SÖDERMAN originell med överraskande utvikningar och modulationer. I rytmiskt avseende företer Södermans tonspråk en mängd geniala särdrag, där gärna tyngdpunktsförskjutningar begagnas med utmärkt verkan (jfr t. ex. andra temat i uvertyren till Orleanska jungfrun); anknytningar till folkdanser äro vanliga. Det kontrapunktiska skrivsättet använde han mera sällan, ehuru han ibland nått god effekt med sina fugati (Die verlassene Mühle, »Öl och brännvin»-episoden i Bondbröllopet m. m.). Som instrumentatör tillhör Söderman utan gensägelse landets främsta, med en förmåga att med små medel nå de utsöktaste verkningar. I sin ork.-sats står han helt på högromantisk grund. Södermans livsverk blev i viss mån likväl en torso. Med sin dramatiska talang hade han varit den självskrivne skaparen av en nationell sv. opera. Ehuru han flera ggr arbetade på operautkast (Zigenaren, 1857, Harald och Anna, 1857, Alf sol, 1862, och Esmeralda, 1869), vilka i stort följde Wagners principer, blev intet av dessa verk fullbordat. Samtiden hyllade Söderman främst som idyllikern och det sv. folklynnets besjungare (körsångerna, Ulfåsa-musiken), medan de större verken i allmänhet betraktades som för avancerade och utstuderade. Den senare nationalromantiken såg i honom den stora förebilden, med direkta efterföljare i Hallén, Sjögren och Peterson-Berger och indirekt influerande snart sagt alla nationellt orienterade kompositörer i den senare sv. musiken. Som den förste, som på personlig grund återuppväckt nationens musikaliska särart, intar Söderman i sv. tonkonst samma ställning som Grieg i den norska. Scenisk musik: Operetterna Urdur eller Neckens dotter (Hfors 1852), Zohrab (Gbg 1854) och Hin Ondes första lärospån (E. Scribe, bearb. av F. Arlberg; Sthlm 1856); skådespels-musik till J. Börjessons Erik den fjortonde (Äbo 1852), Topelius’ Regina von Emmeritz (Hfors 1853), Mélesvilles och N. Braziers Guldkorset (1857; liksom de följ, i Sthlm), Oscar Fredriks Några timmar på Kronoborgs slott... (1858), B. von Beskows Torkel Knutsson (1862; tills, m. Norman och Randel), F. Hedbergs Dagen gryr (1863), L. Josephsons Folkungalek (1864), Schillers Fiesco (1865), Hedbergs Bröllopet på Ulfåsa (s. å.), Josephsons Marsk Stigs döttrar (1866), Schillers Orleanska jungfrun (1867), Ibsens Peer Gynt (1870; ej uppf. som skådespelsmusik; partituret förkommet), Sha-kespeares Richard III (1872), Hedbergs Vid riksgränsen (1873), L. Dietrichsons Karl Folkunge (1874) o. a. Verk för ork.: Konsertuvertyr, F (1855?—68), Charivaripolka (1848), Burlesque (1855), Intermezzo, Serenad, Dvärgmarsch (alla 1850-t.), Scherzo (skiss 1856), Schwedische Volkslieder und Volkstänze (1860-t.), Festmarsch (1869), Bellmansmelodier (1870), Sorgmarsch, c (1871), Sorgmarsch, e (1872), Festpolonäs, A (1873), Festmarsch, Ess (1873) o. a. Vokalmusik med ork.: An die Freude (Schil-ler) för manskör och ork. (1859), Tempelsalen (E. Wallmark) för manskör och ork. (1863), Die Wallfahrt nach Kevlaar (Heine) för baryton, kör och ork. (1859—66), Kantat till firande af Carolinska univ:s tvåhundraårsjubileum ... (E. W. Lindblad) för soli, manskör och ork. (1868), Signelills färd (L. Josephson), konsertdikt (1869), Hjertesorg (K. Wetterhoff; 1870; m. sopransolo; instr. efter S:s skiss av L. Norman), Katolsk messa (1875), tillfällighetsverk: Giovanni Battista Pergolesi (E. Geibel) för soli, orgel och ork. (1862). — Ballader: Tannhäuser (E. Geibel; 1856; baryton), Die verlassene Mühle (Qvarnruinen; A. F. A. Schnezler; 1857—66; baryton), Hafsfrun (1861; tenor), Der schwarze Ritter (L. Uhland; 1874; bas; instr. efter S:s skiss av J. P. Carstensen 1887 och E. Ellberg). Övrig vokalmusik: Das Heidelberger Fass (F. von Hagedorn) för bassolo, manskör och piano (1869), Andeliga sånger för bl. kör och orgel (tr. 1872). — Bl. kör a cap.: Ur idyll och epigram (Runeberg; tr. 1869; härur När den sköna Maj ...), Sex visor i folkton (tr. 1873), däribl. Jungfrun gick åt lunden den sköna samt Och blomstren de dofta. — Manskör: Längtan (H. Sätherberg; 1855), Nordiska folkmelodier (tr. 1865), Bekransa bål’n (T. Moore; tr. 1867), Ett bondbröllop (R. Gustafsson; tr. 1868), Trenne sånger af Qvanten och Topelius (tr. 1871; häri Sjung! Sjung!), Tre visor i folkton (1870), Dikter af Z. Topelius (tr. 1872), Lofsång (Davids 117. psalm; tr. 1886) o. a. — Damkör: Englarnes hem (O. Wijkander; 1875). — Omkr. 65 solosånger, däribl. Hymn till natten (1853), Flickan i skogen (E. von Qvanten; 1854), Sånger för en röst med piano (tr. 1880; sånger från 1850-t.), Tre tyska visor i folkton (1855?), Romance (1856; m. obligat, vlc.), Hei-denröslein (Heine; 1856—57; härur Im wunder-schönen Monat Mai), Der arme Peter (Heine; 1857), Der Landsknecht (Värfningen; H. von Reder; 1859), Hymn (E. Wallmark; 1863), Mummelsee (Trollsjön; A. Schreiber; 1869; instr. av E. Ellberg), Treuer T od (Trogen i döden; T. Körner; 1869; de båda sistn. utg. tills, m. Hafsfrun som Tre ballader), Digte og Sange (Björnson; 2 h., 1872—73; 13 nummer, därav 5 m. kör; häri: Ternenes Sang, Kåres Sang, Prinsessen, Den hvide, röde Rose), Ser-viska folksånger (Runeberg; utg. 1872), Kung Heimer och Aslög (F. Hedberg; 1870-t.; instr. av H. Alfvén) samt Norsk Kjaerlighedssang, Det förste Haandtryk (H. Wergeland; tr. 1876). Övrig instr.-musik: pianokvart., e (1856) m. m., pianostycken, däribl. Fantasier å la Almqvist (före 1868) och Tscherkessisk dans (1871). — Ms. i MA:s bibi. Litt.: A. Lindgren, A. S:s manuskriptsamling (i SM 1888—89); G. Jeanson, A. S... (diss. 1926; m. verkfört, och bibliogr.); T. Rangström, A. S. (i Örd och bild 1926); K. Nyblom, A. S. (1928); brev utg. i SM 1890 och Bonniers veckotidn. 1926. G P. 1099 1100