TANEJEV gin orkesteri (T. stadsorkester) och utvidgades till en fullst. symfoniork. med 46 man. Ork. ger regelbundna symfoni-, söndags- och skoikons., bistår stadens båda teatrar samt medv. vid operaföreställningar. Den mus. ledningen vid stadens teatrar har omhänderhafts av Helvi Mäkinen vid Työväen teatteri och O. Höckert vid Tampereen teat-teri. Operetter ingå regelbundet i repertoaren. T:s musikinstitut, Tampereen musiikkiopisto, gr. 1931, med omkr. 500 elever och 40 lärare, åtnjuter kommunalt och statl. understöd. Tampereen kamarimusiikkiseura (T. kammarmusiksällskap) har givit kons, och inom sig odlat amatörmusiken. Konsertlokaler: Stadshuset och Folkets hus. Urpo livarinen Tamtam ->Gong. Tanbür (även tanbüri, tambur, tam-boura el. tampur), arabisk-persisk bet. för en typ av luta, som skiljer sig från den eur. framför allt genom lång, rak hals, liten korpus på vars undersida strängarna äro fästade samt frånvaron av snäcka. Utvecklingshistoriskt går t. tillbaka på den äldre främre asiatiska-egypt. spjutlutan, vars korpus under hellenistisk tid i Egypten organiskt sammansmälte med halsen och försågs med skruvar. På arab.-islamskt kulturområde omnämnes instr. ffg. omkr. 900 hos al-Färäbi. I våra dagar förekommer t. främst i Persien samt i alla länder — från Balkanhalvön till Centralasien och n. Indien — vilka kommit i beröring med den pers, kulturen. Numera bet. instr. såväl i Persien som i angränsande länder med namnen dutär, citär och c e t ä r, motsv. strängarnas antal (tär = sträng). — En eur. variant av t. är ->colascione. E. E. Tanejev, Aleksandr Sergejevitj, rysk tonsättare (1850—1918), statstjänsteman, farbror till S. I. T., gjorde som ordf, i Ry. geografiska sällskapets folkvise-kommission en betydelsefull insats vid insaml. av ry. folkmusik. T., som utbildats i Dresden och för Rimskij-Korsakov i Petersburg, skrev 2 operor, däribl. »Snöstormen» (Petersburg 1916), 3 symf. (nr 2, b, op. 21 och 3, E, op. 36), Hamlet, uvertyr, op. 31, 3 sviter o. a. ork.-verk, 3 stråkkvart. (G, op. 25, b, op. 28 och A, op. 30) o. a. kammarmusik, pianostycken, kör- och solosånger. M. S. Tanejev, Sergej Ivanovitj, rysk tonsättare och musikpedagog (1856—1915), brorson till A. S. T., från 1878 verksam som prof, i harmonilära och instr. vid MK i Moskva, dess dir. 1885—89. T:s ped. verksamhet påverkade i hög grad Mosk-va-tonsättarna kring sekelskiftet, och Francesco Tamagno. Sergej Tanejev. bland hans elever märkas Skr jabin, Rach-maninov och Medtner. T. stud, vid MK i Moskva för N. Rubinstein (piano) och Tjajkovskij (komp.), vilken han efterträdde 1878, konserterade 1876 med L. Auer i Ryssland och uppehöll sig 1877—78 i Paris. I Moskva undervisade han dessutom i piano (1880—88), komp. (1883—87) och kontrapunkt (1888—1906), allt vid dess MK. I likhet med Glazunov i Petersburg representerade T. i Moskva en akad.-klassicistisk riktning, som uppvisar Vissa gemensamma drag med Brahms och Reger. Han var en kultiverad musiker av övervägande intellektuell läggning, en utmärkt teoretiker och en av Rysslands främsta specialister i sträng och fri kontrapunkt. Liksom Glinka eftersträvade han en syntes av den folkliga ry. polyfonin och Västerlandets universella polyfona tradition. I hans spår följde bl. a. Mjaskovskij, Sjaporin och Sjebalin. T. var framför allt instrumentalkompositör. Hans 6. stråkkvart., B-dur op. 19, är ett av den ry. kammarmusikens främsta alster. I sitt monumentala scenverk Oresteia efter Aischylos’ trilogi sökte han tolka Tolstojs filosofiska idéer i Glucks anda. T:s verk vann under hans livstid ingen större spridning. »T. skriver algebra i stället för musik», ansåg flertalet av hans samtida. Den strängt självkritiske tonsättaren publ. endast en av sina 4 symf. och efterlämnade 146 outg. komp., som f. n. hålla på att granskas och red. i Moskva. Verk: Operatrilogin Oresteia (Petersburg 1895); 4 symf., däribl. nr 1, c, op. 12 (1892), »Rysk uvertyr», Suite de concert för vl. och ork. op. 28; 2 kantater för soli, kör och ork.; 2 stråkkvint., 6 stråkkvart., 2 stråktrios, en pianokvart., en pianotrio o. a. kammarmusik; preludium och fuga, giss, för 2 pianon op. 29; kör- och solosånger. — Skrifter: »Om imiterande kontrapunkt i sträng stil» (ry.; 2 bd, 1909), »Läran om kanon och fugan» (ofullb.). Litt.: M. Montagu-Nathan, Contemporary Russian composers (1917); V. Karatygin, To the memory of S. I. T. (i MQ 1927); M. D. Cal-vocoressi & G. Abraham, Masters of Russian music (1936); biogr. på ry. av K. A. Kusnetzov (1925), V. Jakovlev (1927) och G. Bernandt (1950). M. S. 1125 1126