T HORBORG blev 1874 konsertm. i B. Bilses ork. i Berlin och undervisade vid MK i Liége 1883—97. Var från 1898 lärare vid MK i Bryssel, där han gr. en stråkkvart., som f. ö. bestod av C. Lamou-reux, altviolinisten Léon van Hout (1854—1945) och violoncellisten Edouard Jacobs, samt från 1914 vid MK i Paris. T. turnerade i Europa (Sverige 1911) och USA (ffg. 1894); undervisade under 3 år från 1924 vid Ithaca Cons. of Music och var även lärare vid Juilliard School of Music i New York. Skrev vl.-styc-ken och bearb. verk av Corelli, Vivaldi, Tar-tini m. fl. — T. var även en utomordentlig pedagog; bland hans sv. elever må nämnas H. Alfvén och S. Blomqvist. — Jfr art. Franskbelgiska skolan. Å. B. Thomson [tå'msan], Virgil, amerikansk tonsättare och musikskriftställare (f. 1896 25/i), sedan 1940 uppmärksammad musikkritiker i New York Herald Tribune. T. har stud, vid Harvard Univ., Boston, Mass., därefter komp, för bl. a. Nadia Bou-langer i Paris 1921, dit han återvände 1925 efter att ha verkat som bitr, lärare vid Harvard Univ. och som organist och körledare vid King’s Chapel i Boston. Under de tidigare åren i Paris anknöt T. till Les Six o. a. då avancerade tonsättare, men sökte senare enklare former och uttrycksmedel. Han har också kallats den förste »neoromantikern». T. var nära vän till förf. Gertrude Stein, som skrivit texten till åtsk. av hans vokalverk, däribl. operan Four Saints in three acts (1928; Hartford, Conn. 1934), det verk med vilket T. med ens blev en av de mest omdiskuterade nutida amer. tonsättarna. Till hans övriga mera uppmärksammade verk hör musiken till filmerna The plough that brokes the plains (1936) och The river (1937). Verk (u. n.): Operan The mother of us all (New York, Columbia Univ. 1947), baletten Filling station (1937) och åtsk. skådespels- och filmmusik; 2 symf. (1928, 31; omarb. 41), The Seine at night (1947), vlc.-kons. (1950), 2 sviter ur filmen Louisiana story (1948) o. a. ork.-verk; körverk ss. 2 Missa brevis (1924, 34); kammarmusik (2 stråkkvart. 1931, 32); orgel -och pianostycken (bl. a. 4 sonater), sånger samt över 100 »musikporträtt» för olika besättningar. — Skrifter: The state of music (1939), The musical scene (1945; ty. uppl. 1948), The art of judging music (1948) och Music right and left (1951). — Litt.: P. Glenville-Hicks, V. T. (i MQ 1949); M. Goss, Modern music-makers ... (1952; båda m. verkfört.). G. M. ThöTarinsson, Jon, isländsk tonsättare (f. 1917 13/9), ledare för musikteor. avd. vid MK i Reykjavik sedan 1947 och ordf, i den isl. symfoniorkesterns styrelse från dess gr. 1950. T. har stud, vid MK i Reykjavik (teori för fsolfsson och Mixa), för Urbancic, senare vid 1173 Kerstin Thorborg. Yale Univ., USA, för Hindemith, Donovan, D. S. Smith o. a. samt vid Juilliard School of Music i New York. Musikalisk rådgivare vid den isl. radion sedan 1947 och vid isl. Nationalteatern 1950—52 samt musikkritiker i tidn. Albyöublaöiö 1948—50. — Isl. avd.-red. för detta lex. och medarb. under sign. J. Th. Verk: En uvertyr och en vals för ork., kantaten Kubla Khan för baryton, kör o. ork., Of love and death, 3 sånger för baryton o. ork. till dikter av Christina Rossetti, kör-, solo-och barnsånger, sonatin C för piano samt sonater för vl. o. piano och för klar. o. piano m. m. G. M. Thorborg, Kerstin, operasångerska, mezzosopran (f. 1896 10/s), från 1936 en av Metropolitans klarast lysande stjärnor i sitt fack. — Litt. et art. 1939. Hovsångerska 1944. Efter att ha genomgått operaskolan i Sthlm deb. T. 1924 med framgång som Ortrud i Lo-hengrin på K. teatern, där hon var anställd 1925—30. Sedan hon 1929 gästspelat på kontinenten tillhörde T. operascenerna i Praha 1932, Städtische Oper i Berlin från 1933 och Staatsoper i Wien 1935—38; gästade även andra ledande scener, uppträdde 1938 vid festspelen i Salzburg och framträdde dessutom som konsertsångerska. Med en praktfull, dunkelmät-tad stämma förenar T. en dramatisk gestalt-ningskonst av intensiv och suggestiv verkan, som gjort henne väl ägnad för de stora karaktärsrollerna i mezzofacket. Hon har sålunda förebildligt tolkat t. ex. titelr. i Orfeus, Kly-temnestra i Elektra, Amneris i Aida och De- 1174