T ÅROGAT Ö kons. (s. å.), Concertino för gitarr och ork. (1946) m. m. övriga verk: En stråksext., 7 stråkkvart., 2 stråktrios, 2 vl.-sonater, o. a. kammarmusik m. blåsare; pianostycken, sånger m. m. — Skrift: Igor Stravinsky (1948; eng. uppl. 1949). Litt.: R. Petit, A. T. (i RM 1929); I. Schwerké, A. T. (1931). G.P. Tans’ur [tänsr], William, engelsk tonsättare (1706—83), org. i S:t Neots; utgav teor. och ped. skrifter samt A Royal melody compleat, or the harmony of Sion (1724 el. 34?; flera uppl.), vari ingår den mel. som i SvK 1939 bär nr 478. Tantum ergo sacrame'ntum venere'mur ce'rnui, lat., Låt oss därför nedfalla och visa detta stora sakrament vår vördnad, början på 5. strofen av hymnen Pange lingua gloriosi, använd ss. specialhymn i vespern för Helga Lekamens fest. Liksom sekvensen i högtidens mässa, Lauda Sion, är den diktad av Thomas från Aquino i samband med festens off. införande 1264. T., liksom den föreg. 4., Verbum caro, och den följ. 6. strofen, Genitori, Genitoque, är flitigt brukad som textunderlag för kyrkliga kompositioner. R. S. Tap da'ncing [täp-], eng., »steppdans», virtuos dans, vari fotternas lätta smällar (taps) mot golvet bilda ett ytterst varierat rytmiskt mönster. Den kan ibland, till ett schematiskt ork.-ackomp., ha karaktären av ett rent mus. solo med en rik skala av nyanser. Den t., som förekommer i revyer och på film, är närmast en amer. uppfinning men anses kunna föras tillbaka på en irl. typ av träskodans. Praktiserad redan på 1800-t:s varie-téer har den i vår tid blivit ytterligare utbredd genom filmen, där Fred Astaire varit en av dess främsta virtuoser. Litt.: Mary Wood Hinman, Taps, clogs and jigs (1916); Marjorie Hillas, Tap dancing (1930); Hermine Sauthoff, Tap dance for fun (1941). Ta'piola, fi., eg. skogsgudens (Tapios) hemvist, symf. dikt op. 112 av J. Sibelius (1925) och tonsättarens hittills sista publ. ork.-verk. Ämnet är hämtat ur Kalevala. Tapper, B e r t h a, f. Feiring, norskamerikansk pianist (1859—1915), från 1881 verksam i USA som pedagog. T. stud, för J. Svendsen, Agathe Backer Gröndahl och Leschetizky, var lärare vid New England Cons. of Music i Boston, från 1905 vid Inst. of Musical Art i New York. Hon har skrivit pianostycken och sånger samt utg. Griegs pianoverk (2 bd). — G. m. musikpedagogen och -skriftställaren Thomas T. (f. 1864). H.K. Tappert, Wilhelm, tysk musikskriftställare och tonsättare (1830—1907), red. Allgemeine deutsche Musikzeitung 1876 —80. T., som stud, för Dehn m. fl., var bl. a. musikkritiker i Glogau från 1858, i Berlin från 1866. Framstående samlare och kännare av ta-bulaturer. Bl. hans komp, märkas etyder för piano, sånger och bearb. av äldre ty. visor. Skrifter: Musikalische Studien (1868), Ein Wagner-Lexicon (1877; 31915>, Wandernde Melodien (21890), Sang und Klang aus alter Zeit (1906; m. 100 tabulaturex.) o. a., tidskriftsart., bl. a. om Wagners Tristanmusik. A. L-ll Tappolet [tapåle'], Willy, schweizisk musikhistoriker (f. 1890 8/8), dr phil. i Zürich 1918, innehar sedan 1949 den s. å. inrättade lärostolen i musikvetenskap vid univ. i Genève; även musikkritiker. — G. m. pianisten Martha T.-H u g-genberg. Skrifter: Arthur Honegger (1933; fr. uppl. 21939), La notation musicale ... du moyen åge å nos jours (habilitationsskr. 1938), Maurice Ravel (1950), tidskr.-art. m. m. A. L-ll Den tapre Landsoldat ->Den Gang jeg drog af Sted. Ta'pto (av lågty. tap to, eg. »tappen till», dvs. tappen skulle slås i öltunnan), ty. Zapfenstreich, signal å trumma, signalhorn el. trumpet vid militärförläggningar för att angiva att personalen om aftonen skall uppsöka förläggningen. T. utföres även som musikstycke av hela musikkåren. Tarante'lla (it., härlett ur stadsnamnet Taranto), en sy ditaliensk, enkannerligen neapolitansk folkdans i snabb 3/8- el. 8/8-takt, besläktad med saltarellon. Från slutet av medeltiden och ända fram till 1700-t. var t. stundom förknippad med en rent sjuklig dansmani, »tarantism», som hos italienarna motsvarade den maniska S:t Vitus- el. Veitsdansen bland tjecker och tyskar. För en viss febersjukdom, som antogs orsakad genom bett av den apuliska spindeln tarentola (även detta namn härlett ur Taranto), fanns enl. folktron ingen annan bot än att dansa t., och denna häftiga dans i febrigt tillstånd suggererade här och där hela folkmassor att följa med i rytmen. — Liksom saltarellon har t. ofta utnyttjats i konstmusiken för att ge it. lokalfärg. Den förekommer likaledes som nationell karaktärsdans i balettkonsten. K. R-n Tå'rogat6, ungerskt folkligt träbiås-instr. med starkt konisk borrning och enkelt rörbladsmunstycke samt klock-stycke av metall. 1129 1130