TARP Giuseppe Tartini. Omkr. 1900 gjorde W. J. Schunda i Budapest en nykonstruktion, som möjliggjort instr:s användning inom konstmusiken. Det är dock föga utnyttjat utanför Ungern. Klangen är mörk, påminnande om saxofonens. Å. L-y Tarp, S v e n d Erik, dansk tonsättare (f. 1908 6/8), synnerligen produktiv, med en tekniskt skicklig, välbalanserad och elegant stil. T. stud, vid MK i Khmn, i Tyskland, Österrike och Holland. Först verksam som lärare vid MK, operaskolan, univ. och Statens Laerer-höjskole i Khmn ägnar han sig numera enbart åt komp, och åt sina många administrativa uppgifter; bl. a. musikkonsulent i KODA sedan 1938 och administratör i Edition Dania sedan 1941. Verk: Baletten Den detroniserede Dyretaem-mer (1944), filmmusik; symf. Ess-dur (1949), Sinfonia divertente (1945), svit över danska folkmelodier (1933), Or ania, svit över gamla nederl. folkvisemotiv (1937), Pro defunctis (1945), The battle of Jericho (1949), en pianokons. (1942—43), Concertino för vl. och ork. (1931), för fl. och ork. (1938) o. a. ork.-verk; kammarmusik; pianosonat (1950), 3 sonatiner (1945), Te Deum (1933), kör- och solosånger m. m. Sch. Ta'rrega (y Eixea), Francisco, spansk gitarrvirtuos (1852 el. 54—1909), lärare vid MK i Madrid och Barcelona. T. var en framstående representant för den nya sp. gitarrskolan, som i tekniskt avseende utgående från F. Sor och D. Aguado även betyder en utveckling mot modernare harmonik. Han skrev talrika komp, och arr. av klassiska mästerverk för gitarr. A. L-ll TartFni, Giuseppe, italiensk tonsättare och violinist (1692—1770), upptog i 1131 sina verk stildrag från Corelli, Veracini och Geminiani men fordrar av exekutö-ren briljantare spelteknik än dessa. Själv var T. en av sin tids bästa violinister, som på ett epokgörande sätt utvecklade stråk-, drill- och dubbelgreppstekniken. Urspr. av sina föräldrar avsedd för det andliga ståndet, ägnade sig T. i Padua först åt juridik men övergick snart till violinstud.; han blev även en mästerlig fäktare på värja. Till följd av ett hemligt äktenskap 1713 anklagades han för enlevering och måste fly till klostret Assisi, där han med oerhörd energi utbildade sig till violinvirtuos; han stud. möjl. även komp, för Padre Boemo (B. Czernohorsky). Frikänd, återvände T. till Padua, inspirerades av Veracinis violinspel till ytterligare stud, och nådde snart eur. ryktbarhet. År 1721 blev han konsertm. i ork. vid S:t Antonio i Padua, uppehöll sig dock 1723— 25 i Prag som kammarmusiker hos greve Kin-sky. I Padua gr. T. 1728 en violinskola och blev lärare till en rad berömda lärjungar av olika nationer (P. Nardini m. fl.), vilket förskaffade honom hedersnamnet Maestro delle Nazioni. Sv. lärjungar till T. voro bl. a. A. Wesström och A. Horn. I några teoretiska skr., Trattato di musica ... (1754), De’ principj delVarmonia musicale ... (1767), Lettera al Signora Maddalena Lombar-dini... (1770; eng. uppl. av C. Burney 1771; ty. uppl. 1786) och Traité des agrémens... (1771 el. 72—75?) sökte han bl. a. förklara kom-binationstonema (ehuru T. ej kände till detta begrepp — han talade om »terzo suono»), vilka han tidigt funnit kunde begagnas för kontroll av renheten i dubbelgrepp. Uppgifterna om antalet av T:s verk växla. Han lär ha skrivit över 200 vl.-kons., ca 50 triosonater och ca 150 vl.-sonater utom andra verk. Opusbeteckningen är i några fall missvisande; op. 1 omfattar sålunda både vl.-kons. och -sonater. Av T:s sonater bör särsk. nämnas den berömda, postumt publ. (1798) Trillo del diavolo. — T:s verk ha utg. i ett otal nytr. Av dessa må nämnas enstaka stycken i SchGMB och HAM 2, vl.-kons. i a och F, utg. i Smith college music archives 9 av G. Ross, vl.-kons. i E, d och A, utg. av resp. H. Scher- Svend Tarp. Gerhard Taschner. 1132