TOVEY På Metropolitan sjöng hon ffg. 1937; Rosina i Barberaren i originalversion 1945. Har dessutom framträtt på Covent Garden, turnerat i Syd- och Nordamerika, Europa (Khmn 1947) och Israel samt uppträtt på festspelen i Edinburgh m. m.; grammofoninsjungningar. G. M. Tournemire [tornmiT], Charles Ar-nould, fransk tonsättare och organist (1870—1939), vid sidan av L. Vierne Frankrikes ypperste orgelkompositör och -improvisatör under 1900-t:s första decennier. Utbildad av bl. a. C. Franck och Widor vid MK i Paris, där han sedan själv blev lärare, samt av dTndy vid Schola Cantorum, verkade T. från 1898 dessutom som org. vid kyrkan S:te Clotilde. — T. skrev även profan musik i olika former, varvid han visade en mästerlig behärskning av den orkestrala kom positionstekniken. Viktigast och värdefullast är dock hans orgelmusik. Urspr. starkt påverkad av C. Franck utvecklade han i denna gren efterhand ett alltmera särpräglat tonspråk, harmoniskt djärvare och rytmiskt friare än i allmänhet Franckskolans. Som fantasifull impressionist var han i viss mån modernare än Vierne oeh drog stilistiskt upp nya linjer, som sedan förts vidare av bl. a. M. Dupré. Orgelkomp.: Triple choral (1910), L’orgue mystique (omfattande 51 offices de 1’année li-turgique ..komplett 1927), Trois poèmes, Sei Fioretti, Fantaisie symphonique, Petites fleurs musicales, Sept poèmes-chorals pour les sept paroles du Christ, Postludes libres Symphonie-choral, Symphonie sacrée, Suite évocatrice, Deux fresques symphoniques sacrées m. m. — övriga verk: Operan Les dieux sont morts (Paris 1924); 8 symf., symf. dikter ss. Faust, Don Quichotte, Saint-Francois d’Assise; oratoriet La douloureuse Passion du Christ; Le sang de la sirène (1904) o. a. körverk; en pianokvart., en pianotrio o. a. kammarmusik; pianostycken, sånger m. m. T. utg. även en biogr. över C. Franck (1931). Dessutom föreligger i ms. ett memoarverk, avsett för publ. 30 år efter T:si död. Litt.: F. Peeters, L’oeuvre d’orgue de C. T. (1940; med verkfört.); N. Dufourcq, La musique d’orgue frangaise (1949). K.R-n Tournier [torn^/J, Mar c el, fransk harpist och tonsättare (1879—1951), en av vår tids främsta virtuoser på sitt instr.; blev 1912 lärare vid MK i Paris. T., som utbildades vid nämnda kons., var tidigare soloharpist i Concerts du Cons. och vid Stora operan i Paris. Tamara Toumanova. Verk: Baletten La lune bleue (1911); ork.-verk; Laure et Pétrarque för soli, kör och ork. (1909); kammarmusik; för harpa: 4 sviter, 2 sonatiner, Fresque marine (1941), Pastels (1942), Au hasard des ondes (1944) m. m.; pianostycken och sånger. K. R-n Tourte [tort], Frangois, fransk in-strumentmakare (ca 1747—1835) med violinstråken som specialitet. T. skapade den ännu ej överträffade konstruktionen, och hans arbeten äro av utomordentlig kvalitet (»stråkens Stradivari»). T. arbetade som urmakare i 8 år innan han började tillverka stråkar. Han inträdde härvid som biträde åt fadern, som hade stråkmakar -verkstad i Paris. Efter långvariga experiment för att göra stråken användbar för den alltmera avancerade violintekniken, varunder han prövade olika träsorter, modeller och mått, kom han i slutet av 1770-t. fram till den fortfarande använda modellen (->-Stråke). T:s stråkar äro mycket eftersökta och betinga höga priser. Å. L-y Tovey [tå'vi], Sir Donald Francis, engelsk pianist, tonsättare och musikskriftställare (1875—1940), från 1914 prof, i musik vid univ. i Edinburgh. T. gav 1900—12 konsertser. med kammarmusik i London (»The Chelsea concerts»), Berlin och Wien och org. 1917 Reid Symphony Orch. i Edinburgh. Han har även utg. saml. Laudate Pueri, omfattande kyrkomusik från 1500-t., samt Bachs Kunst der Fuge, vars avslutande fuga han kompletterade. Framträdde även som tonsättare med en opera, ork.- och kammarmusik m. m. T:s förnämsta insats är dock som föreläsare och programkommentator, hans verk-analyser kunna bet. som förebildliga. Skrifter: A companion to The art of fuge ... of J. S. Bach (1931), A companion to Beetho-ven’s pianoforte sonatas (s. å.), Essays in musical analysis (6 bd, 1935—39), ...: Chamber music (1944), A musician tolks (2 bd, 1941), 1241 1242