SUNDBERG, E. 1871) inledde han samarb. med förf. W. S. Gil-bert, som skulle resultera i sådana publikframgångar som H. M. S. Pinafore (London 1878), The pirates of Penzance (New York 1879), Patience (18'81), lolanthe (18'82), kulminerande i världssuccén The Micado (1885; Mi-kadon, Sthlm 1890). Till de stora lyckokasten hörde även Ruddygore (1887), The yeomen of the guard (1888) och The gondoliers (1889; alla i London). År 1876 hade R. D’Oyly Carte i London bildat ett sällskap enkom för framförande av Gilbert—Sullivans verk på egen teater, Savoy Theatre. S. var även verksam som dirigent, bl. a. i London Philharm. Society 1885—87 och vid Leeds Festivals 1880—98; dessutom dir. för och prof, i komp, vid National Training School of Music 1876—81. Som tonsättare utgick S. från traditioner inom äldre eng. opera, fr. opéra-comique, Schu-mann och Brahms men närmade sig senare alltmer Ver di. I sina bästa verk tillämpar S. dock en personlig stil, präglad av älskvärd me-lodik, elegans i form och orkesterspråk samt en fint balanserad avvägning. S:s operetter inneburo ett betydande uppsving för konstformen och ett berikande av dess ämnes- och uttrycksvärld. Verk (u. n.): Operan Ivanhoe (London 1891), 22 operetter, 2 baletter, skådespelsmusik till Shakespeares Stormen (1862), Köpmannen i Venedig (1871), Muntra fruarna (1874), Henrik VIII (1877) och Macbeth (1888), o. a.; symf. E (»iriska»; 1866), en vlc.-kons. (1866), uvertyrer och marscher; oratorier och kantater, däribl. The light of the world (1873) samt The martyr of Antioch (1880; dramatiserad: Edinburgh 1898) och The golden legend (Longfel-low; 1886); kammarmusik, kör- och solosånger, däribl. Onward, Christian soldiers (1871), pianostycken m. m. Litt.: A. Lawrence, Sir A. S.... (1900; m. fullst. verkfört.); B. W. Findon, Sir A. S.__ (1904); dens., Sir A. S. and his operas (1908); F. Cellier & C. Bridgeman, Gilbert and S.... (1914); H. M. Walbrook, Gilbert and S. opera... (1921); A. H. Godwin, Gilbert and S. (1926); N. H. Saxe—Wyndham, A. S. S. (1926); T. F. Dunhill, S:s comic operas (1928); L. Brad-stock, S. (1928); H. Pearson, Gilbert and S. (1935); C. L. Purdy, Gilbert and S.... (1946); W. A. Darlington, The world of Gilbert and S. (1950); H. Sullivan & N. Flower, A. S.... (21950; m. verkfört.); A. Jacobs, S., Gilbert and the Victorians (i MR 1951); L. Baily, The Gilbert and S. book (1952). G. P. Sulzer [zoTtsar], Johann Georg, tysk skriftställare (1720—79), bl. a. verksam som akademisk lärare i Berlin. S:s teor. arbeten utövade stort inflytande på de estetiska tänkesätten i samtiden, även i Sverige; viktigast är Allgemeine Theorie der schönen Künste (2 bd, 1771—74; fl. uppl. och tillägg). — Litt.: J. Leo, J. G. S.... (diss. 1905). 1005 Sumac [so/-], Y m a, peruansk sångerska av indiansk börd (f. trol. omkr. 1930), har väckt sensation genom sitt registeromfång (enl. en uppgift G-e4) och säregna föredrag. S. uppbar en dominerande roll vid indianernas rituella festligheter och skall bland sina rasfränder ha betraktats som ett övernaturligt väsen. Sedan S., som framträdde i Limas radio 1942, lämnat denna miljö, var hon en tid utan större framgång verksam inom det kommersiella musiklivet. Hennes genombrott i USA daterar sig från kons. 1949—50. S. uppträdde i Europa 1952; har gjort mycket uppmärksammade grammofoninsp. — G. m. gitarristen Moisés Vivanco, som har arr. och delvis komp, makans repertoar samt är hennes ackompan j atör. Sumer is icumen in [sa'ma iz [-ika'-man-],-] {+ika'- man-],+} medeltidseng., »sommaren har kommit», inledningsorden till den s. k. Sommarkanon, en 6-st. dubbelkanon från medeltiden, till vilken ms. finnes i British Museum i London (sign. Harleyan 978). Kompositionen — i ms. bet. rota (round) — består av 2 cirkelkanon, den övre 4-st., den undre — i ms. bet. pes — 2-st. Den 1. kanonmelodin är ganska lång, medan pes 1—2 äro endast fyrtaktiga; melodiskt och harmoniskt har stycket en utpräglat folklig karaktär och står klangligt nära den eng. diskanten med sina delvis parallellförda ters-sextklanger. Sommarkanons stora berömmelse beror inte endast på dess friskhet och charmfulla folklighet utan också därpå, att man genom att länge datera den till 1. hälften av 1200-t. stilistiskt måste bedöma den som ett unicum. Enl. denna teori skulle s. vara skriven av ->John of Forsythe. Givetvis hade stycket såväl klangligt som genom sitt stämantal varit unikt under förra hälften av 1200-t., men å andra sidan finner man i Notre Dame-skolans verk och t. ex. kodex Las Huelgas satser, vilka komma dess kanonteknik nära genom sinnrikt gjorda stämkorsningar. Emellertid har M. Bu-kofzer lyckats visa, att stycket med största sannolikhet daterar sig från början av 1300-t., omkr. 1310. Oberoende av dateringen inom dessa båda gränser står likväl fast, att s. är den äldsta kända kanon. — Återgiven i bl. a. HAM 1. Litt.: H. Riemann, Geschichte der Musik-theorie (21920); M. Bukofzer, S. (1944); B. Sho-field, The provenance and date of »S.» (i MR 1948). N. L. W. Summationston ->Kombinationstoner 1. Sundbaum, Kerstin, ->Strömberg. Sundberg, Eugène, grosshandlare (1813—83), gav genom en donation på 10 000 kr. upphov till E. S:s kvartett- 1006