STRÖMBERG kologiska fören. Har skrivit tidskr.-art., ped. småskr. m. m. Å. B. Strömberg, Frithiof, operasångare, baryton (1878—1911), anställd vid K. teatern i Sthlm 1903—06 och från 1908. S. deb. 1902 på Sthlmsoperan som Valentin i Faust, där han bl. a. sjöng Sebastiano i Låglandet, Gerard i André Chénier, Sharpless i Madame Butterfly m. fl. och 1910 kreerade titelr. i Arnljot. Eng. 1906—08 vid Oscarsteatern. — G. 1906 m. pianisten och musikpedagogen Kerstin Maria S u n d b a um (1881— 1929), som efter stud, vid MK i Sthlm och för Friedman i Berlin från 1905 var bitr, pianolärare vid MK i Sthlm och från 1924 ledare av eget musikinst. (det nuv. Sthlms privata kons.); framträdde ofta som konserterande pianist och anordnade intima musikaftnar med beledsagande föredrag. AssMA 1921. LMA 1928. S:s far, operasångaren, bas, Anders Christian Helmer S. (1848—1910), deb. efter stud, för F. Arlberg 1871 på K. teatern i Sthlm som Sarastro i Trollflöjten; eng. där 1875—94. G. P. Strömblad, Erik Valdemar, fagottist (f. 1892 28/i), välkänd kammarmusiker och musikpedagog, blev 1928 bitr, lärare vid MK i Sthlm (e. o. sedan 1945). — AssMA 1938. S. stud, fagott m. m. vid nämnda MK 1908— 14, var 1. fagottist i Konsertfören., Sthlm, 1914—19 och anställdes sistn. år i K. hovkapellet, där han är 1. fagottist sedan 1928. S. har framträtt solistiskt och som kammarmusiker (bl. a. med Kjellström-kvartetten) i Sthlm, landsorten samt i radio. Å. B. Strömblad, Lars, organist och orgelbyggare (1743 el. 44—1807), verksam i Östergötland och Västsverige. I början av 1760-t. militärmusiker i Pommern inhämtade S. trol. då kunskaper i orgelbyggeri, som han började praktisera när han 1766 blev org. i hemförsaml. ödeshög. Orgelbyggarex. vid MA:s undervisningsanstalt 1773 som dess första examinand. År 1779 flyttade S. sin verkstad till Väversunda, 1784 till Falköping och omkr. 1800 till Halland. Av S:s ca 40 verk är endast det i ö. Ryd, Östergötlands län (1777; ombyggt 1787 av P. Schiörlin), bevarat jämte 16 fasader. — Litt.: E. Erici, Orglar och orgelbyggare i Linköpings stift (i Linköpings stift i ord och bild, 1949). B. K. Stuart-Bergström, Elsa Marianne, musikskriftställare (f. 188 9 28/4), har bl. a. varit bitr, musikkritiker i Social-Demokraten, Sthlm. S. stud, vid MK i Sthlm, för Lundberg och Kerstin Strömberg (piano), Saul (musikteori) samt i utlandet; har skrivit Johann Sebastian Bach (1922), Kurt Atterberg (1925), tidskr.-art., ork.-musik, körer, sånger m. m. Har även framträtt under pseud. K a i m e n. Å. B. Stubendorff [fto/-], stundom felaktigt Stübendorff, Georg, tysk organist och tonsättare (d. 1672 el. 73), org. i Jakobs kyrka, Sthlm, 1663—72. Av S:s musik är bevarad en 3-st. kyrkokons., O Jesu dulcissime för soloröst, 2 vl. och b. c. (hdskr. i UUB). B.Hbs Studentermusikforeningen i Khmn, gr. 1926 i syfte att anordna konserter och främja musikintresset bland studerande vid univ. o. a. högre läroanstalter. S. har egen ork.; dirigent Niels Möller. H.G. Studenterorkestret i Oslo, en symf.-ork. av akademiker, knuten till univ. S. gr. först 1858 under namnet S t u d e n-tersamfundets ork. Denna upphörde efter några år men nydanades 1873 under J. Svendsens ledning; senare dirig. ha varit M. Sartz, M. Ursin, P. Winge, O. Sörby, O. Tve-ten och A. Franck fram till 1917, då ork. avlöstes av Akademisk ork. med J. L. Mo-winckel jr som dirig., senare H. Brager-Niel-sen. Även denna ork. avstannade, och den 1923 reorg. Studentersamfundets ork. kom i stället med T. Lindeman som ledare, följd av M. Lycke och 1926 H. Brager-Nielsen. Sitt nuv. namn fick ork. 1946. H. K. Studentersangforeningen, dansk manskör, gr. 1839 i Khmn, där den har en framträdande plats i musiklivet, medv. vid högtidligheter i univ. och Studenter-foreningen. Med uppehållande av traditionerna har S. sedan 1940-t. även odlat nutida musik. Den har utom i da. landsorten företagit flera turnéer utomlands. Dirigenter ha varit E. Erslev, J. P. E. Hartmann, C. J. Hansen, P. Heise, O. Mailing, S. Levysohn, J. Bartholdy, R. Hen-richsen, K. A. Bruun, J. Hye-Knudsen, L. Friisholm och sedan 1948 J. Frandsen. — Litt.: S. gennem 100 år (1939). Er-l Studer [Jto/-], Hans, schweizisk tonsättare (f. 1911 20/4), seminarielärare i Bern och Thun. S. har stud, vid univ. och MK i Bern för bl. a. Burkhard, vilken även påverkat hans stil. Förutom oratoriet Die Leiden Hiobe (1946) o. a. vokalmusik märkas ork.-verk ss. en kons, för fl. och oboe och en kammarkons, för piano och ork., kammarmusik, orgelstycken m. m. Stufengang [Jto/-], ty., eg. trappa, skala, av P. Hindemith i Unterweisung im Tonsatz 1 (1937; s. 173 ff.) präglad term 991 Tryckt 10/n 52 992