STM arterna» av s. åsyftades snarare barocktidens klangligt-ackordiska a cap.-idiom än renässanstidens mer horisontala. Jämförande art.: Kyrkomusik, Palestrinastil, Romerska skolan, Stile moderno. — Litt.: K. Jeppesen, Kontrapunkt (Vokalpolyfoni) (1930); M. F. Bukofzer, Music in the Baroque era (1947; m. bibliogr.). B. Hbs Stile concitato [-kåntjita'tå], it., »upprörd stil», ett viktigt monodiskt stilmedel inom barockmusiken, använt ffg. 1624 av Monteverdi i II combattimento di Tan-credi e Clorinda; jfr art. Monodi. S., som avser att ge uttryck för en starkt dramatisk affekt, byggde i allmänhet på ytterst enkla effekter, t. ex. orkestertremolo och parlandoteknik (i sångstämmorna). Stilen användes även inom monodisk kyrkomusik under barocken, t. ex. hos Schütz. — Litt.: W. Kreidler, Heinrich Schütz und der S. von Claudio Monteverdi (diss. 1933; m. bibliogr.). Stile famigliare (f a m i 1 i a r e) [-[-fa-miUaYe],-] {+[-fa- miUaYe],+} it., »förtrolig, välkänd stil», en under 1500-t. införd bet. för enkla, vanl. 4-st. vokalsatser med homofon-vertikal faktur. S. kan i princip ledas tillbaka till de äldsta formerna av syllabiskt organum (t. ex. satserna i Musica Enchiriadis) el. 1200-t:s con-ductus. Tekniken återfinnes även inom ramen för fauxbourdon-satserna under de följ, seklen (bl. a. hos Burgundiska skolan och i England), senare också hos Josquin des Prez och dennes efterföljare.Den var under 1500-t. med förkärlek företrädd i folkliga musikformer (chanson, frottola, villanella etc.) och blev vid samma tid norm för kyrklig hymnstil, t. ex. i de protestantiska kyrkovisorna, som än i dag präglas av en modifierad s. — Jämförande art.: Et incarnatus. — Litt.: Helen Bush, The development of choral style (diss. 1939). B. Hbs Stile mode'rno (concertante, luxurians), it., modern, konsertant, yppig stil, under 1600-t. bet. för den klangutväxlande concerto-stilen. Termen syftar på de nya stilmedel som uppträdde omkr. 1600, bl. a. generalbas och con-certo-praxis, samt inbegriper vanl. även ett mer tidsenl. tonspråk i förhållande till den arkaiserande ->stile antico. — Jämförande art.: Kyrkokonsert. B. Hbs Stile rappresentativo ->Opera, sp. 1341. Stiles-Allen [stadz-ädon], Lilian, engelsk sångerska, sopran (f. 189 6 28/7), ansedd som en av de stora oratoriesång-erskorna i England under senare tid. S. deb. vid 19 års ålder i London efter stud, vid Guildhall School of Music; forts, därefter sin utbildning, i Wien. Förutom i England har hon bl. a. sjungit i USA och Canada 1938. G. M. Still, William Grant, amerikansk negerkompositör (f. 1895 11/5) med stort anseende. S. är den första neger som skrivit en symf. (Afro-American symph., 1931) och som dirig. en stor amer. symfoniork. (Hollywood Bowl 1936). Sedan 1934 bosatt i s. Kalifornien. Hdr vid Ho-ward Univ., Washington. S. har stud, vid Oberlin. Cons., för Chadwick vid New England Cons. of Music, Boston, och för Varèse i New York. Han har varit verksam som arrangör och dirigent i radio och film samt medv. i teater- och jazzork. samt i nattklubbar. S. var till en början extremt modern men har senare skapat sig ett mera moderat uttryckssätt. — G. 1939 m. pianisten Verna Arvey. Verk (u. n.): 5 operor bl. a. Troubled island (1938; uppf. 40) och Costaso (1949), 3 baletter ss. La Guiabless (1927) och Sahdji (1930); 4 symf.: nr 2 g (1937), 3 (1945) o. 4 (1947), sviterna Africa (1930) och Lenox Avenue (1937; urspr. balett), In memoriam. The colored soldiers who died for democracy (1943), Poem (1944), Archaic ritual (1946) o. a. ork.-verk; en rad körmusik; kammarmusik, pianostycken och sånger. — Litt.: Verna Arvey, W. G. S. (1939). G. M. STIM, förk. för ->Svenska tonsättares internationella musikbyrå. Stimmtausch [fti'mta°f], ty., stämbyte, en av F. Ludwig införd benämning på ett slags kanonföreteelse inom medeltida musik. S., som kan uttryckas medelst förhållandet a:b = b:a, varvid a och b bet. två olika, samtidigt utförda motiv, utgör en simultan kanon med samtidig insats av olika motiv. Till skillnad från den i principiellt hänseende likadant konstruerade dubbla kontrapunkten utföras alltid de upprepade a- och b-motiven på samma tonhöjd och ej som i dubbel kontrapunkt i transponering till oktav el. annat intervall. S., som framför allt odlades inom Notre Dameskolan och Ars antiqua (tekniken underlättades vid denna tid betydligt genom att de 2 el. 3 fria stämmorna över komp:s ténorstämma rörde sig inom samma begränsade omfång), förekommer inom talrika »oändliga» kanons (cirkelkanon). Tidigaste ex. på de senare är den berömda s. k. Reading Rota, ->Sumer is icumen in. B. Hbs Stipendier och fonder, av privata el. offentliga medel avsatta penningsummor för understöd åt musikutövare el. tonsättare, finnas i stort antal i alla länder. Det internat. mest kända torde vara det fr. ->Rompriset. En fört, över nordiska s. följer i suppl. STM ->Suomen Työväen Musiikki-liitto. 929 30. Musik. IV. 930