TIDEGÄRD samtidens främsta ty. hjältetenorer, anställd vid Hofoper i Dresden 1838—72. — Litt. et art. 1866. T. sjöng från 1830 på skilda operascener i Wien och Graz. Sin ryktbarhet förvärvade han inom romantisk opera, främst de av honom kreerade titelr. i Rienzi och Tannhäuser. Under sina gästspel framträdde han även på K. teatern i Sthlm 1863, 65 och 66, bl. a. som Rienzi. — Litt.: M. Fürstenau, J. T. (1868). G.P. Tidegärd, gammal sv. benämning för det lat. -^officium, tidebön, böneguds-tjänst vid regelbundet återkommande tider på dygnet (horae canonicae). Ordet t. har vunnit burskap som benämning för tidebön i nutida sv. gudstjänstliv. Den av A. Adell och K. Peters utg. boken för veckans tideböner har också kallats Den svenska tide-gärden. R. S. Tidning för kyrkomusik, en av J. Lindegren i Sthlm 1881—82 utg. tidskrift. Tidning för teater och musik, en i Sthlm 1835—36 utg. tidskr. under red. av J. M. Rosén. Tidskrift för det folkliga musiklivet ->Vår sång. Tidskrift för kyrkomusik och svenskt gudstjänstliv, utg. i Söderköping av A. Adell 1926—41; som organ för sällskapet Kyrkosångens vänner 1929—36 och därjämte för Sveriges allmänna organist-och kantorsförening 1929—34. Den fortsätter sedan 1942 under namnet Svenskt gudstjänstliv, tidskr. för liturgi, kyrkokonst, kyrkomusik och homiletik, fr. o. m. 1950 som organ för Laurentius Petri sällskapet, och utges av A. Adell under medv. av B. Cnattingius, K. Peters och R. Stenberg. Tidstrand, Nils Ragnar, violoncellist (f. 1913 20/i), anställd i K. hovkapellet 1939—49 och sedan sistn. år i Konsert-fören. i Sthlm; blev 1951 medl. av Bar-kelkvartetten. T. var elev av Claeson vid Gbgs orkesterskola, från 1936 av Lindhe vid MK i Sthlm samt stud, för A. Steiner och Mainardi (von Beskow-stipendiet 1941). Han deb. i Sthlm 1945 och har framträtt som solist och kammarmusiker i Sverige, Norge och Danmark. Å. B. Tieffenbrucker [ti/fonbrokkar] (Duif-fopruggar, Duiffoprugcar m. fl. namnformer), C asp ar, fransk instrumentma-kare av tysk börd (1514—70 el. 71), berömd för sina konstnärligt högtstående instr., främst lutor. T. lämnade tidigt Tyskland och slog sig ned i Lyon som tillverkare av lutor och lira da braccio. Utmärkande för dessa instr. äro rika 1183 snidade utsmyckningar och utsökta intarsior. Vissa försök ha gjorts att inrangera T. bland violinens första stora mästare, men de instr., man härvid hänvisat till, ha visat sig vara förfalskningar. Flera medl. av släkten T. ha varit framstående instrumentmakare: J o h a n n T. (d. 1585), trol. en son till C. T., Magnus T., verksam i Venedig i slutet av 1500-t., mycket berömd för sina lutinstr., och Wende 1 in T. i Padua. Å. L~y Tielke [ti^ka], Joachim, tysk instrumentbyggare (1641—1719), son till instrumentbyggaren J o h a n n T. och verksam i Hamburg. T:s lutor, violer o. a. stränginstr. hörde till det samtida Tysklands yppersta och ha ifråga om konstnärlig utsmyckning bet. som oöverträffade. — Litt.: G. Kinsky, Beiträge zur T.-Forschung (i ZMW 1921/22; m. litteraturhänvisningar); L. von Lütgendorff, Die Geigen- und Lautenmacher... (2 bd, °1922; m. bibliogr.). Tiemroth, Johan Jeronimus Christian Heinrich, dansk violinist av tysk börd (omkr. 1766—1840), en av spetsarna i Det kgl. kapel i Khmn 1786—1835. T. dirig. även en del av Det kgl. teaters föreställningar, framträdde som solist och var en uppskattad lärare. Sch. Tie'nto, sp., tento, port., en av de viktigaste formkategorierna inom 1500— 1700-t:s sp. och port, musik för tangent-instr., i synnerhet orgel. Bet. uppträder ffg. (liksom andra benämningar på å instr. utförda sångstycken) i verk för luta (L. Milan, 1536). T. påminner närmast om den flertematiska ricercaren, ehuru denna stränga stil ofta paras med virtuosa, toccatamässiga drag och förekommer (i viss utsträckning som orgelalternativ till mässritualen) i 3 huvudtyper, i stort sett kronologiskt avlösande varandra och representerade av bl. a. A. de Cabezön, M. Coelho och F. Correa de Araujo samt J. CabaniKDes. — Litt.: S. Kastner, Müsica hispånica... desde 1450 até 1650 (1936); dens., Contribucion al estudio de la müsica espanola y portuguesa (1941); B. Hambraeus, Äldre spansk orgelkonst (i Kyrkomusikernas tidning 1950 ff.). B. Hbs Tiersot [Verså:'], Jean Baptiste Élisée J u 1 i e n, fransk musikforskare (1857— 1936), blev 1883 bitr, och var 1909—21 chefsbibliotekarie vid MK i Paris. T., som stud, för bl. a. Massenet och C. Franck vid nämnda MK, var prof, vid École des Hautes Études Sociales och president i Société Frangaise des Musicologie; föreläste om fr. folkmusik i Europa och Amerika. Han utg. bl. a. Berlioz’ korrespondens (3 bd, 1904—30), Lettres de musiciens écrites en francais du 15e 1184 Tryckt 13/u 52