STRAVIN SKIJ Litt.: Biogr. och monogr.: E. Urban, R. S. (1901); O. Bie, R. S. (1906); E. Newman, R. S. (1908); H. T. Finck, R. S. The man and his works (1917); R. Specht, R. S. und sein Werk (2 d., 1920); H. W. von Waltershausen, R. S. (1921); R. C. Muschler, R. S. (1925); M. Stei-nitzer, R. S. (171928); W. Hutschenruyter, R. S. (1929); G. Pannain, R. S. (1930); F. Gysii, R. S. (1934); H. J. Moser, R. S. (1943); W. Brandl, R. S. Leben und Werk (1949); C. Rostand, R. S. (1949); O. Erhardt, R. S. Su vida y su obra (1950; m. verkfört. o. disikogr.); K. Pfister, R. S. (1950). Speoialarb.: G. Jorisienne, R. S. Essai cri-tique et biologique (1898); E. Urban, S. contra Wagner (1902); E. Newman, R. S. and the music of the future (i förf:s Musical studies, 1905); O. Bie, Die möderne Musik und R. S. (1906); E. Schmitz, R. S. als Musikdramatiker (1907); E. Ziegler, R. S. in seinen dramatischen Dich-tungen (1907); F. Santoliquido, Il dopo-Wag-ner: C. Debussy e R. S. (1909); O. Hübner, R. S. und das Musikdrama (1910); M. Stei-nitzer, Straussiana und Anderes (1910); A. Seidl, Straussiana (1912); M. Steinitzer, R. S. in seiner Zeit (21922); A. Rosenzweig, Zur Ent-wicklungsgeschichte des S:schen Musik-Dramas (diss. 1923); W. Schrenk, R. S. und die Neue Musik (1924); J. Subirå, R. S. su his-panismo- (1925); T. Armstrong, S:s tone poems (1931); E. Wachten, Das Formproblem in den sinfonischen Diehtungen von R. S. (diss. 1933); R. S. und seine Vaterstadt (1934; utg. av E. Gehring); A. Lorenz, Neue Formerkenntnisse. R. S. Don Juan (1936); H. Röttger, Das Formproblem bei R. S. ... (diss. 1937); J. Gregor, R. S. Der Meister der Oper (1939; fr. uppl. 1942); R. Tenschert, 3 X 7 Variationen über das Thema R. S. (1944); dens., Anekdoten um R. S. (1945); dens., R. S. und Wien (1949); W. Schuh, In memoriam R. S. (1949); dens., Die vier letz-ten Lieder von R. S (i SehwM 1950); dens., Unvollendete Spätwerke von R. S. (i SehwM s. å.); E. Wellesz, R. S. 1864—1949 (i MR 1950); W. Mann, The last works of R. S. (i Music 1952). — Special-nr av Allgemeine Musikzei-tung 1939, Tempo och SehwM' 1949. Tematisk fört., brevsaml. etc.: Vollständiges Verzeichnis der im Druck erschienenen Werke von R. S. (1910; utg. av W. Altmann); Modern music and drama (2 d., 1911—15; med bibliogr. över tidskr.-art.); Festschrift des R. S.-Woche München (1930); R. S. Briefwechsel mit Hugo von Hofmannsthal (1926, utg. av F. och Alice Strauss; ny uppl. 1952 bearb. av W. Schuh; eng. uppl. 1927); Betrachtungen und Erinner-ungen (1949; utg. av W. Schuh; fr. uppl. 1951). G. B.; G. P. STRAVINSKIJ, IGOR. Den amerikanske tonsättaren, pianisten och dirigenten av rysk börd, Igor Fjodorovitj Stravfnskij, f. 1882 18/6 (gamla stilen 5/6) i Oranienbaum vid Finska 971 viken, tillhör de allra främsta och mest betydande bland de moderna tonsättarna. Ända från 1900-talets början har Stravin -skij givit ett ovanligt klart och medvetet uttryck för flera av de nya tendenserna inom den västerländska musiken, särsk. neoklas-sicismen, och på så sätt fått en avgörande betydelse för en rad samtida tonsättare, även för två i övrigt så självständiga personer som Bartök och Hindemith. Stravinskijs främsta insats har bestått däri, att han med en sådan kraft, envishet och mångsidighet förfäktat en antiromantisk, inte sällan kyligt intellektuell el. satiriskt färgad riktning inom tonkonsten med en mycket fritt behandlad tonalitet, en ofta på treklangskombinationer byggd harmo-nik och en i allmänhet diatonisk melodik, som i en rad kompositioner har lånat karakteristiska tongångar från rysk folkmusik el. från tidigare västerländsk musik, alltifrån greg. sång till Delibes och Debussy. Stravinskijs liv. Stravinskijs far, Fjodor S. (1843—1932), var en känd operasångare i bas-barytonfacket vid kejs. operan i Petersburg och en personlighet med vida kulturella intressen. Genom hemmet infördes Stravinskij tidigt i teaterns, särsk. operans, värld, och ur faderns rika bibi, hämtade han de böcker med ry. folkdiktning, som utgjorde inspirationskällan för hans kompositionsarbete åren 1913—22. Sonen visade utpräglade pianistiska anlag men började efter slutad skolgång ändå stud, juridik vid univ. i Petersburg. Efter ett möte med Rimskij-Korsakov sommaren 1902 beslöt Stravinskij att på allvar ägna sig åt musik men avslutade dock sina jur. studier (1905). Från sommaren 1903 ägnade han sig åt intensiva kompositionsstud. för Rimskij-Korsakov, som fick sig tillägnad Stravinskijs op. 1, symf. i Ess (1907). Studieperioden avslutades genom lärarens död sommaren 1908. Många viktiga intryck mottog Stravinskij genom de »aftnar med nutida musik», som anordnades i Petersburg 1901—11 och där Debussy, Ravel, Reger o. a. framfördes. Är 1909 väckte några av Stravinskijs komp. Djagilevs intresse, och det 20-åriga samarbetet mellan dem inleddes med Stravinskijs instr. av ett par Chopin-verk för baletten Sylfiderna och med musiken till Eldfågeln, som hade sin premiär under Ryska balettens andra säsong i Paris 1910. Han anlitades sedan för en rad uppgifter av Djagilev. År 1911 följde premiären på Petrusjka, också i Paris, och 1913 första framförandet av Le -^-sacre du printemps till Nizjinskijs enl. tonsättaren alltför komplicerade koreografi. Stravinskij hade sedan 1910 varit bosatt i Frankrike, men vistades 1914—20 i Schweiz, där han fördjupade sig i ry. folkdiktning. Hans vänskap med förf. C. F. Ramuz och dirigenten E. Ansermet resulterade bl. a. i Historien om en soldat (1918), tillkommen för 972