STRAVINSKIJ tonsättare. Den 1. sonaten från 1903—04 var trol. ett täml. omoget arbete, men de 4 etyderna från 1908 äro redan avancerade virtuos -stycken. Petrusjka var först tänkt som en burlesk för piano och ork., och tonsättaren satte själv stort värde på de 3 satser därur, som han arr. för solopiano år 1921. Under 1. världskriget skrev Stravinskij en rad lätta pianostycken, delvis för sina barn, samt den jazzinfluerade Piano-rag-music (1919), men det var dock först med tre komp, från 1923—25, pianokons., sonaten och serenaden i A, som han på allvar gav sig i kast med pianots möjligheter, samtidigt som han skapade sina tre mest typiska neoklassiska verk. Stravinskij har skrivit 3 pianokons., var och en med sin karaktär, vilket delvis hänger samman med de olika besättningarna. Den 1. kons. (1923— 24) skrevs för piano och blåsork., den 2. (Ca-priccio, 1929), för vanlig ork. samt den 3. (1935) för 2 likaberättigade pianon, avsedd för tonsättaren själv och hans son Svjatoslav (S o u 1 i m a) S. (f. 1910 23/0), ett stort anlagt och täml. lättillgängligt verk, där Stravinskij i någon mån återgår till de dynamiska effekterna, bitonaliteten och kromatiken i sina tidigaste verk. Scenisk musik: Operorna Rossignol (1909— 14; Paris 1914), Mavra (Paris 1922; framförd på grammofon i sv. radio 1951), The rake’s pro-gress (1948—51; Venedig 1951); baletterna L’oiseau de feu (1909—10; Paris 1910; Eldfågeln, Sthlm 1927), Petrusjka (Paris 1911; Sthlm 1927), Le sacre du printemps (Våroffer; 1911—13; Paris 1913), Pulcinella (m. sång; 1919; Paris 1920; Sthlm 1927), Le renard (m. sång; 1916—17; Paris 1922), Les noces (m. sång; 1914—23; Paris 1923), Apollon Musagète (1927—28; Washington och Paris 1928), Le baiser de la fée (Paris 1928), Jeu de cartes (1936; New York 1937), Circus polka, elefantbalett (New York 1942; symf. version 1944), Scènes de ballet (NewYcrk 1944), Orpheus (New York 1948). — Histoire du soldat (C. F. Ramuz), melodram för berättare, dans och 7 instr. (Lausanne 1918; Historien om en soldat, Sthlm 1946). Ork.-verk: Symf. i Ess op. 1 (1905—07; rev. 1914), C (1940) och »Symf. i 3 satser» (1945); den symf. dikten Le chant du rossignol (1917; baserad på balettens 2 sista akter), Scherzo fantastique op. 3 (1908), Feu d’artifice op. 4 (1908), Chant funèbre op. 5 (1908; till Rimskij-Korsakovs minne), Ode (1943), »4 norska stämningar» (1944), Scherzo å la russe (1944), sviter ss. ur Eldfågeln (1911; ominstr. för mindre ork. 1919), Pulcinella (1922), Scènes de ballet (1945) och Petrusjka (1948), Quatre études (1928—29; svit, sammanställd ur Trois pièces för stråkkvart, och pianola-etyden), 2 sviter för liten ork. (1917—25 resp. 1921; instr. av pianokomp, för 4 händer), Concerto i Ess för kammarork. (»Dumbarton Oaks»; 1938), Danses concertantes för kammarork. (1941—42; som balett, New York 1943), Ebony concerto (1945), Concerto i D för stråkork. (»Basler»; 1946), Symphonies för blåsinstr. (1920; till Debussys 977 minne); kons, för piano och blåsork. (1923— 24), Capriccio för piano och ork. (1929), vl.-kons. i D (1931). Körverk: Le roi des étoiles (K. Balmont), kantat för manskör och ork. (1911), Oedipus Rex, opera-oratorium efter Sofokles (1926— 27; som opera: Berlin 1928), Symphonie des psaumes (Psalmsymfoni; 1930), Persephone (A. Gide; 1933—34; Sthlm 1951), Babel, kantat för berättare, manskör och ork. (1944), Genesis (1947; tills, m. Schönberg, Toch, Milhaud o. a.), mässa för kör och 10 blåsinstr. (1948); Pater noster (1926), Credo (1932) och Ave Maria (1934; alla för bl. kör a cap.), Soucoupe, 4 ry. bondesånger för damkör (1914—17). Sånger: Med flera instr.: Le faune et la bergère (Pusjkin) för mezzosopran och ork. op. 2 (1905—06), Trois poésies de la lyrique japonaise för sopran, piano, 2 fl., 2 klar, och stråkkvart. (1912—13), Pribautki, 4 folkliga sånger till 8 instr. (1914), Berceuses du chat för alt och 3 klar. (1915—16). — Med piano: Deux mélodies (S. Gorodetskij) op. 6 (1907— 08), Pastorale utan text för sopran (1908; instr. 1923), Två sånger (Verlaine) op. 9 (1910), Deux poésies (K. Balmont; 1911), Trois petites chan-sons (1913), Trois histoires pour enfants (1915 —17), Quatre chants russes (1918; däribl. Chant dissident). — De ryskspråkiga texterna till dessa o. a. av S:s verk i regel övers, till fr. av C. F. Ramuz. Kammarmusik: Trois pièces (1914; ork.-bearb. i Quatre études) och Concertino (1920; båda för stråkkvart.), Élégie för solo-va (1946); Histoire du soldat, svit för vl., klar, och piano (1918), svit för vl. och piano (1925), Suite ita-lienne (1933; de båda sistn. efter Pergolesi) samt Duo concertante för vl. och piano (1931 —32); Ragtime för 11 instr. (1918), blåsokt. (1922—23), Trois pièces för solo-klar. (1919). Pianokompositioner: 2 pianon: Concerto (1935), en sonat (1943—44); piano 4 händer: Trois pièces faciles (1915) och Cinq pièces fa-ciles (1917; båda instr. i de 2 sviterna för liten ork.); piano 2 händer: 2 sonater (1903—04 och 1924), Quatre études op. 7 (1908), Piano-rag-music (1919), Les cinq doigts (1921), Trois mouvements de Petrouchka (1921), Sérénade i A (1925), Tango (1940). — Etyd för pianola (1917; ork. 1928 och ingående i Quatre études). Skrifter: Chroniques de ma vie (2 bd, 1935; eng. uppl. 1936; da. uppl. 1943), Poétique mu-sicale (1942; da., it. o. eng. uppl. 1947; sv. uppl. 1950). Litt.: A. Casella, I. S. (1926); V. Belajev, I. S:s Les noces (eng. uppl. 1928); I. Glebov, S. (ry.;1929); B. de Schloezer, I. S. (1929); E. W. White, S:s sacrifice to Apollo (1930); P. Col-laer, S. (1930); A. Schaeffner, S. (1931; med verkfört.); H. Fleischer, S. (1931); E. Evans, S.: The fire bird and Petrushka (1933); J. Handschin, I. S. (1933); D. de Paoli, I. S. (21934); G. F. Malipiero, S. (1945); S. Posner, Petrouchka, the story of the ballet (1945); C. F. Ramuz, Souvenirs sur I. S. (21946); E. W. White, S. (1947; med verkfört.; ty. uppl. 1951); 978