TORENBERG systeme (i Handbuch der Physik, utg. av E. Geiger och K. Scheel, 8, 1927); A. Kutz, Mu-sikgeschichte und Tonsystematik... (diss. 1938). Tonsättarstipendier ->Stipendier och fonder, i suppl. Tonträff ning, förmågan att utan hjälp av instr. i sång återge angivna toner och intervall från en fixerad utgångspunkt på skalan. T. är ett viktigt medel att uppöva det relativa gehöret och har i stor utsträckning begagnats: inom musikundervisningen. — Jfr även Formelmetoden och Musikdiktat. G. P. To'nus peregri'nus, lat., »främmande ton (formel)», bet. för en av psalmformlerna i katolsk kyrkomusik vid sidan av de vanliga 8 autentiska och plagala. Termen är knappast äldre än 13/1400-t., men formelns ålder sträcker sig åtm. ned till 800-t., då Psevdo-Hucbalds Commemoratio brevis (->-Gregoriansk sång, sp. 693) kallar den »to-nus novissimus» (Gerbert 1 s. 218) och återger den i ->-dasianotering med samma mus. utseende som i Antiphonale Sarisburiense från 1200-t. (WaEgM 3 s. 109). Dess media tio, som möjl. uppkommit tidigast, erinrar om introitus-psalmodin i plagal lydisk ton; det »främmande» i t. är främst den dubbla tuban: a i 1. och G i 2. ledet. T., som var ovanlig ännu på 1000-t., användes blott vid ett fåtal antifoner med samma melodi (ss. Nos qui vivimus med ps. In exitu Israel). C.-A.M. Torba'na (ry. torban), ett ukrain. folkligt instrument. T. har en bred, rundad korpus med svagt välvd botten, kort hals samt 2 skruvlådor, den ena ovanför den andra med 12—16 strängar. På locket äro ytterligare ett stort antal (14—20) strängar fästade utefter ena övre randen. — Ill. vid art. Bandura, med vilket instr. t. är besläktat. Å. L-y Torchi [tå'rki], Luigi, italiensk musikhistoriker och tonsättare (1858—1920), blev 1885 prof, i musikhistoria och bibliotekarie vid Liceo Musicale Rossini i Pesaro; innehade 1891—1916 samma befattningar vid MK i Bologna, där han även var lärare i komp. President vid Accad. Filarmonica i Bologna 1894. T., som bl. a. stud, för Jadassohn och Rei-necke vid MK i Leipzig, komp, operan La tempestaria (1875), en symf. g, uvertyren Al-mansor (till Heines tragedi), kyrkomusik m. m. Han utgav även antologier av äldre musik ss. L’arte musicale in Italia (7 vol., 1897) och skrev R. Wagner... (1890; T913); utg. vidare bd 2 och 3 i G. Gasparis kat. över Bologna-bibl. 1890—95; art. i RMI m. m. A. L-ll Torell, Oskar Hjalmar, musikpedagog (f. 1884 16/3), lärare i pedagogik och 1233 praktisk lärarutbildning vid MK i Sthlm 1934—49 och den mest energiske förespråkaren för Tonika-Do-metodens konsekventa införande i musikundervisningen i Sveriges skolor. T. avlade org.- 1914, musiklär ar- 1916 och kyrkosångar-ex. 1918 vid MK i Sthlm samt erhöll i Berlin 1934 certifikat för avlagda prov i skolsångsmetodik. Han var 1906—49 org., klockare och kantor i Lidingö samt 1917—40 musiklärare vid dess lärov. T. medv. vid gr. av tidskr. Skolmusik; dess red. 1935—45. Skrifter: Handledning vid den första undervisningen i skolsång (1924; tr. 1936), Sångkurs för skolan (1926), Anvisningar i gehörsutbild-ning enligt metoden Tonika-Do (1935; 21947), Musikalisk fostran i skolan. Kursplan och metodik (2 d., 1944—46), Musikundervisningen i skolan, dess karaktär och uppgift (1944), Sången i småskolan (1946; 21947), Musik och fostran (1948); utgav 100 kanon (1938). I. S. Torelli, Giuseppe, italiensk tonsättare och violinist (1658—1709), en av de första som skrev violinkonserter (op. 6 och 8: 7—12). T. var kyrkokapellm. i Bologna 1686—95, därefter markgrevlig hovkapellm. i Ansbach; vistades omkr. 1700 trol. även i Wien och Berlin. T:s Concerti grossi (con una Pastorale per il santissimo Natale) op. 8 (1709) voro visserligen ej de första i sitt slag men väl de tidigast publ.; de äro skrivna för två konserterande violiner, stråkripieno och b.c. Med detta verk, en av höjdpunkterna i bolognaskolans instrumentalstil, gav T. barockens concerto dess definitiva form. Verk (u.n.): Sonate a tre stromenti con il b.c. op. 1 (1686 och 95), Concerto da camera op. 2 (2 vl. med b.c.; s. å.), 12 Sinfonie a 2—4 istromenti op. 3 (1687), Concertino per camera a violino e violoncello op. 4 (u.å.), 6 Sinfonie a 3, e 6 Concerti a 4 op. 5 (1692 och 98), 12 Concerti musicali a 4 con organo op. 6 (1698 och 1701), Capricci musicali a violino e viola overo arciliuto op. 7; 28 sinf. och kons, med trumpeter och ob. i ms. — Nytr. i HAM 2; sinf. e ur op. 6 och Pastorale per il santissimo Natale op. 8:6, utg. av A. Schering, kons, c op. 8: 8, utg. av E. Praetorius, m. m. — Litt.: F. Giegling, G. T... (1949; med tematisk verkfört.). I. S. Torenberg, Carl, finländsk orgelbyggare (1743—1812), stud, i Holland och iordningställde flera äldre verk, bl. a. Åbo domkyrkoorgel. En 4-st. positivorgel i Åbo akadrs solennitetssal är trol. byggd av honom. Hans son, Johannes T. (1773—>1809), som var domkyrkoorg. och musiklärare vid Abo akad., verkade även som tonsättare och. orgelbyggare, och hans dotter, Catharina Marga- 1234