THILMAN Ambroise Thomas. Garden, Wienoperan samt Metropolitan (1930— 32). På K. teatern i Sthlm gasterade han 1939 i Romeo och Julia och som Don José i Carmen. Han har även framträtt på vita duken, bl. a. tills, m. Grace Moore i filmversionen av G. Charpentiers Louise. K. R-n Thilman, Johannes Paul, tysk tonsättare (f. 1906 11/i), lärare vid Palucca-Schule i Dresden 1948. T. har stud, för Grabner och Hindemith och anknöt också i sina tidigare verk till den sistn., senare till nutida fr. tonkonst. T. är ofta polyfon och bäst i de små formerna. Bl. komp, märkas Sinfonietta op. 56 (1951), pianokons. (1929), var. över Ich wollt’, dass ich daheim wäre (1942), Partita piccola (1949), var. över ett eget tema, symf. fragment, Concertino gio-coso för basun o. kammarork. (1951) o. a. ork.-verk, Dresdner Kantate (1951), Choralduo f. vl. o. piano op. 26, Sonatine för stråkkvart, op. 49 (1950), pianostycken m. m. — Probleme der neuen Polyphonie (1950) o. a. skrifter. — Biogr. av E. Valentin i ZfM 1951. G. M. Thiriet [ti^e:'], M a u r i c e, fransk tonsättare (f. 1906 2/5), ansedd som en av sitt lands skickligaste filmkompositörer. T. utbildades vid MK i Paris samt för Koech-lin och Roland-Manuel. Urspr. influerad av Ravel har han senare utmejslat ett mer personligt tonspråk, präglat av klarhet och spiritualitet. Sedan 1932 har T. främst skrivit för filmen. Verk: Operorna Le bourgeois de Falaise (Paris 1937), La véridique histoire du docteur (s. å.), Les dames galantes de Brantome (Monte Carlo 1946) och radiooperan Saint-Pierre et le jongleur (1950), baletterna La nuit vénitienne (1936), La précaution inutile (1940), L’oeuf ä 1167 la coque (1949) m. fl. Filmmusik till bl. a. Adrienne Lecouvreur, Paradisets barn och Nattens gäster. — Ork.-verk: Le livré pour Jean, symf. svit (1929), Rapsodie sur des thè~ mes Incas (1942), Croquis pour une comédie (1948), Suite francaise, Hommage ä Ravel m. m. — Vokalverk: Oedipe-Roi (1942), La reine des lies (1942), Aucassin et Nicolette (1947), Le serment d’athlète (1948), Trois mötets o. a. körsånger samt solosånger; kammarmusik, pianostycken m. m. — Litt.: A. Macha-bey, Portraits de trente musiciens frangais (1949). K. R-n Thode, H e r t h a, f. Tegner, dansk violinist (1884—1949), hofviolinistinde 1911. Elev av Thibaud och P. Möller deb. T. 1906 i Khmn, var 1914—21 bosatt i Schweiz och Italien, därefter i Khmn som ped. — Skrift: Min-dernes Rigdom (1945). Sch. Thomas [tårna'], Charles Louis Ambroise, fransk tonsättare (1811—96), på sin tid vida beundrad för sina romantiska operor och baletter, av vilka numera endast Mignon tillhör den internat. standardrepertoaren. — LMA 1872. T. var elev av bl. a. Kalkbrenner och Le-sueur vid MK i Paris, där han 1832 vann stora Rompriset med kantaten Hermann et Ketty. Efter återkomsten från Italien framträdde han utan framgång som operakompositör i Paris. Med Le caid (Paris 1849) började bladet vända sig, men sitt genombrott hos publiken fick han först med Mignon (Paris 1866; Sthlm 1873). Stor framgång hade T. även med Hamlet (Paris 1868), vari han, inspirerad av Christine Nilsson, som vid urpremiären kreerade Ofelia, inarb. den sv. folkvisan Näckens polska. Hans rykte stod nu i zenit, och 1871 kallades T. till Aubers efterträdare som dir. för MK i Paris. Som tonsättare tillhör T. helt den fr. romantiken och framstår i sina bästa verk som arvtagare till den fr. opéra-comiquens traditionella elegans och lätta melodirikedom. Det tidigare omdömet om T. som Gounods och Bi-zets jämlike har tiden dock modifierat: han saknar såväl den sistn:s originalitet och esprit som den förres varma lyriska känsla. Detta hindrar dock icke att Mignon i sin art måste betraktas som ett melodiskt inspirerat och elegant utarb. verk, ehuru den saknar större djup. Verk (u. n.): Operorna Le songe d’une nuit d’été (1850), Raymond (1851), Psyché (1857), Francoise de Rimini (1882) o. a.; baletterna La gipsy (1839), Betty (1846) och La tempéte (1889; liksom operorna alla i Paris); Messe so~ lenelle (1857) o. a. kyrkomusik, kammarmusik, kör- och solosånger etc. Litt.: H. Delaborde, Notice sur la vie et les oeuvres d’A. T. (1896); C. Bellaigue, Études musicales et nouvelles silhouettes des musiciens (1898; eng. uppl. 1899); R. Brancour, A. T. (u. å.). G. P. 1168