SUL Josef Suk. ter Dvorak; från 1922 prof, i komp, vid MK i Praha, dess dir. 1930. — Hdr vid univ. i Brünn (Brno) 1933. LMA 1935. S. erhöll sin första musikutbildning av fadern, skolläraren Josef S. (1827—1913), och blev vid 11 års ålder elev av bl. a. Dvorak och Wihan vid MK i Prag. Efter avslutade studier bildade S. tills, m. tre kamrater 1892 ->-Böh-miska kvartetten, i vilken han var 2. violinist till 1922. Som lärare vid MK har S. haft de flesta ledande yngre tjeck, tonsättare i våra dagar som sina elever. Som kompositör utgick S. från Dvoråk, och var liksom denne en boren kontrapunktiker. Men där Dvoråk är realist, uppvisar S. en utpräglat vek, lyrisk stämningsvärld. Personliga upplevelser och intryck spelade större roll för S. än för Dvorak, och flera av den förres mest betydande arbeten — symf. Asrael, violinfantasin op. 24, pianokomp. Jago op. 22 a och Erlebtes und Erträumtes op. 30 m. fl. — ha inspirerats och utformats genom spec. händelser. Som harmoniker kom han att gå långt utanför läraren: i vissa verk har han på detta område närmat sig atonalismen. På grundval av sin hembygds tonspråk, sådant det gestaltats av främst Smetana, och med impulser även från fr. impressionism utmejslade S. så småningom en personstil, som bar sin upphovsmans stämpel och samtidigt betydde en organisk utveckling ur den romantik, i vilken han konstnärligt skolats. — G. 1898 m. Dvofåks dotter, Otilie Dvofåkovå (1878—1905). Verk: Musik till J. Zeyers sagospel Radüz a Mahulena (1901); 2 symf.: E, op. 14 (1899) 1003 och c (.Asrael) op. 27 (1906), de symf. dikterna Praga op. 26 (1904), Ein Sommermärchen op 29 (1907), Zräni op. 34 (1917) samt Epilog (Die Ernte der Liebe) op. 37 (1928; m. soli och kör), Dramatische Ouvertüre op. 4 (1891), sviten Märehen op. 16 (1901; efter musiken till Raduz a Mahulena), Scherzo fantastique op. 25 (1903), Serenade Ess, för stråkork. op. 6 (1892), Meditation über dem St. Wentzelschoral op. 35 a (1914; även för stråkkvart.), Fantasie för vl. och ork. op. 24 (1903) m. fl. — Vokalverk: Missa Krecovicensis (1888), den dramatiska legenden Vom Apfelbaum op. 20 (1902) samt kör- och solosånger. — Kammarmusik: 2 stråkkvart.: B, op. 11 (1896) och op. 31 (1911), pianokvint., g, öp. 8 (1893), pianokvart., a, op. 1 (1891), 3 pianotrios: c, op. 2 (1890), Elegie op. 23 (1902) och Bagatelle för fl., vl. och piano m. m. — Pianokomp.: Svit op. 21 (1900), Fantaisie-Polonaise op. 5 (1892), op. 7 (1893; däribl. Liebeslied), Jaro och Letni dojmy op. 22 (1902), O matince op. 28 (1907), Erlebtes und Erträumtes op. 30 (2 h., 1909) o. a. Litt.: J. M. Kvét, J. S.... (tj., 1935; m. verkfört.); O. Filipovsky, Klavfrni tvorba J. S. (1947); Czechoslovak music 1 (1948). G.P. Sul, s u 11 a [sol, sola], it., på, vid, i sammansättningar, huvudsaki. vid före-dragsbet. för stråkinstrument, ss: Sul A, D, G osv., it., på a-, d-, g-(strängen) vid stråkinstrumentspel, för att angiva att följ, toner skola utföras på angiven sträng; sul ->-p onticellö, it., vid stallet; sul ->-t a s t o el. sulTa ->t a s t i e'r a, it., på greppbrädet. SULASOL, förk. för ->Suomen Laula-jain ja Soittajain Liitto. Sullivan [sa'livon], Sir Arthur Sey-mour, engelsk tonsättare (1842—1900), mest känd genom sina typiskt engelska, melodiösa och omsorgsfullt utarbetade operetter. — Hdr i Cambridge 1876 och Oxford 1879. Knight 1883. LMA 1897. S. genomgick Roy al Acad. of Music i födelsestaden London under bl. a. W. S. Bennett och MK i Leipzig, där bl. a. Moscheles, Hauptmann och E. F. Richter voro hans lärare. Redan 1885 hade han framträtt som tonsättare med kör-komp.; sitt eg. genombrott hade han i Birmingham 1864 med kantaten Kenilworth op. 4. Är 1866 blev S. prof, i komp, vid MA i London och företog följ, år med G. Grove en resa till Wien för att uppspåra försvunna Schubertverk, vilket bl. a. ledde till återfinnandet av Rosamunda-musiken. S. å. gjorde S. sina första lärospån som operettkompositör med Cox and Box, och med Thespis (London 1004