i8/s), lärare vid Melbourne Univ. Cons. sedan 1933. S. utbildades av Mayer-Mahr vid Klind-worth-Scharwenka-kons. i Berlin och har kon-serterat i Europa, Australien och USA. Han bildade S.-t r i o n tills, m. brodern Tossy och Edmund Kurtz. — Den amer. violinisten av ry. börd, Tossy S. (f. 1907 V2), stud, för W. Hess (Berlin) m. fl. och har turnerat i bl. a. Europa (Sverige ffg. 1921) och USA, där han från 1942 var konsertm. i Cleveland Orch. Han ackompanjerades ofta av brodern, pianisten 883 Albert S. (d. omkr. 1943). — Till brödra-skaran hör också sångaren, baryton, Adolf S. Spohr [Jpå:r], Ludwig (Louis), tysk violinist, dirigent och tonsättare (1784 5/4 —1859 22/io), från 1822 hovkapellm. i Kassel. S. är den eg. grundaren av en tysk violinistskola, som haft verkningar in i senaste tid. Hans insatser som dirigent ha haft avgörande betydelse, och som tonsättare kom han att, särsk. på harmoniskt område, i mycket förebåda såväl Schumann som Wagner. Under sina senare år framstod S. genom sin stora mångsidighet som något av ett mus. orakel, till vilken även utlandet vädjade (t. ex. vid den sv. kritikerstriden ang. A. F. Lindblad 1845). —LMA 1840, GMD 1847. S., som kom från ett mus. läkarhem, undervisades från 5-årsåldem i violin och sändes för vidare utbildning till sin födelsestad, Braunschweig, där han bl. a. fick Maucourt till lärare och vid 14 års ålder deb. med en egen vl.-kons. inför hovet. Från 1799 vid hovkapellet där, blev han 1802 elev hos F. Eck, vilken han medföljde på konsertresor. Från 1803 åter i Braunschweig företog han följ, år sin första tumé i Tyskland. Även sedan han 1805 blivit kapellm. i Gotha fortsatte han att konsertera med ständigt växande framgång; sin urspr. från Rode övertagna teknik utvecklade han nu till ett högst personligt mästerskap, med tyngdpunkt i det käntabla, och framstod snart som Tysklands ledande violinvirtuos. Åren 1812—16 var S. kapellm. vid Theater an der Wien, turnerade därefter i Italien och kom över Frankfurt a. M. (1817—19) och Dresden slutl. till Kassel. Här vann han internat. berömmelse med sin opera Jessonda (1823), och som violinpedagog utbildade han en hel generation av ty. violinister (F. David, M. Haupt-mann o. a.). Ansedd som Tysklands främste dirigent ledde han flera stora musikfester inom landet och begagnade härvid konsekvent taktpinne. År 1857 förtidspensionerades S. av politiska orsaker (han ansågs alltid som »radikal»), och 1858 måste han på grund av ett olycksfall avstå från vidare solistframträdanden. Som kompositör kan S. närmast karakteriseras som en romantisk klassicist med utpräglad förkärlek för det »dramatiskt» sångbara. Beethovens verk undervärderade han men intresserade sig desto mer för Wagner, vars Holländaren och Tannhäuser han framförde. S:s musik har starka inslag från Weber och it. tradition, vilka impulser han förenade med en märklig experimentlusta och en stark strävan mot expressivitet i harmonik och melodik. Av hans rika produktion spelas stundom några vl.-kons. och kammarmusikverk, varjämte hans Violinschule ... (1831; många uppl.) haft den största betydelse. — År 1921 inrättades i Kassel 884