TICHAT SCHEK månen, Cuban love song och Metropolitan) och gr ammof onins j ungningar. Roller (u. n.): Wolfram i Tannhäuser, Jonny i Jonny spielt auf, Germont i La traviata, Amonasro i Aida, Tonio i Pajazzo, Jack Rance i Flickan från vilda västern, titelr. i Gianni Schicchi, Mercutio i Romeo och Julia, Ramiro i L’heure espagnol m. fl. — Litt.: C. Smith, L. T.... (i Musical America 1949). G. P. Tibell-Hegert, Anna, svensk operasångerska, alt, av norsk börd (f. 18917/4), numera främst känd som utmärkt ora-torie- och romanssångerska. Efter stud, i Dresden, Berlin och London (Mme Cappiani) framträdde T. från 1925 på konserter och deb. 1928 på K. teatern i Sthlm i titelr. i Orfeus. Sitt genombrott fick hon på Covent Garden 1930/31, då hon gästspelade som Erda och Waltraute i Nibelungens ring och Annina i Rosenkavaljeren. Sjöng 1931—35 på Nationaltheatret i Oslo, bl. a. Brangäne i Tristan och Isolde, Magdalena i Mäster sång ar ne och Emilia i Otello. I Sverige har hon vidare gestaltat Delila i Simson och Delila på Stora teatern i Gbg 1934, varjämte hon 1936—39 gästspelade på K. teatern. Vid konserter i Skandinavien, London, Leipzig och Paris har T. vunnit stor uppskattning genom sin magnifika stämma, utmärkta sångkonst och säkra mus. smak. T:s dotter, sopransångerskan Evy Tibell (f. 1914 25/12), har stud, för modern, vidare i Leipzig och Milano samt för Britta von Vege-sack och vid operaskolan i Sthlm. Hon deb. 1943 på Vasateatern i Sthlm som Denise i Lilla helgonet, men var sedan främst verksam vid Stora teatern i Gbg (1943—50 och sedan 52) och vid Malmö stadsteater (1950—52), där hon blivit synnerligen uppburen såväl i opera- som i operettfacket. — G. 1944—49 m. operettsångaren Nils Bäckström. Roller (u. n.): Cherubin i Figaros bröllop, fru Ström i Muntra fruarna, titelr. i Tosca, berätterskan i Lucretia, Bess och Serena i Porgy och Bess, titelr. i Boccaccio och Rose~ Marie, Ann Oakley i Annie get your gun, Lilli Vanesi i Kiss me, Kate o. a. G. P. Tibe't, världens högsta bergland, beläget i Centralasien (omkr. 3 milj. inv. 1950), vars musikliv främst koncentrerats till klostren. Om tonkonsten i det geografiskt och politiskt isolerade T. föreligga hittills endast ytterst sparsamma uppgifter. I städerna och i klostrens omgivningar synas professionella musiker från Ostturkestan spela en ingalunda obetydlig roll. Därpå tyder förekomsten av enstaka instr. av arab.-pers, ursprung som t. ex. spjutfiolen (gophongs) och oboen (surna resp. harib). I v. T. äro arbetssånger vid plöjningen bestyrkta, i vilka 2 sångare deltaga, i det de växelvis hålla ut en bordun-artad grundton, över vilken korta motiv sjungas till ständigt nya texter. 1181 Lawrence Tibbett. En särställning i T:s musikliv intar utan tvivel den tonkonst, som i de lamaistiska klostren utföres av präster och tempeltjänare, och som ofta beledsagas av kulten betingade maskdanser och pantomimer. Texterna framföras härvid mestadels recitativiskt av en kör enl. bestämda rytmiska formler. Tempelorkesterns musik består av ett för eur. uppfattning kaotiskt, om också mäktigt verkande virrvarr av långt utdragna tubatoner, klang av bronsklockor, smatter av bentrumpeter, bäckenslag och gälla oboetoner. Härvid tillmätas såväl instr. som deras toner spec. magiskt-symboliska betydelser inom ramen för kulthandlingen. Litt.: A. H. Francke, Musikalische Studien in Westtibet (i Zeitschrift der deutschen Mor-genländischen Gesellschaft, 1905); G. Tucci, Ti-betan folk songs from the district of Gyantse (1949). E.E. TFbia, lat. bet. för ->aulos. Ti'chatschek, J o s e p h Aloys, böhmisk operasångare, tenoi’ (1807—86), en av Anna Tibell-Hegert. Evy Tibell. 1182